GISSA VEM SOM ÄR GLAD....

***

Det finns inget som gör I gladare än när barnen kommer hem. I går eftermiddag var det Stefan som kom, kvar tills i morgon. Såklart var han med på förmiddagens promenad .

*

*

***

NÅ´N HAR ÄNDRAT REGLERNA

***

Inte får man väl göra det, under pågående match liksom? Tänker att när jag började fota skulle bilderna vara skarpa, ha horisontell  horisontlinje och vara lagom exponerade, varken för mörka eller ljusa. Man skulle gärna förstå fotografen och vad bilden hade för mening, inte liksom ställa en massa frågor. Och naturligtvis det viktigaste, vackra bilder! Det enda jag kommer väl ihåg att man inte fick göra var att ha flaggstänger som växte upp ur huve´t på folk (Skoglund). Precis när jag så börjar få råd att köpa en riktig kamera och skarpa objektiv är det liksom tvärtom. Absolut inte skarpt, absolut inte jämnt och fint exponerade och definitivt inte avslöja vad tanken med fotot egentligen är, om det syns vad man fotat är ju det hela bortkastat. Det är inte lätt ska ni veta.

Till yttermera visso gäller regeländringarna inte bara fotografering.  När jag växte upp skulle man vara artig, absolut inte vara framfusig utan hålla sig på sin plats  och vänta på sin tur liksom, om nu någon frågade  hur man mådde eller vad man brukade göra eller ville veta vad man tyckte.  Och så klart alltid bry sig om vad andra vuxna tyckte, både grannar och släkt och sådär, innan man gjorde  eller sa något. Ärlighet var självklart, flit och plikt likaså. Som jag kommer ihåg det gällde det här inte bara hemma hos oss, så hade kompisarna det också, tidsandan var sådan. Kommafel i uppsatserna var nästan lika förfärliga som att ha missuppfattat ämnet man skrev om. En timmes oanmäld frånvaro gav sänkt uppförandebetyg och renderade föräldrasuckar och samtal. 

Nånstans, i TV kanske, har jag börjat förstå att det här inte gäller, det är nya regler. Rakt av skulle jag säga. Undra på att jag känner mig utlämnad ibland..... Nänä, ta det inte så allvarligt. Jag menar bara att det väsentliga som skiljer mellan då och nu inte är prylarna utan nå´t annat, tidsandan kanske. Reglerna, normerna, är till stor del vända upp och ner.

*

*

***

VAR ÄR VINTERN?

***

Som dalmas är ju vintern för mig snö och kallt.Det mest irriterande i år är hattandet mellan några kallgrader och lika många varmgrader nån dag senare. Jo, jag vet, klimatkrisen. Men i alla fall, det är fint med snö. Och rejälare på något sätt. För att inte tala om hur ljust det kan vara. Den här bilden är från Ludvikas skidparadis Ljungåsen för fyra år sen, februari 2018. Vi hade redan då slutat åka skidor men var uppe (drygt 450 möh) för att promenera. Och visst är det I som står där. Snödrivan är resultatet av en jättestor P-plan som skrapats ren, visst, men snö på träden precis som det ska se ut, härligt.

*

*

***

DET HÄR MED PROMENADER......

***

Läste just ett gammalt  inlägg av överläkare Anders Hansen i Dagens Industri. Han konstaterade att FDA 2020 godkänt alzheimermedicinen Aduhelm trots att han säger att den har en ytterst blygsam demensförebyggande effekt. Godkännandet utlöste debatt då medicinen kostar 500 000 kronor per år och patient. I debatten, fortfarande enl Anders, nämndes inget om att det redan finns något som minskar risken för demens med upp till 30 a´40 procent - en halvtimmes daglig promenad. Så vi fortsätter våra promenader. Eftersom I nu är inne på femte året skulle vi gärna se en medicin som löser upp dom amyloida plack som är karakteristiska för sjukdomen. Dit har man ännu inte nått men förstår jag annan info rätt börjar man nu närma sig den möjligheten.

*

Våra gemensamma promenader är både nyttiga och trevliga men såklart inte idealiska för att leta nya motiv och nya vinklar. Framförallt saknar jag möjligheten att fota människor, I vill inte gärna vara motiv och trivs bäst på landet, inte i stan. Alltså tittar jag allt oftare i arkivet.  Här kommer nu i alla fall ett par färska promenadbilder, även om dom togs för ett par dagar sen innan senaste snön kommit.

*

*

*

***

MAKE-UP

***

Älvsjömässan 2014. Ser jag rätt på bandet är det Olympus som bjöd in till fotosession. Den mörka modellen var redan sminkad, jag följde hur den ljusa blev sminkad. Fascinerad av hur hon inte släppte mobilen ett ögonblick under sminkningen.  Själva fotosessionen följde jag aldrig, detta var  bara förberedelser så klart. Här passade 99:an med Zeiss-135:an perfekt

*

*

*

*

*

*

***