LUDVIKA - HITACHI - EN NY EPOK

***

I dag är sista dagen för ABB i Ludvika, åtminstone i nuvarande form. Hitachi tillträder i morgon som ägare till Power Grids med ca 2800 anställda i Ludvika och 900 i Västerås. Det är Hitachis största köp nånsin och prissumman är ca 100 miljarder kronor. Så har då Christer Gardell fått sin vilja igenom, han har drivit den linjen länge i styrelsen, till att börja med mot Wallenbergarnas vilja. Såvitt jag förstått av kommentarer i tidningar och media har anställda inte gillat Gardells linje men ser nu fram mot att få Hitachi som ägare eftersom dom faktiskt vill driva just Power Grids. Power Grids, det är krafttransformatorer och andra utrustningar för högspänd likström, brytare mm.  

*

Idag var jag in och lämnade tillbaka min AC till Elgiganten och när jag passerade den gamla kontorsbyggnaden slog det mig att detta är sista ABB-dagen (kanske finns någon del av ABB i Ludvika som inte ingår i Power Grids, det vet jag inte, huvuddelen är Power Grids). Och frågan är om jag skulle åka in i morgon för att se om ABB-skylten på taket bytts ut till Hitachi, sånt har ju symbolvärde! Själv växte jag upp före ABB-tiden, under min uppväxt i Ludvika var det ASEA, Allmänna Svenska Elektriska AB, som lyste där på taket. Den kontorsbyggnaden byggdes 1946-1949, det framgår av den fina minnesskriften som fortfarande står i bokhyllan. Minnesskriften tog vi hand om efter Carl-Edvard Wester, I:s pappa, som jobbade hela sitt yrkesliv på ASEA.

*

Lite förenklat kan man nog säga att utan ASEA hade Ludvika aldrig blivit vad det är. Inte så stort kanske, typ 25 000 inv, men ändå. Och ASEA var redan på 50-talet känt över hela världen för sina högspänningsprodukter. Under min uppväxt där på 50-talet var ASEA ett begrepp och redan då utvecklades den teknik för högspänningsöverföringar med låga förluster som nu är dominerande över hela världen, högspänd likström. På ASEA fanns då många ytterst kompetenta tekniker, mest känd är nog Uno Lamm. Men det fanns andra, i samma flerfamiljshus som jag bodde i fanns tex Nils Hyltén-Cavallius och  Harry Forssell, båda lika välkända som särpräglade tekniker i ASEA:s tjänst

*

Nu hoppas också jag att eran med Hitachi blir minst lika framgångsrik, ett stort lycka till Hitachi Power Grids och Ludvika! 

*

I ett regnigt Ludvika såg jag att ABB-skylten fortfarande var påpaltas  idag på förmiddagen

*

Här ASEA:s jubileumsskrift från 1950

*

Då var Harsprångsledningens 380 000 volt ett lysande rekord (avfotograferat jubileumsskriften). Nu är man väl över 1 000 000 volt med råge gissar jag.

*

"Nya kontoret" precis färdigställt (avfotograferat jubileumsskriften)

*

***

2020-06-30 17:20   elgenper

Ja, det har blivit några skyltbyten genom tiderna... Den äldsta ASEA-logon innehöll ju ett hakkors; det var långt innan mustasch-Adolf och hans anhang gjorde den symbolen omöjlig för all framtid, och ASEA bytte förstås snabbt ut den.

Och "380000 Volt" är faktiskt fortfarande maximum i svenska stamnätet (kallas numera 400 kV). Tekniken togs fram för 800 kV, men byggdes aldrig, av politiska skäl (den kom mitt i debatten om eventuella hälsorisker från magnetfälten). Utomlands är man över 1000 kV. Som gammal Vattenfallare har jag träffat en del av gubbarna bakom den här utvecklingen, men har givetvis ingen del alls i den själv.

Besvara

Svar från Khalad 2020-06-30 23:14

Hej Per, ASEA och just Vattenfall hade ju ett samarbete som sträckte sig över flera decennier, mycket fruktbart för båda parter är vad jag hört. Och intressant att 380 kV fortfarande är högsta driftspänning på elöverföring inom stamnätet, det säger ju något om hur långt fram man var redan de första åren på 50-talet! Tack och många hälsningar/ Björn

Svara

2020-06-30 21:37   Håkan Eklund

I sig skrämmande när kineserna via pengar tar över hela halva världen ...
No good. Men bra så länge arbetsplatserna blir kvar på orten.
Ja, hakkors - ursprungligen en lyckosymbol.
- hawk

Besvara

Svar från Khalad 2020-06-30 23:15

Hej Håkan,du kan vara lugn vad det gäller Ludvika, Hitachi är ett japanskt företag :-) Tack och hälsningar/ Björn

Svara