SOMMARLEK

***

Lekande lätt virvlar dom runt i den feromonstyrda pardansen, trots sommarens kastvindar och tätvuxna buskage. Inget finns det som binder dom samman mer än två fjärilshjärnors förmåga att styra sina underverksvingar efter feromonsignaler där mängderna räknas i enstaka molekyler. Och den lekande, böljande och fladdrande dansen manifesterar  det säg tre miljarder år gamla livet med den oundkomliga driften att föra livselden vidare. 

*

Bilden är tagen i trädgården hemma på Pirvägen

*

***

SÅ VITT VI VET......KLIMATET OCH LIVET

***

.....är det bara vi människor som tänker. Tänkandet innebär att vi kan lämna verkligheten för morgondagen eller gårdagen. Gårdagen och morgondagen finns bara i tanken, ingen av dom existerar i verkligheten längre. I verkligheten, i det levande livet, finns bara nuet, det eviga nuet. I tänkandet, i mindet, lämnar vi ofta verkligheten och det egentliga livet, vi lämnar ofta också oss själva och är någon annanstans. Om det är bra eller dåligt får du själv svara på.

*

Klimatproblemen är nog på allvar, men överdrifterna är stora. Livet på jorden är hotat och det 6:e massutdöendet pågår för fullt. Jag tänker att det förra massutdöendet, för sådär 65 miljoner år sen, visade sig vara det som banade väg för däggdjuren och kanske också för människan. Utan det asteroidnerslaget kanske Tyrannosarius Rex, flygödlorna och en del annat fortfarande hade dominerat djurlivet, vem vet? I vattnet har ju tex hajar, sköldpaddor och krokodiler överlevt utmärkt i längre tider är så. Och i senaste Forskning och Framsteg visas att under de senaste 70 miljoner åren har temperaturen nästan hela tiden legat långt långt över vad den nu är - vi lever i en av de kallare perioderna  i jordens historia. Temperaturen låg som mest 12-15 grader högre än nu, även om den nu gått upp en grad ungefär. Under den senaste 70 -miljoner årsperioden har koldioxidhalten periodvis varit ungefär den den dubbla mot den nuvarande. Människan må vara hotad, men livet är det knappast. Livet på jorden började för övrigt när  atmosfären i stort sett bara bestod av koldioxid och kväve, syre fanns knappt. Livet började i stort sett utan syre, men bakterierna och så småningom växterna har gett oss syret. Och under de varmaste perioderna när praktiskt taget ingen omfattande isbildning fanns någonstans på jorden var havsnivåerna långt över dagens och långt över de värsta scenarier som nu finns för det närmaste århundradet. 

*

Är det lugnt alltså, är klimathotet bara överdrifter? Nej, i mänskligt perspektiv är klimathotet på högsta allvar. Havsnivåhöjningar på ett par meter skulle lägga många nuvarande storstadsområden under vatten. Hundratals miljoner människor kommer behöva flytta till högre liggande områden och fastigheter och infrastrukturer värda hundratals biljoner dollar måste överges. Men det ska ses i perspektivet att den förhatliga utvecklingen under de senaste 50 -100 åren har gjort att uppskattningsvis flera miljarder människor sluppit dö av svält, undernäring och sjukdomar, det är bara att titta på officiell statistik över de senaste 70 årens utvecklng inom svält, undernäring,  och sjukdomar som malaria, TBC och mkt annat liksom barndödlighet. För tvåhundra år sen och bakåt var medellivslängden under 40 år, idag är den över 80 i Sverige och många andra länder. Allt är relativt.

*

Idag fick jag njuta av det här rådjuret på åkern nedanför oss.

*

*

***

SÅ SKÖNT DET VORE....

***

.... om jag kunde fundera lite mer över min Sony och och vilka objektiv som är skarpast. Kanske skulle jag bli en erkänd fotograf om bara jag kunde släppa mina pictorialistiska bilder från min värld - därute på landet, långt från stan. Jag borde ju begripa att eftersom nästan alla människor numera bor i stan är ju landskap och blommor, solnedgångar och kossor helt helt enkelt ute, färg också förresten, det mesta i stan är ju grått, så svartvitt är ju tidens lösen. Asfaltgrått och betonggrått. Dessutom fotade ju HCB i svartvitt, vem är jag som tror att färg är nå´t att ha. Det är bara det att i Korsheden är det färg överallt, jag kan inte se det svartvita nånstans, hur mkt jag tittar. Alltså gör jag  som jag gjort i lite mer än 65 år, jag fotar det som finns runt om mig. Ibland är det kossor, ibland, tranor, och ibland barnbarn. Dom är förresten i färg dom också, med blå ögon och röda kinder, det gillar jag. Men om jag kunde ägna mig lite mer åt kameran och objektiven slapp jag ju tänka på livet hela tiden, och döden också för den delen. Särskilt döden vore ju skönt att slippa tänka på, det gör jag ganska ofta faktiskt. Å andra sidan behöver jag ju inte tänka på döden, när jag är död finns jag ju inte. Det gjorde jag ju inte alla eoner före 1940 heller, alltså innan jag föddes, jag kan inte komma ihåg att jag missade nå´t eller saknade att jag inte fanns då heller. Här är jag på väg till, eller om det är från, tandläkaren, så här passar det det med svartvitt. 

*

*

***

I SKOGEN

***

Varför? Varför just vi? Varför skulle vi vara så märkvärdiga? Jag är snart åttio. Åttio? Livet har funnits så oerhört länge. Det räcker inte med en miljon år, det räcker inte med hundra miljoner år, kanske inte ens med tusen miljoner år, en miljard år. Jorden är så där 4-5 miljarder år och livet kom sådär efter första miljarden. Hur många individer - växter, djur, mikrober - har det inte funnits? Varför skulle jag vara viktig? Eller du?

*

Måste förstoras!

*

***

OM TIDEN, SVART/VITT OCH Tri-X

***

Tiden är en märklig företeelse. Den går inte att ta på, som man kan göra med rummet. Frågan är om den finns alls. Jag har ju min guru, han den indiske mystikern, som jag lyssnar mycket på. Han har sagt , som jag tycker, mycket klokt. Om tiden har han sagt så här:

Vanligtvis brukar man dela in livet och tiden i dåtid, nutid och framtid. Det är fel. Om vi håller oss till tiden, finns bara dåtid och framtid. Om vi istället håller oss till livet, finns bara nutid. Livet pågår i ett ständigt nu. Vi kan tänka på dåtid och framtid, men vi kan aldrig leva i nåndera. Leva kan vi bara göra i det ständigt pågående nuet. Om vi låter vår uppmärksamhet vara i dåtid eller framtid, är vi inte här i nuet och missar livet, vi tänker på något som redan varit och inte längre finns, eller vi hoppas på eller fruktar en framtid som kanske aldrig kommer. Enda sättet att leva är att vara närvarande i nuet, här och nu.

*

Den här bilden födde kvällens funderingar. Äldsta barnet, ungefär ett år, tagen för 46 år sen. Svart/vitt förstås, jag körde mest med Tri-X, minns jag rätt tog jag den i köket. Jag förstod det inte då, men idag tror jag jag förstår. Hon ser mig. Hela mig. Inte igenom mig, hon ser in i mig. Eller ser och ser, hon känner in mig. Alldeles allvarlig, alldeles lugn, betraktar hon mig. Med hela existensens vishet levande i sig själv, den som aldrig kan - eller behöver -  förklaras.

*

I morgon åker jag till Stockholm för läkarbesök och en del annat. Har tex nappat på en begagnad  Sony Carl  Zeiss 55/1,8, har förstått att det är en riktig superoptik. Tveksamt om min A7S kan göra den full rättvisa. Antagligen måste det till en A7RII för det. Så när jag köpt den här misstänker jag att jag är så illa tvungen att också skaffa en sån. Jag menar, jag kan ju inte ha en Carl Zeiss 55/1,8 och sen ingen kamera som utnyttjar den optiken fullt ut. Eller - vad tycker ni?

***