BLOMSTERVANDRING

***

Trots regn- och ruskprognoser har det blivit en fin midsommarafton. I och jag åkte ut till fälten mellan Söderbärke och Västerbyhytta på förmiddagen och vi har nog aldrig sett så mycket ängsblommor. 

*

Förstora gärna!

*

*

*

*

***

AVUNDSJUK?

***

Det finns så oändligt många bra bilder på nätet, inte minst Instagram, att jag ibland storknar. Det blir för mycket, för bra och för perfekt. Högblanka, gnistrande, som tagna ur resebroschyrer eller som reklamtjejerna som visar vad supershampot gör med ditt hår. Dom är liksom inte verkliga. Antagligen är jag bara avundsjuk eftersom jag inte kan göra såna bilder. Men jag undrar ofta vem personerna bakom bilderna egentligen är. Vad syns av fotografen? Eller vad känner fotografen? Eller vill? Annat än att få uppmärksamhet och bli erkänd som duktig fotograf alltså? Jaja, ni hör ju hur det låter. Men känslan har fått mig att några dagar avstå från att blogga och lägga ut bilder på Instagram och FB. Säkert nyttigt, inget blir bra om det går på slentrian. Och lite funderar jag på var jag själv står i det här. 

*

Ikväll har jag suttit och bläddrat i bokverket Sverige - land och folk, som jag köpte på bokrea någon gång på 70-talet. Ett helt fantastiskt verk i tre stora band som behandlar det mesta om Sverge. Geologi och landformer, nedisningar, berggrund och jordarter, djur och växter, näringsliv och samhällsbyggnad och alla, eller i alla fall nästan alla, kommuner. Ser att det gavs ut 1966, alltså för lite drygt ett halvsekel sen, och helt plötsligt känner jag igen mig, det här är ju mitt Sverige. Jag blev klar med studierna sent året innan, 1966 var mitt först arbetsår. Här står om Arendalsvarvet i Göteborg, här står om textilstaden Norrköping, om Smedjebacken med valsverk och om Morgårdshammar straxt intill, här finns tillväxttro och utveckling. Det var ju precis så det var. Innan allt blev alldeles annorlunda.

*

Mer intressant är alla bilder som finns. Klassiska bilder av klassiska fotografer – Pål-Nils Nilsson, Sven Gillsäter, Rune Hassner, Harry Dittmer, Hans Malmberg och Jörgen Lundberg. En fröjd att titta på. Och bilderna känns raka och ärliga, dom visar det dom visar och dom har ett syfte. Medan jag sitter där och tittar bläddrar jag fram en beskrivning av Smedjebacken, kommunen som Korsheden (där jag för tillfället är) hör till. Det visar sig att namnet Smedjebacken är väl befogat - i trakten fanns på 1750-talet 32 hyttor och 12 hammarsmedjor. Tala om levande landsbygd! Där står vidare att ” Söderbärke, på noret mellan norra och södra Barken också haft flera hyttor med anor sedan 1300-talet men när Västerbyhyttan brann ner 1938 sattes, - för alltid? – punkt för järnförädlingen i denna socken”

*

Vad kan alltså passa bättre än att visa en landskapsbild från fälten borta vid Västerbyhytta, en bild jag tog förra helgen då jag också var här. En bit av Sverige 

*

***

INVANDRARE, SKOG OCH ISTIDER

***

Ja, invandrade är vi allihopa. Jag har visserligen Karin Bojs och Peter Sjölunds bok oläst än så länge, men att vi är mer uppblandade än vad vi till äventyrs trott verkar rätt klart. Det gäller fö både vår fauna och vårt djurliv. Och det har såklart skett efter att isen efter senaste istiden drog sig tillbaka.

*

Det som alltid slår mig är det korta tidsperspektivet. Det är inte mer än 10, kanske 11 tusen år sen inlandsisen började dra sig tillbaka. Det är nästan historisk tid, kanske inte i norden men ta Egypten tex - där vet vi en hel del om kungar, gudar och kultur och lite om folket typ 5-6000 år tillbaka.

*

Det är så otroligt mycket som hänt dessa de senaste 10 000 åren. Betänk att vi får göra ett mkt större steg bakåt för att beskriva bara den senaste istiden, den började för ca 100 000 år sen och räckte alltså ca 90 000 år. Som mest, för kanske 20-25 000 år sen var istäcket över Skandinavien 2 -3, kanske rentav 4 kilometer tjockt. Och det är den senaste. Numera vet vi att det har funnits minst 6 (tidigare trodde man 4) istider

*

Men bara för ca 10 000 år sen drog sig alltså isen tillbaka från Skandinavien. Växter, djur och människor började uppenbarligen ganska direkt (ok, allting är relativt) strömma in i Skandinavism, klimatet var gynnsamt då (det var därför isen drog sig undan ganska snabbt). När jag gick i skolan lärde vi oss att det av  träden var lövträden som kom först söderifrån, mkt senare kom granen, sannolikt från öst. Nu gäller inte det, vi har ju världens bevisat äldsta träd uppe på Fulufjället, en gran typ 9 000 år gammal. Och barrträden skulle kunna komma från väst då det funnits landbryggor med Danmark och kanske rentav med brittiska öarna.

*

Ungefär "samtidigt", för ca 10 000 år sen, kom de första människorna, huvudsakligen jägare söderifrån. Enl recensionerna av boken jag ännu inte läst dröjde det sen flera tusen år innan jordbrukarna kom och dom kom troligen österifrån.  Så har senare våg efter våg av invandrare kommit och DNA-analyseran visar tydligt hur brokig bakgrund vi har. Och det är väl fint det - tänk vad mycket kunskap vi samlade på oss från jordens alla hörn.

*

Granskogen på bilden finns söder om Söderbärke, utefter vägen mot Västerbyhytta. Och alla promenader, oavsett var jag går, är fantastiska tillfällen att låta tankarna komma och gå. Och när tankarna väl gått, blir promenaden en meditation att glädjas med, att bara vara där mitt i existensen

*

***

RÖRDROM OCH KUNGSÖRN

***

Förmiddagens promenad gick nere vid Saxevägen (Nohrstedts Väg) åt Söderbärke till. Straxt innan vi kommer fram till träbron hör jag den, rördrommen. Omisskännlig, exakt som någon blåser över en tom öl- eller läskflaska. I hör den också. Och miljön stämmer  perfekt, här intill finns en delvis igenvuxen vik av Barken med ett ganska stort område med delvis öppet grunt vatten, delvis kärr som på andra bilden. Vi fortsätter men vänder så småningom åter och när vi passerar här på tillbakavägen hör vi den igen. En ganska sällsynt fågel, googlar och ser att man räknade till 650 spelande hannar vid riksinventeringen år 2000. Jag har aldrig hört den i verkligheten tidigare men har lyssnat på inspelningar många gånger och är säker på att det verkligen var en rördrom. Har aldrig hört att någon sett den här tidigare.

*

*

*

Så kommer vi hem, äter en lättlunch och dricker en kopp kaffe. Efteråt går jag ut i köket med koppar och fat och i samma ögonblick jag sätter ner kopparna på diskbänken kommer en stor, jämnt mörkbrun rovfågel inflygande och sätter sig på gräsmattan framför mig. Jag stannar omedelbart till men i samma ögonblick jag tänker på kameran med 70-200 monterad i rummet intill och vänder på huvudet uppfattar den min rörelse och lyfter. Det gick fort och jag blev totalt överraskad men mitt intryck är kungsörn, huvudsakligen för att jag uppfattade att tarserna var fjäderklädda nästan ner till fötterna. Men också för den mörkbruna fjäderdräkten utan vita inslag eller bandning och för att den satte sig på marken. Kanske tio meter utanför fönstret. Kungsörn är nog ganska vanlig här i skogarna, jag har sett örnar i trakten tidigare fast på långt håll, men här är jag inte helt säker, det gick som sagt fort och jag blev totalt överraskad. Men som sagt, tarserna var fjäderkädda långt ner och det tror jag inte ormvråk har?

*

Bilder? Nej, ingenting, men det gör mig inget. Rördrom har jag länge önskat att nån gång få höra och nu blev det så. Den är vanligare nere i Östergötland än här, ändå blev det här. Extra roligt. Och örn, kanske skulle jag prova i sommar med att lägga ut åtel. Måste man ha tillstånd för det?

***

KUNSKAP ÄR COOLT, SÄRSKILT I SÖDERBÄRKE!

***

Varje gång jag rullar in i Söderbärke igen blir jag på extra gott humör. Det är liksom hemma på något mer grundläggande sätt än att vi har ett hus där i Korsheden. Det känns tryggt och livet är, hur ska jag säga, enklare, mindre uppskruvat än i storstäderna, ja tom jämfört med Finspång. Och jag  gillar vardagskänslan i bekanta platser - först kiosken, så affären, så skolan och bron  med utsikt både norrut och söderut. 

*

Skolan är värd en särskild kommentar och några bilder.  Den ligger precis mitt i byn, omgiven av björkar och trähus.  Kommer jag på en vardag är det alltid massor av skolungdomar och bara det är anledning till glädje - trakten lever verkligen. Gamla skolhuset har några år på nacken men ser ut att vara ganska välunderhållet 

*

Sen många år har den byggts ut och bredvid gamla huskroppen finns dom här lägre byggnaderna.

*

Och tidigare i år - eller kanske var det i fjol, tiden går fort numera, har ytterligare en alldeles ny skolbyggnad invigts. Det tyder ju på att elevunderhållet fortsätter att öka. Jag har inte varit in i den än men uppenbart ligger biblioteket nu där, det måste jag se så fort som möjligt! Just nu fastnade jag för den fina skylten utan för nya huset, inte huset i sig själv. Kanske tycker jag ändå att det borde stått Söderbärke undertill även om det ligger i Smedjebackens kommun.

*

*

Skolmiljö ja. Efter att ha tittat på skylten behöver jag bara vrida på huvudet så ser jag det här. Helt ok skolmiljö tycker jag. Bakom skolan åt andra hållet är det kanske 200 m till kyrkan och kyrkudden med milsvid utsikt över Barken norrut.

*

Och efter att ha passerat skolan och bron har vi bara några kilometer kvar till Korsheden.

Natti!

***