TJÄRBLOMSTER OCH FÖRGÄTMIGEJ

***

Helt plötsligt är dom där igen, försommarängarna och blomsterbackarna. Det är hundkäx och smörblommor, utanför kyrkmuren har prästkragarna dykt upp och till sist har också asparna slagit ut med sina i början brungröna blad. Brännässlorna har redan handflatestora blad och växer i  meterhöga täta bestånd som inte längre duger till nässelsoppa.

*

Fortfarande drillar lärkorna för fullt  i skyn när vi går därute vid S:ta Maria, där solen och blommorna, fåglarna och sommarvinden gör promenaden och hjärtat  lätt och följsamt. Långsamt, långsamt, dag för dag och år efter år lär jag mig sakta att inte alltid prestera utan baravara, inte helt lätt efter drygt 40 år i industrin.....Och det är lugnare och vilsammare och ger tid för eftertanke och plats för själen. Själen som jag inte tror på, inte som en från kroppen separat entitet i alla fall, men som ändå finns där på något sätt, kopplad mera till hjärtat än till förståndet. Förståndet är nog bra att ha, på jobbet och så där, men i allt som är riktigt viktigt i livet, som i glädjen och kärleken, i friheten  och livlusten är det hjärtat och den inre rösten  jag lyssnar på, inte förståndet. I början var den så svag att jag knappt hörde den, det gör jag för det mesta idag. Och inte alltid är det ens en röst, allt oftare bara en bara en längtan som berättar vad hjärtat vill. Förståndet, mindet, är till största delen en produkt av skolorna, föräldrarna, jobbet och samhället, dvs allt runt omkring mig. Hjärtat är unpolluted, rent, bara mitt, och berättar för mig vad just jag behöver.

*

Två vardagsblommor valde hjärtat från promenaden, tjärblomstren och förgätmigej. Obetydliga och vanliga ger dom mig glädje varenda gång jag ser dom

Tjärblomster

*

Förgätmigej

*

***

TÅGET FRÅN FINSPÅNG

***

Det är många år sen persontrafiken på järnväg till Finspång försvann. Det gamla spåret upp mot Ljusfallshammar (en gång i tiden ända till Örebro, smalspårigt) är också sen länge upprivet och borttaget. Däremot finns fortfarande godstrafik ned till Kimstad där spåret ansluter till stambanenätet. (Det går nog knappast efter någon tidtabell, men kanske ett par gånger i veckan.) Trodde jag, via FB-kommentarer har jag lärt mig att det går två gånger per dag, middag och kväll och att det inte transporterar för Siemens. Två gånger sista månaden har jag fått stanna för rött ljus när jag vid sex-halvsjutiden på kvällen varit på väg till Ekön. Det är storindustrierna Gränges Aluminium (och Siemens) som får en del av sitt tunga transportbehov  tillgodosett.

*

*

***

KVÄLLSLJUS OCH TANKAR

***

Dom sista solstrålarna sveper över rapsen. En lätt regnskur har just passerat och molnen börjar skingras.  Luften är behaglig och fuktig av regnet, det är milt men inte varmt. På håll hör jag människor från ett hus i närheten, dom pratar och skrattar högt, säkert en mindre fest. Det känns bra att höra fastän jag njuter av kvällen också. Nästan  som när jag var liten och skulle sova och det kändes lite ensamt och mörkt. Det bästa jag visste var när mamma spelade på pianot i rummet därutanför, då kunde jag känna gemenskapen och tryggheten fastän jag låg ensam i mörkret och det blev lätt att somna. Nuförtiden finns inga såna rädslor att övervinna men jag har ibland svårt att stänga av tankarna,  tankarna i allmänhet men också på sånt som sakta kommer närmare dag för dag. Nej inte döden, den är jag inte rädd för, jag tänker på, ja ni vet  Så lätt det är att tala eller skriva om att vara här och nu, så svårt det är tillämpa när det som bäst behövs. 

*

*

Natti, natti!

***

LIGHT UNLIMITED

***

*

*

***

SILVERGÖKBI, ASPAR OCH LITE ANNAT I FINSPÅNG

***

Björkarna har varit utslagna länge, sen första veckan  april ungefär. Lindarna har också varit utslagna i några veckor. Ekarna slår ut nu, dom mindre har redan slagit ut medan dom största är på gång. Segast är asparna, dom är fortfarande kala. 

*

S:ta Maria med björk, lind och ek

*

Det är bara asparna som fortfarande står kala

När vi gick den vanliga vägen häromdagen passerade vi två två grabbar i full fart med att gallra utefter vägen. Vi vet ju att det är kyrkans mark och blev lite nyfikna. Det visade sig att man gallrade för att skapa bättre miljö för skogsbin som fanns i området  Dom tipsade om att det gick att hitta info på nätet. Efter att ha kollat i kväll vet jag nu att Naturvårdsverket satsar 11 mkr på att rädda några av Sveriges mest utrotningshotade vilda bin. Av dessa pengar har Länsstyrelsen i Östergötland fått en halv miljon och dom pengarna satsas i norra Östergötland, främst i Finspångs kommun. Länsstyrelsen arbetar sen flera år med silvergökbi och andra hotade vildbin här. Här (i Finspång alltså) finns huvuddelen av landets förekomster av silvergökbi , en starkt hotad art som även är rödlistad internationellt. Tänk vad man kan få lära sig, kul!

*

Gallringen avser att frilägga sand där bina kan anlägga bo.

*

*

På tillbakavägen anar vi i motljuset att några av de senfärdiga asparna  faktiskt börjar få en grön ton i topparna

*

Senare på eftermiddagen blir det en skogspromenad för mig i samma område. Skogsbilder ska helst tas i regnväder men här får ni hålla till godo med två skogsbilder i solsken 

*

*

Natti, nati!

***