SVARTVITT EL FÄRG? ANALOGT EL DIGITALT? DIA EL PAPPER?
***
En snabb tillbakablick säger mig att jag fotade analogt från 1952 till 2005, drygt 50 år. Digitalt sen 2005 blir 17 år, alltså 1/3 av den analoga tiden. Svartvitt gällde fram till mitten 70-talet, därefter dia till 1983 då det blev färgbilder på papper fram tills dess det blev digitalt, 2005 alltså. Ur betraktnings-mediesynpunkt kan jag summera så här - drygt 20 år svv pappersbilder, knappt 10 år färgdia, drygt 20 år färgpappersbilder och så nu senast knappt 20 år skärmbilder (för mig nästan bara färg). Dom svv negativen är ett nöje att plocka fram att skanna, titta på, göra nya bättre pappersbilder av för att ställa ut, ha på väggen eller lägga in i fotoböcker. Diabilderna är nästan värdelösa, tar aldrig fram dom för att titta på och har kanske gjort ett par skanningar av några. Pappersbilder i färg nästan lika illa, mkt svårare att skanna och få dom bra, dessutom har jag inte sparar alla negativ men barn och barnbarn tittar i pärmarna ibland. Dom digitala bilderna går jag med lätthet tillbaka till, gör ofta böcker av, delar på flera medier och får synpunkter och samtal som jag glädjer mig åt. Diabilderna hade jag gärna haft ogjorda och på svv film i stället, egentligen också pappersfärgbilderna. Vad tycker ni?
*
Finspångs fjärrvärmeverk från vägen straxt utanför Risinge kyrkogård
*
***


Diabilderna är min stora glädje, vid sidan av det svartvita. Jag plåtade båda parallellt under nästan 40 år. Ilford & Kodachrome, för att uttrycka sig enkelt.
Jag har nog varit inne på den saken tidigare här på FS. Jag har uppåt 30 000 (!) Kodacromedia prydligt i lådor med magasin (lätt att hantera vid skanning). Det handlar om Kodacrome II och sedan Kodachrome 25 - den skarpaste och finkornigaste film som har funnits för allmänt bruk.
Nu när jag efter mycket möda har lärt mig att skanna den svåra Kodachromen, kan jag dels glädja mig åt fina färgbilder på skärm, och dels skarpa kornfria papperskopior upp till A4 - som man i de flesta fall inte kan skilja från papperskopior från en modern digitalkameras bildfiler.
Det är kul att kunna rekapitulera stora delar av livet på detta sätt.
Hej Peter, tack för kommentar! Att dia för mig inte blev ngn hit beror nog märkt på att jag kört glasade plastramar o tycker dom är jobbiga att skanna :-)
http://fotogalleriet-i-skruv.blogspot.com/2015/11/vernissage-sond-6e-december.html?m=1
Det är lustigt, ofta när det talas om diafilm så talas det om alla möjliga sådana - men inte om Kodachrome. Den filmen har en överlägsen mörkerlagringskapacitet, Kodachrome kom på marknaden 1935, och ännu vet ingen hur gammalt ett Kodachromedia kan bil med bibehållna färger.
Tack Nils, skannar du inglasade dian eller tar du i sär dom? Tror inte mina är skadade av mögel men har trott jag måste plocka i sär dom, inte enkelt
Dom från 50-talet tror jag att jag digitaliserade med glaset på, det var 6x6-ramar som jag inte vågade dela med risk för att bilderna skulle skadas. =ch det blev jättebra, men krävde en hel del tid i arbete. Om diat är glaslöst är det nog enklare, eller om man får ut det ur glasramen i oskadat skick.
Hälsningar, Bjarne
Instämmer, tack Bjarne!
/Gunnar S
Tack Gunnar. Nu i efterhand tycker jag mkt om den svartvita metoden, nu när jag kan hantera bilderna i datorn. Då, når jag var mitt uppe i den, uppnådde jag sällan det jag ville. Både för att jag hade enkel utrustning, framförallt på förstoringsområdet, men också alldeles för begränsad kunskap.
Spännande summering! Vet inte om det är en tröst, men en bra förvarad (färg)dia är lever nog säkrare än en digital bild på en hårddisk. Sen blir ju nyanser och kontrast rätt låst jämfört med flexibiliteten i det digitala.
Hoppas du testar scanna igen, utan glaset. Kanske du blir positivt överraskad? ;)
Må gott!
/Lisa