RISINGEVÅR PÅ RIKTIGT

***

Knappt har snön försvunnit från fälten förrän jordbruket börjar. Ute i Risingebygden är vårtecknen många - lärksången är i full gång, koltrasten flöjtar och fälten är nygödslade och luktar ganska starkt. Gödsellukten blandar sig med lukten av lera och våt jord och jag tänker att det är skönt att vissa saker inte ändrar sig nämnvärt trots datorer och Spotifynotering. Jag är ganska pigg på de flesta nyheter som kommer men det är också skönt att känna att jag har rötter, att jag är grundad i något som inte ändrar sig nästa kvarttal. Här kommer några bilder från förmiddagspromenaden, känner ni efter kan ni säkert känna lukten av våt jord och färsk gödsel och kanske tom lite hästlort.

*

*

*

*

*

*

*

*

***

FINSPÅNG: HARE, TRANOR OCH DOVHJORT PÅ DAGENS PROMENAD

***

Återigen riktigt morgonkallt, typ -12 C, men därefter en strålande dag, dessutom praktiskt taget vindstilla. Perfekt alltså för fälten ute vid Risinge! Första lärkan såg och hörde vi också men den försvann innan jag ens hann försöka få den på bild.

*

Vårvinterfält

*

Nämen titta, en hare

*

Asparna är fina året runt

*

Lätt att hitta efter trumpetandet!

*

Här flyger en i typiska östgötabackar

*

Gör sig fint bland björkar och enar

*

Men paret står kvar en stund till

*

Så småningom lyfter också de

*

I ärlighetens namn på  eftermiddagen, någon mil utanför Finspångs kommungräns

*

***

I SNART TUSEN ÅR.......

***

.....har hon stått där, S;ta Maria ute vid Risinge. Så är också murarna tjocka och bogårdsmuren väl stagad. Många är människorna som här sökt sin tröst,  gråtit och skrattat och förbannat livets orättvisor. Kungar har kommit och gått, krig och pest likaså. Själv står hon där orörd och väntar på nästa tusen år.....

*

*

*

***

RISINGE I MARS

***

I dag är det en sån där strålande, kall och klar marsdag. Efter vinterns alla gråvädersdagar blir ögonen nästan bländade av det intensiva marsljuset, allra helst som solen reflekteras i snön. Jag har sett att många undrar om det blir nå´n vår i år, så mycket snö och så kallt det är långt in i mars. Min reflektion är då att minnet inte är så långt. Det är väl så här det brukar vara, egentligen? Men vi har blivit bortskämda med tidiga vårar många år nu eftersom det knappt varit snö och vinter över huvud taget. Nu har vi haft en riktig vinter, precis som den ska vara, och då blir våren väldigt efterlängtad, också precis som det ska vara.

*

Dagen bilder är utifrån gamla kyrkvägen ute vid Risinge. Med gamla kyrkvägen menar jag inte den som går från Risinge till Finspång och golfbanan utan den som går från Risinge ut mot Ysunda. Nu gick vi inte alls hela, faktiskt bara en kortkort vända bort till Ekbacken, det blåste riktigt kallt. Men några bilder i det hårda, intensiva ljuset blev det förstås!

*

*

*

*

*

***

INGET ATT FÖRVÅNAS ÖVER LÄNGRE - ELLER?

***

Trots att jag  vet att mobilen duger till de flesta vardagsfoton blir det ganska sällan jag använder mobilkameran. Igår var den med, en kort promenad i går eftermiddag vid halv fyra tiden. Gråmulet, duggregn och begynnande kvällsmörker gjorde att jag inte tog med mig kameran på vilken Zeiss-135:an (135/1,8) satt på, den väger en del. Nästan tillbaka vid bilen igen tyckte jag ändå plogfårorna var fina och jag vet ju att mobilen hade bra skärpedjup  så den passade.

*

Ändå blir jag förvånad. Jag hade tvekat om det skulle vara värt att ta bilden med min A7RIII. Stor bländare och inte för kort tid för att inte ge så högt ISO hade jag då kört. Med följd att skärpedjupet aldrig hade räckt från åkern nere vid mina fötter bort till andra ändan. Säkert hade jag tagit ett antal bilder för att jämföra på plats, och därefter ytterligare några bilder. Med åtföljande jobb i datorn. Nu gör jag ingenting nästan, jag bara kollar att jag har med hela åkern och knäpper, bryr mig inget om inställningar och sånt. När jag kommer till bilen tar jag 4 minuter senare en bild av kyrkan som är ljusare än åkern. Med 135:an på sätter jag tiden på 1/160 s och väljer bl 5,6, vilket ger ISO 4000 så det säger ju lite om hur ljust (eg hur mörkt) det var.

iPhone 6S, brännvidd 4,15 mm sensor 1/3" eller 18 mm2  (160 gram): 1/35 s  bl 2,2  ISO 80

Så här blev mobilbilden efter att jag gjort den svartvit i Silver Efex. Det otroliga skärpedjupet finns där, hyfsad skärpa ända bort till horisonten, tillräcklig teckning och kontrast för att diset ska  synas bort mot horisonten och ingen skakningsokärpa som jag ser. Helt ok vardagsbild alltså

*

Sony A7RIII ff, med adapter och Zeiss 135/1,8 (totalt precis över 2 kg):  1/160 s   bl 5,6  ISO 4000

Det är klart att den här bilden har tekniska kvaliteter som inte mobilbilden har. Men det jag fortfarande förvånas över är hur väl mobilen fixar det dåliga ljuset, intressant också att den väljer lågt ISO, största bländare och en lång tid. Och den riktigt stora överaskningen, eller borde jag säga påminnelsen, är hur lätt det är. Bokstavligt talat bara att knäppa.  Inte så svårt att förstå att mobilerna tar över. Lägger vi så till att med mobilen kan jag omedelbart skicka bilden ut i världen och till kompisarna, ja, då ska man nog vara lite fotonörd för att fortfarande släpa omkring på kamera och några objektiv.....

*

***