DOVHJORTSMARKER

***

I kväll gjorde jag en tur upp till Hjortkvarn och Boo, där finns alltid dovhjort.  Dovhjorten är så vanlig här i Östergötland (Hjortkvarn/ Boo är nog Närke förstås...) att många tycker det är för mycket, jag förstår att fruktträd och annat inte får vara i fred. Själv njuter jag av att se dom ströva fritt.    Jag tog den lilla vägen upp över Kattala. Innan jag kom ut på slätten runt Boo såg jag dom första

*

*

*

*

Väl nere på slätten njuter jag av vidden och rymden, sånt gör mig alltid gott, särskilt nu i Coronatider

*

*

Härnere finns alltid gott om dovhjort, men alltid på långt håll, allt är taget med 560 mm. Här är jag inte säker, det kan vara ett hägn, det syns inte på så långt håll. Däremot kan jag se att dom följer ett dike, där är väl bäst bete kan jag tro.

*

*

*

*

Avslutningsvis några landskapsbilder med tele

*

*

*

***

HÄSTARNA I RISINGE

***

Vi fortsätter våra promenader i Risinge. I trivs därute - det är vackert, lagom långt och alltid något att se.  Jag tycker likadant men dessutom har jag de senaste åren upptäckt att jag trivs väldigt bra med att dokumentera det vackra kulturlandskapet, både här i Östergötland och uppe i Dalarna.  Sedan en vecka har hästarna släppts ut på fribete eller vad det kan heta, mycket trevligt.

*

Dom här två håller ihop som ler- och långhalm, undrar om dom är syskon?

*

I den här hagen finns 6 hästar

*

Nära varandra, hela tiden

*

På andra sidan kyrkan finns också ett gäng, dessutom med ett årsföl

*

Här ser vi honom

*

För det mesta tätt tätt ihop med mamman, här bekantar han sig dock med en av de andra hästarna

*

*

Han ser inte nyfödd ut men diar fortfarande - Undrar vad mamma gör? Kan man äta sånt?

*

Medan jag stod där och fotade tittade haren fram

*

Den stack dock straxt vidare

*

Lite krumsprång får man prova

*

Men 90 % av tiden tätt intill mamma

*

Hästar med flygande stare

*

***

BAKGÅRDEN - LUDVIKA 1957

***

Nästan varje gång jag tar fram något av de gamla negativen blir jag förvånad över den standard, eller snarare brist på standard, som bilderna speglar. Det spelar ingen roll om bilderna är hemifrån oss, från skolan eller tagna ute på stan. Det spelar heller ingen roll om det är gatufasaderna eller bakgårdarna. Alla bilder skvallrar om en standard som var så långt från dagens att jag undrar om jag verkligen var med på den tiden. Jag har liksom inget eget minne av att det skulle varit låg standard.  Särskilt missnöjda tycker jag inte heller människor var Snarare tvärtom, så här kort efter kriget var det glädjen och optimismen som  jag minns.

*

Just den här bakgården är innergården bakom Stefans, Hendebergs och dom andra affärerna där i centrum.  Den är tagen på sommaren nån gång, jag jobbade extra just på fotoaffären,  Stefans. Stolt och glad över att ha ett roligt jobb några veckor.

*

*

***

VIBBERBO

***

Säkert minns ni den där heta sommaren för två år sen, 2018. Jag vet precis när den började, på kvällen den 11 maj. I alla fall i Korsheden med omnejd. Jag var ensam däruppe, och på seneftermiddagen den dagen kom ett riktigt skyfall. Inte bara i tio minuter, jag skulle säga det fullständigt vräkte ner i en timme. När det slutade ångade marken och dimman kom krypande i alla sänkor. Jag tog kameran och bilen och körde en liten runda, Korsheden - Larsbo - Vibberbo - Korsheden. Hela trakten var magisk. Bilderna är tagna ungefär halv nio på kvällen. Efter den dagen var det strålande väder och allt varmare under säg tre månader. Så är det inte i år, det är 14 maj och vi hade tre minusgrader i natt, i Finspång.....

*

Åt väster fanns fortfarande det rosa kvar

*

Fortfarande väster men framme i Vibberbo

*

Tolvsen mot norr, där fanns inget rosa kvar, bara det dimgrå

*

***

OM JAG VORE KO.....

***

.....skulle jag drömma om Ekön hela vinterhalvåret. Här har dom nu hela ön till fritt förfogande hela sommarhalvåret. Gott om bete, friskt vatten runt hela ön,  lugnt och fridfullt.

*

En del av gänget vid sydspetsen av ön

*

Någon särskild saltsten behövs inte, här finns naturliga saltstenar med massor av fågelspillning på

*

Sen blir man extra törstig förstås

*

Och det finns fler som vill dit

*

Sädesärlorna kommer som vanligt och sätter sig på broräcket

*

Pastoralt skulle jag säga

*

När jag är på väg till bilen har solen gått ner men en ensam knölsvan kommer simmande

*

Lite närmare blir det fina vattenspeglingar, det får bli svartvitt

*

***