BORTA BRA MEN.....

***

Ibland är det skönast att bara sitta en stund i trädgården. Vädret var inte bara nådigt utan strålande vackert. Det blev husets heminlagda sill från Konsum med kokt potatis, gräslök och creme fraiche eftersom  gräddfilen var slut, till det en vanlig  knäckemacka med bregott. Och ett glas öl, utan nubbe. Väldigt gott! 

*

*

***

SKÖVLAD VÄG - RISINGE

***

Vägen är den vackra lilla vägen som går in precis vid S:ta Maria kyrka, och går bort mot ekbacken och stigarna fortsätter sen bort mot Ysunda. Det är rimligt att tro att det är en gammal kyrkväg eftersom den leder fram till kyrkan vars äldsta delar är från slutet av 1100-talet eller början av 1200-talet. Eftersom vi bott i Finspång sen 1965 har vi gått den många gånger, och dom senaste åren har det blivit vår nästan dagliga promenad. Den är, förlåt var, lättgången och går fram i det vackraste kulturlandskap med ängar, åkrar, ekbackar och skog och som aktiv fotograf, ja inte vet jag hur många bilder jag tagit där. Nu är det inte lika roligt längre. Både vägen och markerna intill ägs av kyrkan fast markerna arrenderas ut.

*

1 Det började med att man i fjol sågade ner all sly och alla mindre träd utefter båda sidor av vägen. Det har jag stor förståelse för att man vill göra, däremot inte att allt nedsågat får ligga orört utefter vägen. Då gjordes också en del grävarbeten för att frilägga sandytor för sällsynta vildbin (silvergökbi och guldsandbi), det är såklart bara bra

2 I år fortsatte man så att såga ner småtråd och sly, allt ligger kvar efter vägen, det kommer ta mer än 5 år för att det ska multna bort

3 För några veckor sen, mötte vi en traktor som drog en vägbearbetningsenhet, gissar att den både "vertikalskar" och hyvlade av ytskiktet, kanske bara det senare. Den otroligt vackra vägen med slät lättgången mark i hjulspåren och grönt gräs däremellan förvandlades omgående till  stenig, ojämn vägbana full av lösa stenar, näst intill omöjlig för mig (80+) att gå på.

4 Sista steget för någon vecka sen  var att man kört med bred, typ minst 3 meter, vägkantsklippning som tagit allt gräs, all vass, alla nyponbuskar, slitit sönder småträd och sälgen (den enda) på upp till kanske 4 meters höjd. Obegripligt.

Jag kan möjligen förstå att man vill göra någon form av underhåll (sannolikt med motivet att hålla vägen öppen) trots att den var i alldeles utmärkt skick. Men att lämna vägen i avsevärt sämre skick än den var, lämna mängder av fällda småträd efter hela vägen och direkt misshandla träd  (sälgen) som har avgörande betydelse för insekter (som man samtidigt satsar naturvårdspengar på) tycker jag är  totalt okänsligt både ur natursynpunkt och för alla som uppskattat en av Finspångs kanske vackraste vägar.

* 

Här kommer 18 bilder från nuläget och 7 från före åtgärderna, jag tror ni ser vilka som är vilka. Det finns värre katastrofer ute världen, men jag trodde kanske inte att det här var sättet kyrkan tog hand om kulturlandskapet.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

BLAND ODJUR OCH SKÖNHETER

***

Förra veckans hölls jag några dagar därute i Risinge för att fota aurorafjärilar, det funkade rätt bra. Men det blev en del annat också förstås. Bla satt jag då och då vid sandgroparna man gjort i ordning för silvergöksbina, en av de riktigt hotade vildbiarterna som finns just i Finspångstrakten. Några såna hittade jag inte, tror jag, vet inte riktigt hur dom ser ut, men jag såg inga andra bin än än små humlor. Det enda jag vet är att bin är hårbeklädda

*

Fint att bara gå uppe vid ekhagarna, ibland kan man lägga sig på magen och kika

*

Ekarna sträcker sina grenar långt ner mot marken

*

Och där finns också en och annan blomma

*

En humla....

*

Men det här är varken bi eller humla, en vägstekel har jag listat ut att det är och här är det spindlarna som får bli byte, dom brukar annars vara jägarna. Väg- och rovsteklar har spindlar som huvudbytem dom förlamas (med stick antar jag) och verkar sen suga ut det göttaste, här är tre bilder

*

*

*

Då och då lämnar jag läskigheterna för en stund och tittar på annat, ett blommande träd i skogen tex

*

I sandgropen finns också skalbaggar, här en rödbrun .....

*

....som möter en grön sandjägare men det mötet gick fredligt till

*

Här en grön  sandlöpare på närmare håll, färgerna ser ut att växla med ljuset

*

Här är två i en riktig omfamning

*

Men jag ser fler vägsteglar ute på jakt...

*

 Här tror jag det är en svart murarvägstekel

*

...men vägsteklarna verkade vara mest på bettet

*

 Fast då och då en arora att vila ögonen på

*

Citronfjäril går också bra

*

Vägsteklarnas idoga sökande har åter gett resultat

*

Snart har spindlarna tömts på sitt innehåll

*

En fjäril känns skönt att avsluta med, en helgröning . Grönsnabbvinge blir min gissning efter att ha googlat en stund

*

***

SOLITUDE

***

För det mesta sätter jag in "nya" bilder i bloggarna. Det handlar inte så mycket om att det skulle vara fel att sätta in samma bild flera gånger som att det känns naturligast att skriva om något som är aktuellt. Men inte alltid. Det följer min huvudinriktning, att inte ha fasta regler. Jag står för det jag gör eller inte gör ändå. Livet, humöret och perspektivet växlar hela tiden och jag har levt tillräckligt mycket efter sånt tidigare. Här fick det bli en bild som är nästan två år, dessutom har jag visat den tidigare tror jag.

*

Det är barnbarnet Agnes, på bilden 14 men nu 16. Här sitter hon och spelar Solitude i Korsheden. Jag har tidigare i kväll på FB sett henne med marginal klara kvaltiden för JEM, klassen U20, på 3 000 meter hinder, två år "för" ung (hennes klass i JEM har ställts in pga Corona) i ett testlopp på Slottskogsvallen i Göteborg. Det viktiga var inte att skryta med det men det var en bra anledning för mig att visa just den här bilden en gång till.  Den fick fö ett hedersomnämnande i Masters i fjol  i porträttklassen. Så nu fick jag det sagt också........ 

*

*

***

FOTOTS SJÄL ÄR GÖMD I (EXPONERINGS)TIDEN

***

Vi pratar mycket om skärpa. Dom flesta av oss är övcrens om att kraven på skärpa ofta  är överdrivna, ändå handlar väldigt mycket av kamerasnacket fortfarande om skärpa, också på "analogsidan". Upplösning, sensorstorlek och antal pixlar får också sin del av uppmärksamheten. Men som sagt, som alla redan vet, det går att göra bilder med dålig skärpa och väldigt få pixlar. En annan sak är att det nog är ganska få bilder som man vill ha så här som bilden nedan. Det är heller inte något nytt att göra bilder med dålig skärpa och låg upplösning, det har många målare gjort länge, ta impressionisternas landskap tex.

*

Nåväl, det slog mig häromdagen att det inte är särskilt mkt snack om exponeringstid, försåvitt man inte är sportfotograf eller specialist inom BIF. Ändå  är det ju uppenbart att det är dom korta exponeringstiderna som i första hand skiljer foton från andra bilder. Jag har aldrig läst konsthistoria, men vare sig vi talar om grottmålningarna i Lascaux, La Marche eller Altamira, eller våra egna hällristningar är det ju lätt att föreställa sig att dom tog lång tid att göra. Detsamma gäller all sorts konstmålning, blyertsteckning, etsningar och annat. Sånt tar tid. Oftast betydde det att man sällan målade de korta eller snabba förloppen. Jag skriver oftast därför att många grottmålningar faktiskt visar jaktsituationer.

*

Exponeringstiden blir extra intressant även om vi bara håller oss till foto. Den första Daguerrotypin och glasplåtseran krävde långa exponeringstider. Ser  fö i Wikipedia att det äldsta (1826 el 1827) bevarade fotot (heliografi) krävde en exponeringstid på åtta timmar. Långa exponeringstider gällde också om gamla storformatskamerorna från början av 1900-talet, åtminstone med vår tids mått. Så någonstans där mellan första och andra världskriget kom dom små kamerorna och med dom ljusstark optik eftersom den kunde göras lätt och (förhållandevis) billig. Och i stället för dagar eller timmar för att producera målningar och teckningar kunde man nu göra bilder på bråkdelar av sekunder. Min Sony har 1/8000 som kortaste tid. Det är klart att dom korta exponeringstiderna starkt påverkar våra motivval. Kanske stannar det inte ens där, att det är exponeringstiden i sig som avgör, det är tiden för bildskapandet som avgör. Eller, inte ens det räcker, det är tiden från ögonblicket som initierade bilden tills den når dom man vill visa den för som avgör. Med mobilen når man vänner och media i hela världen några få sekunder efter det att bilden togs. Såklart påverkar det vad vi fotar. Och varför. Och därför diskuteras också vad fotografi egentligen är, särskilt bra fotografi. (Ernst Billgren: Vad är konst? - Kvalitet är ett samlingsnamn för det som folk man respekterar tycker är bra.......Kvalitet är ett relativt begrepp ungefär på samma sätt som tiden).

*

*

***