Bilder, tankar och reflektioner jag gärna delar. Både lek och allvar och framförallt mer hjärta än förstånd

10 OKTOBER

***

....är dagens datum  och alltså storasysters Sigbrits födelsedag. Här på bilden från våren 1958 är hon 20 år. Född 1937 hade hon fyllt 83 idag. Nu är det drygt fyra år sen hon gick bort. Men jag tänker på henne med glädje och hennes glada skratt kan jag fortfarande höra när jag vill.

*

*

***

Inlagt 2020-10-10 11:17 | Läst 2138 ggr. | Permalink


(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
Måste kännas bra att ha tagit bilder på dina syskon och föräldrar så tidigt i livet. Bra kvalitè dessutom. Rösten kan vara avgörande hur man minns en människa. En gång när jag stod i blomsterhandeln i Valbo tyckte jag att en kille verkade bekant. Med risk för att gör bort mig gick jag fram och sa, Säg något så jag vet om jag känner dig. Han yttrade några ord och jag kunde säga Hej Kjell kul att se dig. Han var med i SJ fotoklubb och vi hade ju träffats många gånger under den tiden.
Sten
Svar från Khalad 2020-10-10 13:50
Det är helt klart roligt att ha dom gamla bilderna och negativen kvar! Och du har alldeles rätt i att rösten avslöjar mkt, både vem vi är och hur vi mår, tack Sten
Finstämt porträtt - som jag förstår triggar minnet. Är det Zeiss Nettar som utgör redskapet? Du kunde redan då!

Var vore vi - var skulle vi hamna utan bilder?

Jag satt för många år sedan och bedrev forskning i Länslantmäteriet i Uppsala. Min professor hade tipsat mig om en speciell akt, den hade ett intressant testamente bifogat. Testamentet i fråga var avfattat av en storbonde i Hållnäs i mitten av 1700-talet.
Han börjar lite sirligt: “... När jag nu är gamma vorden, och min levnads dag till ände går...”
Han talar varmt och kärleksfullt om en barsk “Fru Moder” som hade styrt gården med järnhand - och som hade lärt honom allt det viktiga här i livet. En Fru Moder som var grunden till alla hans framgångar och hans ekonomiska välstånd. Sedan mot slutet kom det som stämde mig till djup eftertanke (stuvningen till läsbar svenska av i dag är min):
“...Det är nu långeliga tider sedan min Kära Moder lämnade mig, och det står mig i dag före, att jag inte längre kan erinra mig min Moders anletsdrag...”
Han kom alltså inte längre ihåg hur mamma såg ut. Det blir verkligheten när man inte har bilder.
Svar från Khalad 2020-10-10 13:56
Tack för det Peter och trevligt att se dig här igen! Ett 6x6-negativ är det men taget med min Yashica-Mat. Nettar-kameran hade jag ett år, från sommaren -54 till sommaren -55. Och säkert var det inte så lätt att komma ihåg anletsdragen över många decennier utan bild. De välbesuttna hade kanske en målning eller teckning av de närmaste, men vanligt folk fick nog leva utan bilder. Många hälsningar/ Björn
Vilken fin minnesbild.
Fantastiskt
Svar från Khalad 2020-10-10 13:57
Tack för det Ninni!/ Björn
Riktigt fin bild. Härligt skuggspel och väl avvägd kontrast!
Svar från Khalad 2020-10-10 14:49
Tack för det Jonas och trevligt att du uppskattar bilden! Hälsningar/ Björn
Hon ser glad ut och med glimten i ögat. Vacker bild med skuggorna.

MvH
Johnny
Svar från Khalad 2020-10-11 00:46
Tack för det Johnny! Hon var glad och lättsam, småretades ibland sådär som storasystrar kan göra :-)
Hej Björn.
Jag har nog sagt det tidigare, men du hade kontroll över fotograferingen också då.
Det är ett mycket vackert porträtt, särskilt för att det inte ser så arrangeret ut - fint ansiktsuttryck.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Svar från Khalad 2020-10-11 00:49
Kontroll och kontroll, jag gjorde så gott jag kunde :-) Hon sitter framför ett vitt lakan som jag satt upp med häftstift på bokhyllan i pappas rum , det syns på bilden innan jag croppade den. Ta ck för positiv kommentar Erik !