JÄRNBÄRARLAND 2 - GRANGÄRDE OCH NORHYTTAN

***

Första delen finns (här)

Hade jag inte bott i Bärketrakten vet jag precis var jag annars skulle vilja bo - i Grangärdetrakten. Minst lika vacker som Söderbärke ligger byn där på ett näs mellan Bysjön och Björken, alldeles norr om den större Väsman. Och Sunnansjö, Västansjö och Norhyttan alldeles i närheten, det ena stället vackrare än det andra. Men nu fortsätter jag resan fram till Grangärde som jag var på väg till senast. Grangärde, liksom de flesta byarna, har anor som sträcker sig tillbaka till medeltiden och det vore lätt att fortsätta skriva om historien. Nu är inte min tanke att fortsätta med mkt text, jag vill egentligen bara visa lite bilder från alla lämningar som finns från den tiden då Bergslagen var Sveriges kanske viktigaste industritrakt 

*

Någon mil innan jag kom in i Grangärde får jag syn på en liten slaggbyggnad alldeles bredvid landsvägen. Minns jag rätt stod det Berg(s)bo på en skylt alldeles innan men jag ser ingen by, bara några enstaka hus i närheten. Jag har ingen aning om vad den använts till men dom vackra fd fönstren får mig att stanna till. Inte minst ljusinsläppet över porten är gjord med viss finess.

*

När jag går lite närmare är det lätt att se färgen hos stenen, liksom att många av slaggstenarna är kraftigt porade. Jag har förstått att såna saker som färg, porhalt, viskositet (lättflutenhet), färg på gaserna i och från stenen berättade för gjutmästarna om järnet var färdigt för utsläpp eller om kalk eller annat behövdes sättas till. Förr fanns inte driftslaboratorier och kemiska/ fysikaliska undersökningar som idag utan yrkesskickligheten vilade på lång erfarenhet och känsla för alla detaljer.

  *

Väl framme i Grangärde är det framförallt Stora Sjömagasinet jag är intresserad av. Uppfört av slaggflis omkring 1854 i något som kallas Forsgrens stil, dvs utan fasadputs men med vita hörnkedjor och fönsterinramningar. Magasinet byggdes för Nyhammars Bruks räkning för att förvara säd från brukets jordbruk. (Forsgren (1775-1862) disp Grängshammar). 

*

Stora Sjömagasinet, Grangärde: Detalj med järnkrampa och slaggsten med tydligt gjutmönster

*

Som jag berättat i tidigare inlägg ligger magasinet med ena långsidan i vattnet (Bysjön). Säd lastades in i magasinet genom portarna på landsidan och vidare ut till väntande båtar genom portarna på sjösidan.

*

Det finns flera mindre byggnader i närheten, delvis i slaggsten, delvis i trä. Här växer jättedunört i ett soligt hörn

*

Bara 11-12 km från Grangärde hittar vi Norhyttan belägen utefter vägen från Ludvika upp mot Fredriksberg., rakt västerut från Grangärde.  Jag har passerat där då och då men aldrig tidigare letat rätt på hyttan . Den ligger inte mer än ett hundratal meter från landsvägen och tur att jag letade rätt på den, vackrare belägen hytta har jag nog inte sett. Norhyttan hette ursprungligen Mageråsen och var fäbod till Västansjö. Gruvdrift är känd från 1640-talet. När så hyttan kom till fick den heta Norhyttan eftersom den låg vid nedre Norens utlopp. Hyttan hade verksamhet igång ända tills 1909 då den revs.

*

Hyttan låg på stranden till strömmen mellan Nedre Norens utlopp och nästa sjö, otroligt vackert. Utsikt från bron över strömmen.

*

Åt andra hållet från samma bro

*

Så mycket återstår inte av hyttan och bebyggelsen har krupit in tätt intill bakom

*

Slagghusruin i närheten av hyttan med storskogen alldeles bakom, som den alltid är i Bergslagen

*

Detalj med järnkrampa och slaggsten

*

Efter att ha läst på skylten ser jag att slagghusruinen kallas slaggslottet. Det uppfördes såpass sent som 1881 och innehöll arbetsbostäder för hytt- och skogsarbetare. Två våningar med spisrum på 20-25 m² och gemensam bagarstuga i ena gaveln. Totalt har upp till 84 personer bott i huset, en familj i varje rum såklart. Säkert också igång till 1909, då hyttan stannade. Det är 110 år sen, säg tre generationer. Jag kommer aldrig förstå hur snabbt utvecklingen gått, idag ska vi helkaklat och köksöar, 100 år senare! Det hade bevisligen inte dom som byggde vår industri och vårt Sverige, inte 40 timmars arbetsvecka och 5-6 veckors semester heller. Förstå mig rätt, jag missunnar inte vår generation det vi nått (fått?). Det jag har svårt att förstå är hur snabbt det gått.  Och att dom allra flesta idag inte ägnar en tanke på hur det var för 100 år sen.   

*

På väg eller fäst? Jag har ingen aning. Inte heller om vilken väg framtiden tar.

*

***

LÄSVÄRT

***

Precis just så bra som alla recensioner sagt. Minst. Lättläst, flytande språk och en berättelse som handlar om människan lika mycket som ålen. Rekommenderas varmt!

*

*

***

SVÅRSLAGET I KORSHEDEN

***

Under tre dagar har jag varit på hemmaplan i Finspång. Trädgården hade börjat se ut som törnrosaslottet efter 100 års sömn, snart skulle det blivit svårt att hitta ingången och folk kan inte gå på trottoaren utanför och så där.....Nåväl, det var mycket mer, en och annan räkning är fortfarande utan autogiro, tandläkarbesök och så det allra viktigaste, bilder till Lokalproducerat skulle skrivas ut, ramas och lämnas in. Vi pensionärer har mkt att stå i. Ganska mycket mulet och regn har det varit vilket bara var skönt när jag inte var i trädgården och jobbade.

*

Efter tre timmars bilkörning var jag så idag på seneftermiddagen tillbaka i Korsheden. Det hade klarnat och solen lyste från näst intill klarblå himmel och temperaturen var sådär 23, och ja, så här var det att komma tillbaka till Korsheden. Svårslaget tycker jag.

*

*

*

***

LOKALPRODUCERAT - ORANGERIET

***

Orangeriet hör ju till Finspång slott och ligger i slottsparken. Medan slottet började byggas redan 1668 uppfördes orangeriet först 1832, dvs knappt 165 år senare. Bilden tog jag i november i höstas och det är disigt och gråmulet med dämpade färger och ljus. Därför gillar jag bilden och jag har tänkt att den ska vara med bland dom bilder jag ställer ut på Finspångs konstförenings utställning Lokalproducerat som går dom första veckorna i september här i Finspång. Oftast håller jag mig till naturbilder men den här gången blir det också två bilder med klassiska Finspångsmotiv

*

*

***

DET MÄRKVÄRDIGA LIVET

***
Ja, jag tänker nu inte i första hand på livet i Elsa Anderssons konditori där i Norberg, det flyter på precis som vanligt, blåbärspajen är superb. Mera på hur det är ute universum. Vi letar och letar, vi lyssnar och tittar, men än har vi inte hittat något tecken eller så, även om en och annan tror sig ha sett UFOs eller små gröna. Och det trots att det tycks finnas gott om möjligheter. Jag läste häromdagen att astronomerna räknar med att det finns ca 2000 miljarder galaxer därute och varje galax innehåller sådär 100 miljarder stjärnor - vår egen galax, Vintergatan, beräknas ha mellan 200 och 400 miljarder stjärnor........Men alltså, 2000 miljarder galaxer med vardera 100 miljarder stjärnor, det blir 2*10²³  stjärnor vilket nog är mer än vi förstår.  I alla fall mer än jag har någon riktig känsla för. Och många av dom, om än inte alla, har nog planeter som cirklar runt sina solar. Så även om bara en promille av solarna har planeter och bara en på millionen av planetsystemen har liv skulle det finnas 2*10¹⁴ , alltså 100 milliarder, planetsystem med liv.

*

Men som sagt, vi har inte hittat något än. Och det är ju det där med avstånden, dom är också lite svåra att greppa. Vår närmsta stjärna är Alpha i Centauri, drygt 4 ljusår bort. 4 ljusår, det kan väl inte vara så mycket? Vår egen Vintergata har en diameter på 120 000 ljusår, det är nått det. Men man får komma ihåg att jorden ligger bara 8 ljusminuter från solen. Det betyder att vår närmaste stjärna ligger ungefär 276 000 gånger längre bort än solen. Nog med siffror, än har vi alla fall inte hittat liv nån annanstans. Livet kan också vara ännu ovanligare än vad vi tror? Kanske är vi faktiskt alldeles ensamma vid liv här på jorden, ingen vet riktigt säkert. Det skulle betyda att livet här är unikt, mer unikt än vi nånsin trott. Och så tänkt börjar kännas lite ensamt, eller?

*

I alla fall har jag lätt att förstå att varje antydan till liv på andra himlakroppar blir föremål för funderingar och utforskning, just nu är ju en av Saturnus månar högintressant, där tycks finna gott om vatten. Och vatten är ju förutsättning för liv, sådant som vi känner det. Så nog finns plats för många funderingar alltid. Och det där vi letar efter, liv alltså, vad är det? Jag menar, vad är det egentligen?

*

Tur att vi inte har nå´t prov på det här i morgon. Det går lika bra att bara dricka kaffe på Elsa Anderssons konditori utan funderingar.

*

***