PÅ DEN GAMLA TIDEN......
***
.....hände det då och då att jag glömde dra fram filmen mellan exponeringarna. Resultatet blev såklart dubbelexponerade bilder. Då liktydigt med förstörda bilder, ingen hade ännu kommit på att det kunde vara ett sätt att få den där konstnärliga otydligheten, nu är det bara ett av sätten att åstadkomma det. OK, ingen är att ta i, men åtminstone inte tolvåringen Björn. Oftast hände det med den första kameran jag använde, pappas lådkamera för 6x9 bilder på 120 film, den använde jag 1951-54. Sommaren 1954 köpte jag min första egna kamera, en Zeiss Ikon Nettar som jag vet flera här har haft. Den var ju lite mer avancerad med avståndsinställning, många slutartider och bländare, det hade inte lådkameran. Inte heller Nettarén hade dock spärr för dubbelexponering, där kunde det också bli oavsiktliga dubbelexponeringar.
*
Bilden här är tagen inför julen 1952 i den gamla omoderna lägenheten på Carlavägen 31 i Ludvika. Hela familjen är med och bakar pepparkakor, ser att mamma låter storasyster Sigbrit smaka på degen. Pappa är med i köket, inte alldeles vanligt på den tiden. Lillebror Dag står till höger och kavlar ut deg. För säkerhets skull har jag försökt få in en bild av största kastrullen på samma ruta, gissar att vi efter baket skulle stöpa ljus. Men bilden på familjen under pepparkaksbaket är jag lite stolt över så här i efterhand. Jag ser ju att det är en bild tagen i naturligt elljus på kvällen, att lampan sitter högt till vänster i bilden är uppenbart. Och ta kvällsbilder i befintligt ljus med en lådkamera är inte självklart. Den fasta bländaren var nog 11, eller möjligen 8. Långa tider fanns såklart inte, enda alternativet var B, B som i Ball=gummiblåsa. Slutaren var då öppen så länge jag höll slutarknappen i öppet läge. Filmen gissar jag var en FP3. Att det inte gick utan att ha kameran på en stol eller ett bord visste jag, trots att detta var flera år innan jag läste Gösta Skoglunds Fotolärobok i bild. Det är ingen digitalskärpa precis men eftersom det är 70 år sen i dagarna gillar jag bilden. Dag och jag lever fortfarande.
*
*
***


Hej Christer, tack för trevlig kommentar! Inte för att det spelar någon roll men jag tror det är mamma som anas framför pappa - mörkt hår har båda men personen ser ut att ha morgonrock eller liknande med vida armar :-) Undrar förresten om man inte ser att hon håller i en pinne med dubbla snören till vekar som hon just lyft ur efter första doppet i smält stearin?
Ja, efter din beskrivning ser jag att du har rätt. En bild med mycket innehåll!
Annars är väl det stora kardinalfelet att inte märka exponerad 36-bilders film ordentligt. Om man tar en exponerad film i tro att det är en ny - då förstör man 72 exponeringar. Jag har gjort det en gång... :-(
Aj, aj, det låter inte så roligt . Jag har nog fått någon film ljusskadad eftersom Robot hade en egen mottagningskassett för 135-filmerna och som var svår att få tät, men inte två filer samtidigt. Tack för kommentar Peter!
Mvh N
Tack Nini, instämmer! :-)
Hej Nina, bilden är skannad från negativ. Det är roligt att skanna dom gamla svartvita negativen, resultaten blir alltid mkt bättre än jag kunde åstadkomma pappersvägen. Har sparat i stort sett alla svv negativ från tiden 1951 el -52 fram till 70-talet nå´n gång då jag gick över till färg, tack!
Tack för det Stefan. Jag har sparat e flesta negativ men har nog ingen kopia/förstoring på den - den var ju misslyckad :-)
Hälsningar, Bjarne
Tack Bjarne! Och visst är det så i såna här bilder att innehållet alltid trumfar formen :-)
Hälsningar Lena
Tack Lena, bilden har ju många värden för mig :-)
Lyckades med det i en spotmatic här i somras, och helt ärligt vet jag inte vad som hände, men halva rullen hade dubbelexponeringar och vissa var rätt kul, men tråkigt med några som inte var lika lyckade .
Ha det gott!
Det var det, tack Martin! Kanske en rulle du inte tagit färdigt som du tog ut och sparade för fortsätta den senare? Sen är det lätt att glömma att den var delvis exponerad redan när den sätts in på nytt.
Ja det var väldigt märkligt faktiskt. För den ända kameran analoga jag har som sparar en bit ute av filmen så jag skulle ha stoppat in den igen är min Bessa och min F100 tror jag. Och ingen av dessa hade jag plåtat med utan snarare min spotmatic. Så det är lite av ett mysterium haha...men det blev iaf några kul bilder ;)