TIDEN ÄR EN KONSTIG GREJ!
***
Jag har aldrig förstått mig på den, tiden. Som jag sagt här på bloggen förut är jag inte alls säker på att den existerar. I verkligheten alltså. Jovisst, fysikerna kallar den för t och har haft alla möjliga manicker för att mäta den. Förut var det vanliga pendelur, ungefär som morfars moraklocka, den som han drog upp med nyckel varje kväll. Ja, bokstavligen drog upp, den hade lod som skulle upp så att dom kunde ge kraft åt visarna. Jag kommer fortfarande precis ihåg hur den lät, både när den drogs upp, när den slog och när den bara tickade på. Men det var ju klockan som gick, tiden vet jag inget om. Nu drar man visst inte upp nånting nu är det cesiumur, eller om det är någon annan atom numera. Man byter atomer ibland, jag vet inte vad det har med tiden att göra heller. Inte tickar dom, cesium atomerna, heller, inte vad jag kan höra i alla fall. Men det är klart, jag har svårt att höra syrsorna också nu för tiden. Om inte solen lyser riktigt starkt, för då syrsar dom på starkare. Kanske är det så att solen gör så att tiden går fortare, det har nå´t med tyngdkraft att göra. Nä, nu kom jag ihåg, mycket tyngdkraft gör att tiden går saktare. Jag har gått ner flera kg, den borde gå fortare för mig nu men det har jag heller inte märkt, det verkar som vanligt ungefär. jovisst ja, soluret är väl äldst kanske men hur det kan ha nå´t med tiden att göra vet jag inte heller, det visar väl bara att solen går runt som vanligt. Fast det är svårt att vara säker på det också, jag menar hur vet vi att solen går runt när det är mulet?. Eller på natten, då är det ju stjärnorna som går runt.
I alla fall känner jag mig precis som vanligt, som jag alltid har gjort. Jag är glad för det mesta, ledsen ibland, arg ibland och rädd ibland. Det är ingen skillnad, varför skulle det vara det? Läser och tar kort och tänker på en massa saker, tiden t ex, det har jag också alltid gjort Enda skillnaden är väl att jag tänker mindre på gud, nej Gud menar jag, och vad jag får och inte får. Istället tittar jag mer på stjärnorna och letar efter alla sorters ljus. Och människor som jag känner jag kan le mot och som ler mot mig,.
*
*
Vet inte om jag tagit bilden själv med självutlösare eller om storasyster eller lillebror fått knäppa, kortet finns bland en porträttserie jag tagit av familjen. Tyckte den här bilden var ok, numera ser jag så konstig ut i min spegel som har spruckit, om det nu är det.
Suss gott!
***


Varför, varför tycks tiden gå saktare vissa dagar än andra? Du har väl haft dagar
då tiden kryper fram, även om har saker att göra?
(det var en jädrans kalufs du hade - halv-Afro) :)
Hej Ruth, visst är dagarna olika långa för mig också. Som du säger, vissa kan krypa fram, andra tar slut innan dom börjat kan det kännas som. Och den här subjektiva tidsuppfattningen som vi var och en känner har på många sätt större relevans än klocktiden tycker jag! Tack för din kommentar! :-) / Björn T
Ja, frisyren ja, afrolook var väl inte uppfunnen än, i alla fall inte i Ludvika men det gällde ju att försöka se lite tuff ut!
Låter som en intressant boktitel.tack Stefan!/ Björn T
Den intuitiva tanken att det står en gigantisk moraklocka nånstans där ute och sänder ut tidssignaler som styr upp det observerbara universum verkar vara fel.
Klockan man har inombords och försöker styra upp en själv har sina brister. Min är inställd på ett 28-timmarsdygn. Tack vare yttre påverkan ruckas den så att den stämmer någorlunda med omvärldens förväntningar. Och sen påhittet att manipulera klockan två gånger om året - direkt skadligt för hälsan.
Ja, visst är den märklig? Med en gnutta mer seriositet skulle jag säga att tiden är ett sätt att hålla koll på förändringar och förändringstakter - ta pendeln tex. Och så har man stannat för att korrelera den med regelbundna förändringar. Samtidigt är det ju så att dom flesta förändringar är oregelbundna, dagarna är olika långa, våren kommer sent eller tidigt, vi åldras olika snabbt. Intressant är ju också att förr i tiden var det dagsljuset och årstiderna som styrde sysslorna, inte klockan eller den objektiva tiden.Tack Måns!/ Björn T
Men, är inte dagsljuset en tidsmarkör...? /Tommy.
Jo, det är det väl så, för oss som "vet" eller som tänker i tid.. Men jag tänker så här att det reella är att det blir mörkt i slutet av dan och det är mörkrets inträdande som i gamla tider betydde att dagens arbete fick sluta, man såg ju inte, oavsett klockan var fyra på eftermiddagen som på vintern eller 11 på kvällen som i juni. Dagsarbete slutade inte en viss tid, det slutade när det blev mörkt. Och jag är ganska säker på att om vi går tiotusen år tillbaka eller mer talade ingen om tiden eller hur många år man var, man talade om hur många somrar eller vintrar man upplevt eller hur många nätter som gått sen det var fullmåne. Dom talade alltså om det reella, om det verkliga, typ det har passerat tre somrar sen mitt barn blev sjukt och dog. Det är ju vi moderna människor som hela tiden(!) för in det teoretiska begreppet tiden, något som hela tiden "går". Fullt seriöst är det dessutom så att vi talar om tiden som vi hade något slags tillgång till tiden både framåt och bakåt. Det har vi inte. Vi lever i nuet, som inte har någon som helst slags utsträckning utan är momentant, inte mätbart, oavsett vad slags ur eller klocka du talar om. Allt som redan hänt, om för en tusendels sekund sen eller för tusen år sen är förbi, inte tillgängligt, bara ett minnesspår i hjärnan. Samma sak framåt, vi vet inte om vi lever nästa sekund eller nästa år och framtiden är bara förhoppningar eller oroanden, hjärnfantasier helt enkelt. Den existerar inte heller nu. Det är bara nuet vi har tillgång till och det har ingen utsträckning i tid. Tack för din kommentar, gillar diskussioner! Hälsningar / Björn T
Fast att något är förgängligt innebär väl inte att det inte finns, eller...? Menar du dessutom att allting som "finns" måste ha en fysisk påtaglig "kropp", och i den stund "kroppen" försvinner så är den borta? /Tommy.
Det jag säger är ju bara att jag själv inte är säker på att tiden finns. Det är i sig ett påstående om mig själv, inte om tiden. Om du tittar på mitt svar till Jan längst ner ser du i vad avsikten med bloggtexter eg var
Det var inte alls illa ment, jag ville bara veta mer om dina tankegångar... lite nyfiken i en strut, sådär...! :) /Tommy.
Om det kan underlätta din förståelse av tid så kommer här ett mem som jag hittade på internet:
"Time flies like an arrow.
Fruit flies like a banana."
Ha det gott :) /Thomas
Tack för positiv kommentar Thomas! Kul citat med dom två ordens dubbla betydelser :-) / Björn T
Härlig liten vers!
Ursäkta jag lägger mig i, men jag gillar ämnet,
På tanke om tidens eventuella flykt, så finns där förutom tid 3 andra intressanta grundläggande begrepp. "ingenting" och "allting" tycks omöjliga att exakt bestämma och definiera, dessutom verkar det som om "ingenting" inte finns. "någonting " däremot skulle kunna ha en existens. Fånigt kanske, men det finns ett gammalt(10år???) filosofiska rummet program som handlade om allting och ingenting, kan ni söka reda på det är det värt att lyssna på.
Fantastisk bild och din spegel har inte spruckit, du är precis samma fina person nu bara vida mer erfaren och eftertänksam, det ska synas.
Hälsningar Lena
Stort tack för fina ord Lena!/ Björn T
Den har jag inte sett eller läst, låter spännande. Den kommer jag nog försöka få tag på, tack Martin!/ Björn T
Hälsn!
"Dagarna är långa men åren går fort" läste jag i en bok som jag inte minns vad den heter, men att den handlade om elände minns jag. Det är jobbigt med tid, både när den går sakta och fort!
Hej Jan, det är ju precis såna där "småsaker" som det finns anledning att ta på allvar. Det är klart att jag inser att tidsbegreppet i en massa sammanhang är väldigt användbart. Ändå betyder det inte att det är ett bevis för tidens existens. Och det jag egentligen försöker peka på är att vi låter oss styra alldeles för mkt av begreppet tiden i stället för att ta våra subjektiva upplevelser på allvar. Och tack för fin bildkommentar!/ Björn T
https://www.svd.se/vart-tankande-star-hjalplost-infor-vagorna
Hej Måns, nu har jag läst understreckaren också och det är ju fint att fler inser att tidsbegreppet inte är så enkelt. Det är ju fö ganska mkt som är oklart när man går på djupet, materien i sig är tillräckligt svår - partiklar OCH vågor eller åtminstone partikel- och vågegenskaper samtidigt - tex. Men vad är det EGENTLIGEN - das Ding an sich så att säga? Hälsningar/ Björn T
Jag har ingen lösning på den frågan! Men funderar ju ibland.