TRÖST? ELLER VILA KANSKE?
***
Många säger att dom laddar batterierna i naturen, det stämmer säkert för dom. Själv skulle jag säga att jag hittar vila, ja rentav tröst ibland. Jag hittar också tillhörighet, tillhörighet med det stora mysteriet. Det är fö en del av vilan, att känna den tillhörigheten. Just nu är både vilan och trösten viktigare än vanligt. Sanningen är att jag är låg, och har varit i många månader. Såpass att jag känner jag behöver ta hjälp. Lusten är borta, lusten till foto men egentligen till det mesta. Men såklart fortsätter jag, både med foto och allt det andra men just nu utan glädjen. Jag vet ju varför. Men trots att jag hela tiden tänkt att min blogg ska vara personlig kan jag ju bara skriva om mig själv. I morgon åker jag hem till Finspång igen efter fyra dagar häruppe i Korsheden, utan att ha växlat ett ord med någon, förutom de dagliga samtalen hem.
*
Idag lyste solem med sin frånvaro, och efter de senaste dagarnas klara väder och kallgrader, -6 som max, kom molnen fuktigheten och rimfrosten, även om det fortfarande var under noll. Det blev fint på sitt sätt, rimfrosten räcker för att göra naturen en gnutta ljusare, skönt.
*
*
*
***



Ha det gott
/Gunnar S
Tack för fin kommentar Gunnar!
Du får greppa dom glädjeämnen som finns..
Fantastiskt fina bilder där frosten skapar fint djup..
Mvh/Gunte..
Tack Gunte, det är ju precis så det är. Ibland har vi inga val utan att ta emot det som kommer.
Hoppas du kan hitta hjälp!
MYCKET vackra bilder!
Tack Lena, roligt att du gilla bilderna. I lever med Alzheimer sen drygt tre år , tappar jag för mkt energi blir det svårare att möta henne med glädje och den stöttning jag kan ge.
Jag är otroligt tacksam att jag har barn och barnbarn som vi har kontakt med varje dag. Särskilt roligt är det nu med dom två yngsta som det blir en del bilder på. Lite tråkigt att inte kunna visa den sista på bild. Det är känsligt eftersom han är adopterad och någon kan känna igen honom. Gudomligt söt kille.
Två mycket fina bilder som vanligt. Rådjuren är verkligen fina där dom titta mot fotografen och undrar.
Sten
Att ta emot det som kommer är ibland lätt, ibland svårare.. Jag har under hela mitt liv hittills aldrig haft problem med energi och mental ork men har svårt att möta I:s Alzheimer som jag skulle vilja. Rent praktiskt känner jag mig konstant stressad och en smula pressad Roligt att du gillar bilderna, tack Sten!
Tack Peter! Tiderna och pandemin bidrar säkert men själv kopplar jag det mkt till I:s Alzheimer som blir alltmer påtaglig..
Hur vet jag det? År efter år mår jag själv runt november månad riktigt dåligt, Omgivningen säger RYCK UPP DIG! , ni får väl tända ljus och ha det mysigt hemma. Men dom som säger det förstår ingen ting!
Det är ju närmast omöjligt att veta varför man får ångest och deppar i hop, och varför småsaker blir stora problem, maler i huvudet, och att man framförallt känner någon form av meningslöshet. Jag vet inte om det jag skriver kan hjälpa dig.
Men man har rätt att må dåligt. . Själv säger jag till mina barn sambo och omgivning. Jag mår dåligt.
Numera får jag må dåligt. När jag påpekar det svarar barnen ok. Dom säger inte det går över. DOM VET ATT DET GÅR ÖVER, MEN INTE JAG.. för mig känns detjust då som en omöjlig uppförsbacke. Det fina är att dom alltid har haft rätt.
/ Bengt H.
Tack för en fin och inkännande kommentar Bengt! För mig är detta med att vara låg en ny upplevelse, jag har alltid haft energi och mental ork i överflöd. Själv kopplar jag det huvudsakligen kring stressen och oron för I:s Alzheimer, nu inne på fjärde året. Jag höll på att skriva att man vet inte hur det går, men här är det ju just det man gör, men långsamt, långsamt. För övrigt har det alltid varit en hjälp att skriva och berätta av mig en smula, själva berättandet är en lindring. Hoppas din november är uthärdlig i år, det måste vara jobbigt att råka ut så regelbundet, hälsningar
Ha det gott/Stig
Tack för din kommentar Stig och inte minst din positiva bildkommentar! Nej, jag har inte gett upp, det vet jag inte riktigt hur man gör men ibland skulle jag vilja sova bort dagarna
Läs gärna min purfärska blogg här på Fs som jag publicerat för nån timme sedan - med ett tema som för mig i alla fall gör att jag ofta kan se fram emot och njuta av oktober/november....
Bästa hälsningar
/B
Tack för det Börje! Årstid och Corona kan nog bidra men det är nog oron och stressen kring I:s Alzheimer som är viktigast. Fjärde året sen diagnos och det blir inte lättare.
Tack Ragnar. Corona och novembermörkret bidrar säkert men det är nog oron och stressen kring I:s Alzheimer som driver detta och där finns bara en riktning. Men världen är fortfarande vacker, det ser jag.
Det kan vara svårt att vara anhörig när tider förändras.
Ta vara på varandra i nu
Fantastisk fin frostbild med rådjuren
Tack Nini, naturen är bra på många sätt. Ingen behöver förklara något och ingen bryr sigom du är bäst eller vackrast :-)
? Vet inte hur jag bör tolka det här svaret.
Känner med dig och ville visa det med att skriva.
Ber om ursäkt
Såg först nu att du svarat på mitt kommentarsvar men vill säga att du absolut inte har något att be om ursäkt för, din kommentar var både vänlig och uppmuntrande.Vet inte riktigt vad du uppfattat men jag menade att ingen blir mätt och bedömd ute i naturen, alla får vara precis som dom är utan kommentarer och bedömningar, hälsningar/ Björn
Jag håller dock med Stig att det inte syns i dina bilder att lusten inte finns där på samma sätt längre. De frostiga bilderna är mycket fina. I synnerhet den första med de vitpudrade tiltorna och det varierande landskapet.
Hälsningar Lena
Tack Lena, det mest rullar ännu så länge på fastän hela tiden med förändringar som ibland går att se från dag till dag, tack för fin kommentar!
Du har två otroligt snygga frostiga bilder här. Den första är fantastiskt fint komponerad och den andra visar på ett fint möte i naturen, där de vackra rådjuren vandrar till synes obekymrat i sin miljö.
Hälsningar, Bjarne
Tack för positiv kommentar Bjarne! :-)
MvH
Johnny
Tack för det Johnny!
Det kanske är lite banalt att nämna det i samma andetag, men jag gillar verkligen dina bilder!
Finns inget banalt i det, jag tackar för vänliga ord. uppskattas!