SNART KOMMER DOM.......

***

Balsalen står klar, beströdd som den är med  de vackraste blomstren som står att finna.  Tysta står åskådarna på sluttningen, regelbundna besökare  sedan oräkneliga sekler. Andäktiga men ändå förväntansfulla. I sina vita, tunna och halvgenomskinliga slöjor kommer dom så, ängsälvorna, dansande, böljande  och svävande över balsalens golv......

*

*

***

HÄSTARNA I BLOMSTERHAGEN

***

Ursäkta, ingen svartvit realism whatsoever. Det är bara det att det ser ut så här, därute i Risinge. Och ett föl till.....Uppenbart att jag inte är ute efter utställningspoäng, bara att göra folk lite glada. Och mig glad såklart.

*

*

*

*

*

***

DÄR SITTER DEN IGEN GULSPARVEN

***

Är det inte fågel på stenen därborta? frågade I  när vi gick den vanliga promenaden i går eller om det var i förrgår. Eller är det en groda? Så småningom såg också jag att där var något. Men jag hade vidvinkeln på och någon fågel gick knappt att urskilja. Jag gjorde om promenaden på eftermiddan satt hen där igen och nu hade jag tagit med mig långtelet

*

Den här såg I utan hjälp, här har jag fotat med 400 mm.

*

Sjöng gjorde hen också. Croppat

*

Sjöng för full hals skulle jag säga

*

Med  convertern på kom jag närmare fast det blev lite tråkigare bild.

*

Jag gissade på gulsparv från början men som jag har svårt att hålla isär gulsparv, grönfink och grönsiska har jag kollat i fågelboken. Och gulsparv verkar stå sig. Nu har vi gått förbi fyra gånger och gulsparven sitter där hen sitter. Kan det finnas ett bo på marken nedanför stenen?

***

STARARNA I RISINGE

***

Så har väl stararna klarat av häckningen eftersom de redan bildar flockar. Den här flocken dök upp vid S:ta Maria och för en gångs skull satt rätt objektiv på och ljuset fint. Jag hörde dom i ett av de stora lövträden bakom hembygdsgården innan jag såg dom, starar hörs ju som bekant.

*

*

*

*

*

*

Längst ner till vänster om pinnen - rovfågel eller en kråka?

*

***

LJUSET

***

Knappt har vi gnuggat vintergruset ur ögonen innan sommaren når sitt max. Midsommar är tre veckor bort, mycket ljusare blir det inte, och ängarna är redan slagna en första gång. Inget sorgligt men aning vemodigt. Det påminner mig också om hur otroligt svårt det  är att vara  här och nu, vara fullständigt aware, hela tiden.  Vore jag det skulle det aldrig kännas som jag inte hunnit med, som att det gått lite för fort.  Jag vet av egen erfarenhet att det jag gjort med full medvetenhet ifrågasätter jag aldrig, ännu mindre ångrar. Det känns heller aldrig ofullständigt eller ofärdigt, det jag gjort med medvetenhet är alltid helt.

*

*

Bilderna är från fälten vid Dovern, tagna ungefär kl nio i går kväll

*

***