D - DAGEN OCH DET LILLA LIVET I KORSHEDEN

***

I morgon är det nationaldag. Helgdag numera, men ändå inte särskilt mkt ståhej, i Sverige tar vi mkt för givet. Just i morgon är det också 75-årsjubileum av dagen D, dagen då befrielsen av Europa inleddes på allvar. Hitler hade bla tagit Frankrike, Belgien, Holland, Danmark, Norge, Polen, Baltikum, i Italien härskade bundsförvanten Il Duce, Mussolini, Österrike hade anslutits, han var långt in i Ryssland, liksom i norra Afrika........Hade inte den operationen lyckats hade mkt sannolikt varit annorlunda idag. Och jag tycker det är värt att komma ihåg vilka som gjorde det nästan omöjliga - engelsmän, amerikanare och kanadensare. 

*

Och jag tänker att just för att dagen D lyckades har jag kunnat ägna mig åt det lilla livet idag, i frihet.

*

I ena hörnet gränsar tomten i Korsheden till ett naturskyddat skogsområde och just där i hörnet dominerar några stora granar. Där finns också insprängda lövträd, inte minst rönn som jag noterat har ovanligt riklig blomning i år. Jag vet ju att det också gäller aspen i år, liksom bukettaplarna på tomten och mycket annat. Naturen kompenserar nog för torkan i fjol. 

*

Därinne i granarna och rönnarna hittade jag också grannen som flyttat in under taknocken hos oss, talgoxen. Dom, jag tror dom är två, flyger fram och tillbaka mellan taknocken och det här hörnet och lite till min förvåning har jag förstått att dom hittar väl så mkt mat i träden som i luften

*

Hörnet med rönnarna insprängda mellan de stora granarna

*

Riktigt långa och stora är grenarna

*

Det syns att det hänt mkt i år, skotten är stora och friska

*

Matsöket igång

*

Och vad finns här då?

*

Kanske ännu mer lite längre in?

*

I en fri värld - Aeroflot på väg från Moskva till New York i kväll, i en Airbus 330

*

Dags för sängen - suss gott!

***

STENKOLL

***

Min första "riktiga" uggla , en lappuggla. Och stenkoll är det första ord jag tänker på efter den upplevelsen. Tack vare Marianne, Marianne i Västanfors ni vet. Hon hade några ugglebilder på FB häromdagen och eftersom jag är i Korsheden kollade jag om hon kunde tänka sig att visa mig. No problem förstås, ni känner väl Marianne, så i eftermiddags var vi där.....  Och mkt riktigt hittade vi en uggla, efter lite letande. Vi väntade ganska länge för att få se den flyga, det gjorde den till sist, just då jag hade kameran i knäet en stund, men kolla med Marianne, det hade inte hon.....Men jag är både jättenöjd och tacksam!

*

*

*

*

*

*

*

*

Tack för det Marianne! Och natti, natti alla!

***

STORSKRAKE SAXE

***

Egentligen satt jag därnere på träbron (Spången) utefter Saxevägen i eftermiddags  för att se om jag kunde få en skymt av rördrommen. Jag hörde den när jag gick därnere i går kväll och den upplät sporadiskt sitt karakteristiska läte också nu. Men jag hade inte suttit där så länge förrän jag fick sällskap av ett par grabbar som började fiska med sina kastspön så jag begrep att det var en fåvitsk tanke. Få fåglar är så skygga av sig som rördrommen har jag förstått. Men det blir fler tillfällen, det finns en bra bänk på bron så rätt klädd är det inget bekymmer ens för mig att sitta där ett par timmar. Och ensam i stillhet på bänken kanske det finns någon liten chans.

*

Ändå satt jag kvar där i närmare två timmar, tänkte alltid kan något dyka upp. Och visst gjorde det. En storskrake, hona antar jag, kom simmande med nio små dunbollar i släptåg. En satt på hennes rygg och honan och ungarna sam omkring i närheten av mig en bra stund. Jag fick för mig att det var samma unge som satt på hennes rygg hela tiden, säkert en halvtimme, och jag funderade på om det var den starkaste ungen som behöll platsen för sig själv eller om det möjligen var den svagaste ungen som verkligen behövde vilan och hjälpen? Det lär jag väl aldrig få veta men jag gissar att det är som vanligt i naturen, den starke som styr. Eftermiddagssolen låg på och det blåste rätt hårt så bilderna har lite hård och orolig karaktär. 

*

Här kommer dom, storskrakehonan med nio ungar

*

Ibland försökte fler komma upp på hennes rygg

*

Ungarna verkade trygga och gjorde små utflykter på egen hand

*

Några cyklister kom förbi och fick dom att vända igen

*

Snart kom dom tillbaka igen fast ungen på ryggen är blyg för fotografen

*

*

*

*

När dom kom nära strandkanten här satte ungarna iväg i ett fasligt tempo och for runt, dök och skvätte vatten så det stod härliga till. Dykträning och äta-träning antar jag?

*

Fin stund också utan att se något av rördrommen! Men nånstans härute i våtmarken står den och  - ja, vad säger man - tutar? Eller brölar?Den kan höras flera kilometer, så mycket vet jag

*

*

***

SOULMATES

***

*

*

***

STORSKRAKEN I GULDSVETEN (ÖSTRA SVETEN)

***

Herr storskrake behagade simma fram och tillbaka i solgatan vid solnedgången vid Åränget. Det kunde jag ju inte motstå, här kommer åtta kopior ( se dagens Under Focus - Bob Bovin)

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***