SNÖVINTER?

***

Snöat har det gjort ett par dagar men inte är det särskilt mycket, inte än i alla fall. Dessutom envisas temperaturen med att ligga kvar över noll så det blir mest slask och plask av det. Det är några år sen vi hade en riktig snövinter, det var 2011. Nu ser det ut som temperaturen är på väg ner resten av veckan, jag hoppas prognoserna stämmer. En eller annan decimeter till av lätt, fluffig och kall snö och så ett par grader kallt så blir det ljust och vitt igen, inte så grått. Då blir det vinter!

*

*

***

KULTURLANDSKAP OCH VINTERSOLSTÅND

***

*

Landskap vid Rising vid vintersolståndet

*

***

MENINGSLÖST?

***

Visst är det lite konstigt? Jag menar, naturen har ingen mening, ingen avsikt med det den gör. Inte i vår mening i alla fall. Den har inte ens en fri vilja. Så allt vi ser är meningslöst i den betydelsen. Andra skulle nog säga att där finns Guds mening. För mig är livet i sig själv nog, det behövs inget annat tycker jag. Men kanske är det samma sak, Gud och livet? Bara olika namn vi använder? Få saker blir så vackra som det meningslösa. Eller så vackert som livet självt.

*

Måste förstoras!

*

***

FROSTGRÄS TORSTORP

***

*

*

*

*

*

*

***

HELT PLÖTSLIGT BARA FANNS DEN DÄR

***

Ja, helt plötsligt bara fanns den där, bredvid mig. Det hade börjat skymma och jag var på väg hem från min promenad, kanske tyckte jag mörkret kom väl snabbt den här eftermiddagen, det var som något var i görningen men jag kunde inte säga vad. Ni vet den där känslan av något otäckt eller farligt som man bara anar i luften man andas och man vet inte riktigt....inbillning kanske. Trafiken i närheten hade liksom tystnat och vinden hade lagt sig så det blev alldeles stilla runt omkring. Och konstigt, här brukar det ju vara mycket människor som rör sig, gående eller på cykel, nu var det bara jag, inte en levande själ i sikte någonstans. Och då, helt plötsligt, fanns den där bredvid mig, bussen. Inte ett ljud hade jag hört, inget motorljud, inget vägljud, ingenting, bara en absolut tystnad och luften hade liksom tjocknat av det tilltagande mörkret. Ändå var det ljust nog för att se - det fanns inte en människa på bussen heller. Inte ett ansikte i raden av fönster, inte en silhuett någonstans. Och ännu värre, inte någon förare heller. Med ens begrep jag. Jag har ju så många gånger hört talas om den flygande holländaren, fullriggaren med trasiga segel som jagar runt på världshaven utan en levande själ ombord. Och här kommer den, den flygande finspångaren, inte som fartyg men som en buss utan förare och utan passagerare på väg - ja, jag undrar vart?

*

*

***