DOM HÄR VARMA DAGARNA.......

***

.....har det känts välsignat att kunna hoppa i Bartjärn. Från strax under 17 när vi började är det nu uppe i 24 C, i alla fall i  ytvattnet ca 2 dm under  ytan, där som min badtermometer känner av. Ett par tre gånger om dagen brukar det bli trots att inga barnbarn är här. Men i morgon kommer det bli betydligt svalare väder, sådär 17 C  kanske. Men vattnet ändrar sig inte lika fort........

*

*

***

NÄRA ÖGAT

***

En del nyheter får oförtjänt liten uppmärksamhet. I torsdags hade det kunnat gå riktigt illa för väldigt många. En asteroid med mellan 57 och 130 meter passerade då jorden på ca 73 000 km avstånd. Långt bort tycker ni kanske? Och inte så stor kanske ni också tänker, typ 100 meter? Jordens diameter är ca 13 000 km, så om jorden är tian i måltavlans mitt passerade asteroiden ungefär på  en fyra. Kanske siktet är bättre inställt nästa gång? Eftersom den kom i riktning från solen såg astronomerna den bara några dagar innan den passerade. Vad vi nu kunnat göra om vi sett den tidigare?

*

Efter bästa förmåga försöker jag lämna ingenjörstänket bakom mig, men då och då tar sifferintresset över. Vad hade hänt om den träffat mitt i prick? Säg att den var 100 meter i diameter (mln 57 och 130). Vanlig svensk granit brukar ha en densitet på omkring 5000 kg/m3. Den här klumpen borde väga typ 2,5 millioner ton. Så är det det där med hastigheten. 2019 OK, som den döpts till, rörde sig med hastigheten 24 km/sekund (86 000 km/h). Och eftersom hastigheten tas i kvadrat i rörelsenergin (1/2 mv2) blir det mkt, ungefär 4,5 x 10 exp 17 Joule. Är det mkt? Rätt mkt faktiskt, ungefär som 7 500 Hiroshima-bomber. Hade den träffat befolkade områden hade det tvivelsutan varit största katastrofen i mänsklighetens historia. Men nu var det ju bara en fyra på måltavlan.

*

Det är lätt att räkna fel på alla nollor, men en grov koll får jag genom att jämföra med asteroiden som exploderade över Rysslands tundra februari 2013. Den stenen uppskattades bara vara 17 m i diameter och explosionen beräknades motsvara 40 Hiroshimabomber, det borde alltså vara ungefär rätt. Och såna kommer i snitt bara ungefär en gång på 100 000 år. Tror man.

*

*

*

Lite flax behöver vi nog.......

***

GNESTAPLANKET - TACK BENGT!

***

Lika trevligt som vanligt var det, årets Gnestaplank. Lika "bra" också, bilderna alltså, även om det viktigaste och roligaste för mig som inte bor i stan är att träffa alla fotokompisar. Jag har lite dåligt samvete, jag hann aldrig tacka dig Bengt ordentligt, värmen och ryggen fick mig att ge upp en timme tidigare än tänkt.  Jag hoppas du läser, det är lätt att inse hur mkt jobb du lägger ner. Allt flyter från första stund, alla platser är utmärkta och lätta att hitta, allt är rengjort och snyggt. Och det viktigaste av allt, stämningen. Jag är säker på att du står för grunden i den också, på flera sätt. Självklart beklagar jag som alla andra att det var sista gången men har stor förståelse att allting har sin tid. Här några vanliga vimmelbilder från dagen.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

JAG GÖR SOM MAMMA GÖR

***

Skönt att ha nära till granen, därunder kan jag gömma mig. Innan jag går ut kollar jag runt lite.  Sen gör jag sällskap med mamma därute och jg gör som hon gör. Det funkar.

*

*

*

*

*

*

*

***

BIRD ON WING

***

Eftersom faktasamlandet aldrig gett mig förklaringarna jag trott väljer jag nu alltsomoftast andra vägar. Andra vägar för att förstå. Något om livet kanske, något om världen och något om mig själv. Missförstå mig inte, jag är fortfarande noga med fakta - varifrån dom kommer och vilka  mer fakta som finns till exempel. Och fakta är också bra. Med fakta kan man bygga broar och hus liksom atombomber. Men fakta ger mig inga svar. Vilka dom är? Frågorna? Det är inte så enkelt att svara på, dom är lite diffusa. Egentligen är det nog inga frågor alls. Börjar jag ställa frågor bleknar dom, miraklen, som annars finns överallt. Och hur konstigt det än låter, det jag vill veta  vet jag redan. Jag behöver bara vara tyst och lyssna.

*  

Hussvalorna jagade runt en knapp halvmeter över gräset på allmänningen, jag hade inte en chans att ens följa dom med blicken i vändningarna. Luften var alldeles stilla i det mulna vädret, något nytt var på väg, det kändes. På lite håll såg jag den, a bird on wing. Fast ingen hussvala, det är nog en sädesärla ser det ut som. Men det gör ingen skillnad, undret är lika stort ändå.

*

Förstora!

*

***