PÅ STAN - NORRKÖPING

***

Det är flera månader sen jag var inne i stan, Norrköping alltså. Hittills har jag undvikit alla onödiga affärsbesök och dito fikabesök. Mat måste vi ju ha men bara enstaka affärsbesök utöver mataffärerna. Nu har dock min mobil börjat krångla så det blev ett besök på Tre inne i stan i fredags. Och väl där gick jag en halvtimme eller så med kameran. För första gången provade jag också  fjärrutlösaren på stan, det kan nog bli bra så småningom. Fortfarande har jag mest kameran i handen, jag har inte kommit på något bra sätt att ge den rätt vinkel när den hänger runt halsen. Dessutom har jag heller inte plockat fram en sån där plastklämma vi brukarförsluta plastpåsar med, jag vill korta av remmen så att kameran hänger i brösthöjd.  Egentligen är det inte gatufotografi jag vill prova, gatufotografer gillar nog bäst att få fota på vanligt sätt. Eftersom jag kör med 24:an på kameran har jag tänkt mig kunna komma ganska nära folk och fota med fjärrutlösaren. Vi får se om det blir nånting av det.  Här kommer i alla fall två bilder från i fredags, gatufotografi eller inte, men svartvita blev dom.

*

*

*

***

LANDSKAPET - RISINGE

***

*

Landskapet utanför S:ta Maria i förrgår eftermiddag

*

***

CORONA OCH BONDEN OCH KRÅKAN

***

Bara för några dagar sen hade SvD en artikel om Coronaspridningen med rubriken "Corona släpper greppet om Sverige långsammare än i andra länder". SvD hade tillsammans med journalistnätverket Newsworthy tittat på hur överdödligheten  har utvecklats i Europa, inte bara nation för nation utan region för region. 9 av 21 svenska regioner har visat överdödlighet också under sommaren enl senast tillgängliga siffror trots att vi nationellt i Sverige haft normal dödlighet, eller tom en underdödlighet. Låter lite bekymmersamt alltså....

*

Lördagsartikeln

*

Idag, fyra dagar senare, rapporterar samma tidning - på första sida tom - att Sverige är det positiva undantaget från den  fortsatta och ökande smittspridningen i Europa och "få länder har så snabb nedgång i antalet smittade som vi har". Positiva tongångar med andra ord

Första sidan av dagens SvD

*

Artikeln inne i dagens tidning

*

Jag är lite besviken på SvD att dom inte särskilt kommenterar att dom publicerat två diametralt motsatta uppfattningar med några få dagars mellanrum. Det är fö samma artikelförfattare, Per Kudo, i båda. Dagens artikel innehåller vad jag förstår ingen egen research alls, den är ett referat av FHM:s presskonferens igår. Och rubrikerna till dagens artiklar tycks båda ha tagits från Tegnells uttalanden. Jämförelser med andra länder är tydligen helt ok när dom är positiva för Sverige, däremot omöjliga att göra när man talar om dödstal, "vi har inte sett slutet än" (förutom dom som är döda förstås).

*

Rent generellt är det lätt att konstatera att det tog åtskilliga månader för dom stora media att över huvud taget kritiskt börja  granska FHM:s policy och jämföra med verkligheten och internationell statistik. Public Service-media, som älskar att nagelfara, hårdgranska och ifrågasätta alla privata företag och initiativ, ifrågasatte ingenting under de första månaderna.

***

SOMMARSLUT - TANKAR OCH FUNDERINGAR

***
Sen några dagar är jag  ensam häruppe i Korsheden, jag skjutsade I till Finspång i onsdags där hon är med äldsta dottern. Jag njuter intensivt av sensommaren. Byn tystnar, det är alltid tomt vid badplatsen. Jag har precis gjort morgonens simtur, det är jag glad för eftersom det nu mulnat. Så konstigt det är, varken vattentemperatur eller lufttemperatur ändrar sig för att solen går i moln, men det blir aningen tråkigare att bada - glittret i vattnet försvinner. Och vattenglittret i sjön är lika viktigt som simturen i sig. Ljusa sommarmoln däruppe och miljoner vattenglitterreflexer på vattnet, då försvinner alla sorger och bekymmer. Fast att bada när det regnar är också härligt, ofta känns det då varmare i vattnet än i luften.  Att över huvud taget bara vara i och fokusera på det som händer i naturen är för mig en lisa för själen och stillar den inre oron.

*

Jag njuter också  av ensamheten, att kunna rå över dagen i alla detaljer. Det gör jag inte till vardags. Verkligheten förändras  allt snabbare. Jag är full av beundran för I:s sätt att hantera det som egentligen inte går att hantera. Själv känner jag mig ofta - eller egentligen hela tiden - otillräcklig. Fortfarande kan jag, utan att tänka mig för, bli irriterad . 

*

Såklart påverkar det fotograferandet och bloggandet. Varken fokus eller inre lugn är detsamma, dessvärre har det nog märkts i några av mina kommentarer också, sorry för det. Samtidigt är just fotograferandet och bloggandet ett sätt att för en stund kunna samla tankarna på något annat, det gör mig gott. Åtminstone inbillar jag mig det, det kan förstås också ses som ett sätt att fly från verkligheten.

*

En som inte flyr från verkligheten är däremot Björn Natthiko Lindeblad, ni vet han som varit buddhistmunk i 17 år, och en av de få sommarpratare vi lyssnat till i år . För oss blev det närmaste en meditation att lyssna till honom. Totalt befriad från den självupptagenhet som annars många sommarpratare ger exempel på, därtill en ödmjukhet som gör starkt intryck. Har ni inte lyssnat på honom,gör det!

*

Bartjärn, Korsheden

*

***

LOKSTALLET SMEDJEBACKEN

***

För oss är det ju lite svårt att föreställa sig Sverige utan ett rikstäckande nät av asfalterade vägar, trafikerat av en flotta av lastbilar, där såväl 30-tons-laster som 30 gramslaster levereras dagen därpå. Så var det inte för 150 år sen, då gällde det att utnyttja naturliga transportleder så långt det gick. Sjövägen kunde man med hjälp av grävda kanaler (Strömsholms Kanal) och slussar ta sig från Östersjön och Stockholm ända upp till Smedjebacken, men där var det stopp.  1859 färdigställdes därför en järnväg mellan Smedjebacken och Ludvika och därigenom fick alla gruvor och hyttor i Ludvikatrakten möjlighet att transportera sina produkter till Stockholm på ett mycket snabbare sätt än tidigare. Som ni ser av sista bilden byggdes lokstallet i Smedjebacken 1874 och sträckan trafikerades av två lok, Ludvika och Smedjebacken. Lokstallet renoverades förtjänstfullt  1986 och är idag ett mycket vackert hus, där också den vackra slaggstenen som varit det ursprungliga materialet fint kommer fram. 

*

*

*

*

*

***