KVITTEN OCH ROSENKVITTEN

***

Också kvitten har funnits sen huset var nytt, den finns med i den ursprungliga trädgårdsbeskrivningen med en buske på framsidan, entresidan, av huset. Den har vi tagit bort, dom sylvassa taggarna gjorde den svår att hålla ordning på. Men också kvitten har fåglarna spridit, nu har vi en i sluttningen på baksidan som är lite mer åt naturtomts-hållet. Och den får vara kvar, taggarna till trots . På våren blommar den med stora mörkröda blommor och på hösten kommer kvittenfrukten som ser precis ut som fullstora äpplen. Dom är dock betydligt hårdare än äpplen och inte lika saftiga men ger alldeles utmärkt marmelad, kvittenmarmelad alltså.

*

Innan jag skrev texten här googlade jag på kvitten och ser att den beskrivs som ett träd med vita blommor, upp till 12 m i Japan och Kina där den kommer från, och med längre historia än vanligt äpple. I Skandinavien kanske 6-7 m. Vår kvitten är en ganska låg buske, under en meter skulle jag säga, men som gärna breder ut sig sidledes, och som sagt, med djupröda blommor. Och visst, det visar sig finnas något som heter rosenkvitten. Där finns två undervarianter, liten resp stor rosenkvitten. Den lilla blir aldrig/ sällan över en meter hög, så gissningsvis är det liten rosenkvitten vi har. Båda sorterna rosenkvitten är tåliga växter medan äkta kvitten är en betydligt ömtåligare växt som här i Skandinavien bara klarar zonen 1 och möjligtvis 2.  Kul att lära sig något nytt, Google är helt suveränt om man snabbt vill skaffa sig info om något. Men att ha googlat betyder dock inte att man behärskar ett nytt område......

*

Där den växer nu behöver vi inte hålla på och finlira med beskärning och ogräsrensning, tur är det, taggarna är inte nådiga. Men det var ändå roligt att ta lite bilder på frukterna, de vackra färgerna gör att den ser väldigt aptitlig ut.

*

*

*

*

*

*

***

FOTOPROMENAD VID LILLSKIREN

***

Det är nog minst ett år sen jag var häruppe men precis lika vackert som det brukar vara, så bjöd ju gårdagen på strålande väder också. Har ni lust får ni följa med på promenaden, för en gångs skull har jag lagt upp ganska många bilder, drygt ett fyrtiotal.  Bara bildtext då och då.

*

Fascinerande elegant tycker jag

*

*

*

*

För ganska många år sen nu var det en skogsbrand häruppe, såväl stående som liggande träd påminner om den

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

. Farbrorn här finns med på två bilder till.

*

*

Inte vet jag vad hen heter

*

*

*

*

*

Odon är det väl, inte blåbär i alla  fall

*

*

*

*

*

Jag har knappt rört vid spakarna!

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

ÄNTLIGEN - LILLSKIREN IGEN!

***

Ja, äntligen tog jag mig till Lillskiren igen. Går man upp till västra änden är det nästan lite fjällkänsla med sankmark och låga björkar och sjön, Lillskiren är nog bland det vackraste man kan hitta i Finspång. Just nu en enda bild, det kommer flera.

*

*

***

TVÅ VYKORT FRÅN FINSPÅNG - SLOTTSPARKEN

***

Man får passa på nu när det är som finast. Här kommer två vykort från gårdagens promenad i Slottsparken

*

Klicka gärna upp bilden!

*

*

***

DEN PERFEKTA ÄPPELKAKAN

***

Vi har haft Vilma och mamma Annika hemma över helgen. Och när Vilma är hemma blir det alltid  en kaka av något slag. Hon älskar att baka och hon älskar att laga mat också för den delen. Nu skulle det bli äppelkaka, hon väljer själv det hon vill göra. Och såklart gör hon allt själv, mamma och mormor kan lugnt koppla av med annat, hon behöver inte fråga ens. Morfar gjorde sällskap i alla fall, med kameran till hands förstås, och vi fick en fin pratstund, en riktig äppelkaka är inte gjord i ett nafs. Receptet har hon såklart googlat rätt på på nätet.

*

Först gäller det att kolla att allt finns, något mer till degen skulle det vara

*

Och lite mer mjöl

*

Blandas ordentligt

*

Äpplena ligger och väntar på bordet, liksom ströbrödet och mobilen med receptet

*

Äppelskalningen snart klar men den där skalaren var lite vass i handen.....

*

.....här har morfar hittat en annan med lite bredare handtag i plast

*

Jaha, sen då?

*

Dom skalade äpplen skar hon först upp i klyftor.......

*

....fast efter att tagit bort skaftstället förstås

*

Så smorde hon bottentallriken med smör  (ströade med ströbröd och hällde i smeten vilket jag missade)

*

Sen skar hon riktigt tunna skivor av äppelklyftorna, säg två mm i ytterkant, och placerade dom med minutiös noggrannhet tätt tätt över hela äppelkakans yta

*

Jag lovar, det blev den godaste äppelkaka jag ätit! Till det lite vispgrädde smaksatt med två knivsuddar vaniljpulver. Mums!

*

***