SÅ LITE VI VET - LUDVIKA 1958

***

I mitt negativalbum står att den här bilden är tagen 23 maj 1958 kl 15,40. Rolf tar realen vid hal Ludvika. Drygt 32 år senare mördas han på öppen gata i New York. Så lite vi vet. Rolf och jag var klasskamrater genom hela folkskolan, sen hamnade vi i olika klasser. Jag minns Rolf som en öppen och glad kompis. Inte för att jag vet hur det är för er, men med många av mina gamla kompisar har jag minnen av detaljer eller ögonblick som alldeles osökt poppar upp. Jag tror vi var hemma hos Rolf den här gången, kanske var vi tolv eller tretton. I alla fall pratade vi om raketer. Det är väl fortfarande 6-7 år tills Sputnik skjuts upp men Wernher von Braun hade sett till att det amerikanska rymdprogrammet hade startat på allvar. Plötsligt frågar Rolf om jag vet hur raketerna fungerar i rymden, vad ger drivkraften? Nja säger jag, det är väl raketstrålen som liksom skjuter ifrån, ungefär som när man ror. Jamen säger Rolf, det är vakuum i rymden, där finns inget att skjuta iväg sig från, inget som håller mot. Nej just ja, det var ju konstigt.  Men om du ligger helt stilla med en eka och så dyker från aktertoften, har du tänkt på att ekan sticker iväg åt andra hållet? Jag kände att det var nå´t jag också borde begripit tidigare, men nu visste jag. Summan av rörelsemomentet är alltid noll för systemet, eller oförändrad då. 

*

Några år senare tog vi studenten och försvann åt olika håll. Och jag visste nog inte mycket om Rolf förrän jag läste om mordet i New York. Ingen vet varför eller av vem. Rolf var där på tjänsteresa, han var bosatt på Bahamas, eller någon av de andra karibiska öarna, gift och med två barn. Tror han var honorärkonsul eller något liknande där och var alltså i  New York på tjänsteresa. Jag kommer inte ihåg detaljerna. Men vi var båda födda 1940 och 1990 var min barn 15, 19 och 22.  Hans kan väl varit ungefär lika gamla.

*

Både I och jag har varit lite extra intresserade av den här familjen, dels för att Rolf och jag var klasskamrater men också för att I var tillsammans med Rolf yngre bror Bo innan vi började sällskapa. Det äldre paret bakom Rolf i bilden är Rolfs farföräldrar, Stefan Andersson med fru. Jag vet att jag berättat om den här bilden tidigare men det gör mig inget, nu dök bilden och hela historien fram igen. Stefan Andersson var den som startade affären Stefans i Ludvika, glasögon, optik, kameror och en juveleraravdelning och det var så klart den fotoaffären jag jobbade på ibland. Farfar Stefan var ledande optiker i landet och startade bland annat en skola för optikerutbildning , Stefansskolan, i Borensberg. Men 1958 var det Rolf pappa Stig som drev affären med uppdrag på riksplanet, tror han var ordförande i Industri- och Hantverkarförbundet under ett antal år

*

Men vad är det Leonard Cohen sjunger i en av sina låtar, A Thousand Kisses Deep:

You win a while, and then its done

Your little winning streak

Jag ska fatta mig kort men Rolf bror Bo blev sjuk och rullstolsbunden några år efter att I och jag börjat vara tillsammans. Mamman  fick cancer och fick amputera ett ben  och hela familjen var borta när också Rolf mördades. Jag hoppas jag inte sårar någon genom att berätta, men hela familjen är död sen många år och  dom enda efterlevande är Rolf barn i Karibien. Och skulle någon släkting läsa vill jag bara säga att jag är glad över att ha känt en så dynamisk och kraftfull familj som fick ett så tragiskt slut

*

*

***

TRÄDGÅRD

***

Ibland måste man ta beslut som inte bara är skoj. Jag ser att jag börjar få svårt att orka med trädgården som den sett ut, massor av buskar och träd. bla. Därför har vi anlitat hjälp både för att få synpunkter och få en genomgång. Tanken är att behålla den lite "frivuxna" känslan  men ändå göra den mer lättarbetad. Vi har precis börjat men är väldigt nöjda med Elin som vi valt därför att hon kan allt om buskar och träd, ser vad som kan räddas och vad som inte funkar. Första svåra beslutet var våra älskade bukettaplar som varit med sen huset byggdes 1961. Dom har vuxit sig jättestora, bildat valv inte bara in mot trädgården utan också  ut över trottoaren och om jag inte regelbundet klippt har det varit svårt att komma fram. När Elin dessutom konstaterade att dom inte var i så bra skick utan hade begynnande röta på flera ställen var beslutet givet. Så har vi precis fått träden nedsågade och borttransporterade. Det känns lite tomt just där, men tanken är att vi ska plantera lite enklare träd/ buskar. Sannolikt måste vi dock in med en mindre grävare först för att få bort rötterna - jag tror det var fem träd, ca 8-10 m höga och som stått där sen 1961, inga rötter man fixar med spade och spett. Ändå känns det skönt att ha börjat med åtgärder som vi länge sett framför oss, ska vi kunna bo kvar måste det bli mer lättskött. Alltså kände jag det var läge att ta några bilder. 

*

Pingstliljorna i slänten har funnits där sen vl flyttade in 1971, antagligen också sen huset byggdes 1961. Det röda i bakgrunden är blommande kvitten

*

Tulpanerna finns strödda lite överallt trots att dom regelbundet blir mat för hararna

*

Den stora rhododendronbusken, som står intill husväggen och som också funnits sen huset var nytt, har ännu inte börjat blomma. Däremot glädjer vi oss åt att dom sen ett par tre år nysatta buskarna nu kommer igen bra, dom var nära att torka bort sommaren 2018

*

Kvittenbuskarna är vildsådda av fåglarna men gillas också starkt

*

*

Det här är purpurapel som snart blommar, där har vi ett par buskar, den ena  fågelsådd

*

*

Jag var sent ute med kameran, träden är redan nersågade och det mesta redan lastat i kranbilen. En ganska lång sträcka utefter staketet som nu är kal

*

Den nu tomma sträckan fortsätter åt andra hållet

*

Svartvit variant av purpurapelgren

*

Och lite måste jag få leka med trädgården

*

***

SAXE - VÅTMARKEN VID SPÅNGEN

***

Här kommer ett gäng bilder på våtmarken i sig själv, alltså mer landskapsbilder än fågelbilder även om en och annan fågel är med.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

HUMLORNA

***

Naturen är en ständig källa till skönhet och förvåning. I fjol vet jag att det fanns bloggar som uppmärksammade det minskade antalet insekter, inte minst humlor. I år tycker jag ser humlor överallt och hela tiden. Jag har naturligtvis inget vetenskapligt underlag, jag bara noterar att jag ser humlor mest hela tiden. Det gäller mina promenader hemma i Finspång, men det är likadant här uppe i Korsheden. Humlor och fjärilar finns mest hela tiden. Det gläder mig såklart. Helst hade jag hoppas kunna visa bilder på rördrommen men det är nog att hoppas för mycket. Jag hör den regelbunden på mina promenader, men ser den gör jag inte. 

*

Två dagar har jag haft ostörda här uppe, med strålande väder. I morgon bär det av hemåt igen. Det passar bra, har jag förstått väderleksrapporterna rätt ska den bli kallt, snöblandat regn häruppe och nära noll grader. Jag har alla fall hunnit med att klippa gräset och rensa bort överblommade växter runt huset, ormbunkar bland annat. Annars har jag tagit det ganska lugnt, mediterat och så där. Igår kväll hörde jag råbockarna skälla bakom huset och lite senare på kvällen hörde jag kattugglans karakteristiska läte. Mysigt, djuren finns därute. Ensam är man aldrig. Naturen finns där men pockar aldrig på uppmärksamhet, den finns för den som ser och hör. Det påminner mig om att jag är en del av det hela, det stora, men bara en liten del. Jag hör dit, vi hör dit, vi är en del av  existensen. Det känns bra. Natti, natti!

*

*

***

SAXEVÄGEN OCH SPÅNGEN, PRECIS SOM VANLIGT

***

I går kväll, när jag konstaterat att huset stod på plats och allt var OK (nästan, vildsvinen har bökat runt en del) blev det den vanliga promenaden, Saxevägen ner till Spången. Redan när jag närmade mig Stefans gård hörde jag rördrommen utifrån våtmarken.

*

Stefans gård - den vanliga vyn

*

Och här är den lilla träbron, Spången kallad. Björkarna är utslagna men har inte kommit så lång som hemma

*

Och härute nånstans, antagligen lite till vänster, skymd av träddungen, finns den, rördrommen.

*

Också i förmiddags hörde jag den men när jag nu på seneftermiddagen tog med kameran och långtelet var det tyst. Förstås. Därute fanns ändå några gäss, både grågäss och kanadagäss. Inga rariteter precis men jag tycker dom gör sig därute i sin naturliga miljö

*

*

*

*

***