TITTUT MED EN KOLTRAST

***

I går hade vi ytterligare en solig dag, dessutom med lite snö. Och återigen hade vi besök i bukettapeln vid parkeringen, först av ett koltrastpar. Damen försvann innan jag fick fram kameran, men herr koltrast var en orädd kille, jag fick möjlighet att gå runt lite för att hitta några öppningar bland grenar och frukter. Alla bilder med 400, alltså utan converter, och 1/800  bl 5,6. Den här gången borde jag bländat ner för att få lite större skärpedjup, det fanns gott om ljus, ISO 160 och 250. men jag är nöjd ändå. Närbilderna är croppade nästan till max, inte så mycket för att jag tror att det viktigaste är att komma "så nära" som möjligt, mer för att jag ska lära mig vad som går och inte går. Jag ser att jag gått lite för långt på flera bilder, där finns både brus och inte riktigt skärpa nog men jag nöjer mig med att visa dom som dom är. 

*

*

*

*

*

*

***

MEST SIDENSVANSAR......

***

Tack vare bukettaplarna får vi fågelbesök lite då och då. I onsdags eftermiddag, dagen innan jag åkte upp till Korsheden, var jag på väg att handla men såg direkt att det var en flock sidensvansar i bukettapeln vid vår parkeringsplats. Jag hade bilen på gatan och kameran med långtelet i bilen så jag smög bara in i bilen och vevade ner rutan, dessutom lyste en sen eftermiddagssol. Använde 380-400 mm, inte converter alltså. 1/640 eller 1/800, mest bländare 8 a' 9, lite större med tegelväggen som bakgrund, 6,3 där. Eftersom ISO hamnade på 100-160 hade jag kunnat vara betydligt frikostigare med snabba tider! 

*

Det finns ju fortfarande käk kvar för dom

*

Aplarna är rätt rika på bär och kvistar så ofta hamnar skärpan på bär och grenar, inte på fåglarna

*

En oförsiktig rörelse och dom flyttar genast på sig, här till en av grannens björkar. Här kollar dom mig när jag går ut och fotar dom och det slår mig att rakt framifrån är dom inte så färgstarka, ganska gråa faktiskt.

*

Så blev det lite spridda återbesök och när inte hela flocken är där får dom sällskap av grönsiskorna

*

Det är bakifrån färgerna lyser

*

Och som sagt, bär hittar dom

*

*

Någon gång satt dom mer frilagda, här med grannens tegelvägg som bakgrund. Ej croppad

*

Samma bild croppad

*

*

*

***

GRÖNSISKA VAR DET......

***

Jag gissade på gulsparv, ni berättar säkert. Och det har ni gjort, grönsiska var det. Onekligen lite lättare med skärpan när man kommer närmare, tre av bilderna är ocroppade så ni ser ungefär, jag stod väl 10-12 m bort kanske. Alla bilderna är tagna på 400 mm med 1/800 s och bl 6,3, alltså ett steg nedbländat, största öppning är 5,6.  Skärpt och brusredcerat i LR på vanligt sätt, därefter skärpt och brusreducerat ett steg till mha av Efex.

*

*

Samma som fg croppad. Gult bröst och huvud, streck bakom ögat = gulsparv?

*

*

*

*

Samma som fg croppad. En annan individ men jag tolkar fågelboken ändå som gulsparv?

*

Vanligaste oskärpan

*

*

*

*

***

TUONELAS SVAN

***

Tuonelas svan, svanen som Sibelius valde som tema för sin otroligt vackra men sorgsna komposition med samma namn. Temat är hämtat från det finska nationaleposet Kalevala och Tuonelaälven är förstås dödsälven, Styx inom den grekiska mytologin.

*

Bilden är en av bilderna jag hade i en annan blogg nyligen ( här) med flera svanbilder och lite text om svanen inom finsk folktro.

*

Tuonelas svan

*

***

DEN HELIGA FÅGELN - EKÖN I GÅR MORSE

***

Främst av de heliga fåglarna var svanen. Med sin långa hals kunde den kommunicera med dom olika världarna, den undre (alinen) liksom den övre (ylinen) och människans värld däremellan. Alltså kunde den kommunicera  både med människans värld och fåglarnas, så var den ju ursprungligen också en människa som omvandlats till en fågel. Svanen  själv hörde till ylinen, den övre världen dit både gudar och fåglar hörde. Dit flyttade de på hösten och vägen gick längs Vintergatan, på gränsen mellan världarna. Så heter därför Vintergatan på finska linnunrata - fågelgatan. Fåglarnas vinterviste hette lintukoto, fågelhemmet. Lintukoto var hemvisten för allt det goda och ordet används än idag för att symbolisera något tryggt, ombonat och isolerat. Och inte undra på att Sibelius valt svanen ur Kalevala för sitt verk Tuonelas svan. Den har jag spelat många gånger i pianoarrangemang. Fast just Tuonelas svan var visst svart. 

*

Tänk så mycket roligt man kan hitta på nätet! Fast precis som med allt annat i världen får man sovra lite själv, inte nappa på allt som bjuds. Det här är brottstycken av en lång berättelse från Bloggar vid Åbo Akademi. och som handlar om fåglarna inom den finska folktron. Jätteroligt och minst lika roligt som alla vanliga fågelfakta.

*

 Jag fick syn på dom båda svanarna vid sydänden på Ekön när jag kom dit i går morse. Först trodde jag dom frusit fast i den tunna isen som bildats under natten, dom  låg blick stilla fastan jag gick ner till stranden. I vanliga fall drar dom sig alltid undan när jag närmar mig, men inte den här gången. Jag hann bli riktigt orolig innan jag såg att dom faktiskt sakta rörde sig. Såklart fryser inte en urnordisk fågel från övre världen fast bara för att tunn is bildats under en natt och en lite dimmig morgon! Jag hade som vanligt 135:an på 99:an och vidvinkeln på min A7RIII. Först blev det några bilder med 135:an men så kom jag ihåg att nu låg 100-400:an i bilen så det blev ett antal bilder också med den. Första bilden är med 135:an och utan croppning så det är lätt att förstå ungefär hur nära/ långt ut den låg. Jag gillade ljuset, molnigt ganska dimmigt men inte så där eländigt mörkt det kan vara. Bilderna är ganska lika - det gillar inte Gun-Inger :-) - men jag visar ändå några för jag tycker det är roligt att betrakta den lite närmare när jag hade den lugn och stilla inom bra fotohåll. Och så vacker som den är, visst måste den vara en helig fågel!

*

*

*

*

*

*

***