DEN LEVANDE BOKHANDELN

***

Den ena bokhandeln efter den andra försvinner i snabb takt. Det går nästan lika snabbt som när talibanerna intog städerna i Afghanistan. Men undantag finns, ett är Globe bokhandel i Ludvika. Ser inte å märkvärdig ut utifrån, men när man kommer in.....Till att börja med är det nästan alltid många kunder där. Sen finns det gott om böcker, väldigt gott om böcker. När jag senast gjorde en blogg därifrån (här) berättade bokhandlaren själv, Anders Källgren, att där fanns 30 000 titlar i hyllorna. Den gången gick jag ut med en Pinkerton på typ 500 sidor, läst med intresse.

*

Den här gången blev det ingen bok, Anders var inte där med sina kloka råd och 30 000 titlar är mkt att välja bland.  Jag skymtade dock Jordan B Petersons "12 rules for life". Kanske blir det ett återbesök, jag tänker att jag borde ha en egen mening om Jordan B, inte bara Margot Wallströms "Jag förstår inte varför människor lägger så mycket tid på den mannen" och "Jag tycker att han skulle kunna ta och krypa tillbaka under den sten han kommer från."  Men tills vidare håller jag mig till det som står i bokhyllan. Här i Korsheden blir det ofta omläsningar med lite större eftertanke, senast Göran Tunströms Berömda män som varit i Sunne, hans språk och fantasi är bara så vackra. Just nu har jag fortsatt med Tunström och öppnat Skimmer......

*

*

*

*

*

**'

VÄLTRÄNADE WERNER

***

Det här är Werner. Den ene av grabbarna Werner och Werner. Vi hejar på dom när vi går förbi. Då och då tar jag en bild. Jag har noterat att dom är i god fysisk kondition, inte riktigt som jag tänker när jag tänker gris. Dom studsar faktiskt fram när dom rör sig på grisgården. Och dom kan röra sig snabbare än man tror. När Werner kommer i god fart ska man nog inte stå i vägen. Inte för att jag vet, men jag gissar på uppåt 150 kg. Och muskler har han, det syns. Dom är på andra sidan eltrådarna men jag inser att jag skulle gå ur vägen om vi vore på samma sida. Men det är lätt att sticka in mobilen mellan eltrådarna. Werner var det.

*

*

***

MOTIVVAL

***

Kanske är jag mest lat men mina motiv har nästan alltid varit från min vardag, från det som är närmast helt enkelt. Eller viktigast då . Oftast är ju det som är närmast också viktigast. I början var det bilder hemifrån, på familjen, eller från skolan och på kompisarna och tjejerna. Och så stan förstås, Ludvika. Och på den vägen är det.  Nu är bilderna från Finspång och Korsheden och på barn  och barnbarn, dvs det som är hemma nu och det som är viktigast nu.

*

Det må vara min inbillning, men nu i vuxen ålder tänker jag att den här typen av hemmamotiv inte självklart behöver vara ointressanta för andra. Alla trakter, här eller på andra sidan jorden, är någons hembygd. Varför skulle jag inte visa bilder från min hembygd, jag känner den bättre än många andra? Och vardagsbilder hemifrån för snart  70 år sen säger ju mer än att berätta just om min familj, dom berättar hur vanligt folk hade det till vardags. För 70 år sen.

*

Bilden är från 1954 eller 1955 och en del av er har sett den förut. Vi äter lunch hemma på Carlavägen 31 i Ludvika, bilden är tagen med min Zeiss Ikon Nettar. Vaxduk på bordet där jag för övrigt känner igen alla saker, uppläggningsfat, servettringar, tillbringare mm. Det gör inte ni såklart. Men kanske vedspisen är bekant med spiskroken hängande på väggen ovanför sopborsten? Och aluminiumkastrullerna? Högt i tak i den gamla lägenheten, 3,40. Mycket enkel inredning, vi flyttade in här 1947 och sen dess är ingenting gjort. Gissar att det mesta av inredningen tillkommit före kriget, dvs på 30-talet.

 Nu när jag tittar undrar jag om jag inte tyckte att vi hade det omodernt och obekvämt. Aldrig vet jag att den tanken for genommitt huvud då, ungefär så här såg det ut hemma hos kompisarna också.

*

Mamma Maj sitter ju rakt fram, pappa Gustaf skymtar till vänster.. Emellan sitter lillebror Dag , då 10 eller 11 år. I förrgår togs han in på sjukhus och mår just nu inte så bra.

*

*

***

LILLÄNGSVIKEN, JÖRKEN

***

Då och då åker jag upp till Jörken och Lillängsviken, alldeles ovanför dammuckan för Larsboån. Jag gillar den här platsen. Viken är smal och fylld med Jörkens nästan svarta vatten. Här hade vi en eka en gång i tiden och Stefan och jag tyckte Jörken var en spännande sjö. Inte så stor som Barken men mycket större än Larsbosjön där vi brukade fiska. På ekan satte vi en liten 4 hkr motor och med den tuffade vi runt i sjön. Spännande därför att sjön ligger mitt i storskogen, inte ett hus utefter stränderna - jo, en gammal sommarstuga på en liten ö. Däremot många vikar och öar att utforska och en och annan perfekt badklippa. Här hörde vi också våra första storlommar ropa i morgondimman och ibland såg vi dom också.

*

Stranden i den innersta delen av viken, liksom ängen där (LIllängen antar jag?), är täck av gammal slaggsten. Jag antar att Larsbro Bruk tippade sin överblivna slaggsten här. Många gånger har jag gått här med barnbarnen för att leta "fina stenar", såna där blågröna som blänker ni vet. Det ligger säkert någon påse med slaggsten i ladan fortfarande.....

*

***

SEX BILDER FRÅN BARKEN

***

Gårdagskvällen blev en fin augustikväll, och jag hade satt mig längst ute på Kyrkudden. Häromkvällen fanns det lom där, kanske också den här gången? Visst blev det ett par bilder på lom, men också annat. Jag har svårt att tänka mig en vackrare kyrkplats. Sägnen säger att därute på udden fanns en gång, för sådär en tusen år sen, en domarring.  Kanske inte bekräftat, men ganska sannolikt. Naturen var viktig för våra förfäder och de valde med omsorg dom platser där viktiga saker skulle avhandlas.  Kyrkudden var några hundra år senare också en etapp på pilgrimsleden från mellansverige upp till domen i Trondeim.

*

Det finns en hel del båtliv på sjön. Inte så konstigt, Barken är en av de större sjöarna här i trakten, dessutom kan man ta sig vidare både till Mälaren och Östersjön

*

Och ser man på, en bit ut fanns dom där, lommen med unge

*

Närmare kom dom inte denna gång

*

Rätt var det var var lommarna bara försvunna, kanske fanns det skäl för det?

*

Fast utsikten mot norr är alltid vacker från udden och duger också utan lom

*

Såg att det drog ihop sig till vackra kvällsmoln, så jag stannade lite längre än tänkt och bytte till vidvinkeln. Detta är två bilder ihoplagda

*

***