A VERY STRANGE THING
***
Time is a very strange thing. Om den nu alls finns. I morgon åker jag ner till Göteborg för att på fredag vara med på Dags (min yngre bror) begravning. När jag tittar på bilden är tidsskillnaden borta fastän siffrorna visar att det är 70+ år sen. Konstigt? Eller kanske är det inte så konstigt. Vi talar om tidens tre tempus - det som varit, det som är och det som kommer. Sanningen är att tiden bara har två, det som varit och det som kommer. Det är verkligheten som finns i nuet, inte tiden. Med bildens hjälp kan jag koppla mig direkt till ett annat nu.
Jag är en smula nervös, Dag hade någonstans skrivit att han gärna ville att jag skulle spela något på hans begravning. Självklart gör jag det, hedrad. Jag har valt Händels Sarabande i D-moll för piano. Mjuk och långsam passar den väl i en begravningsandakt liksom också för fingrar som mkt sällan spelat piano de senaste tio åren.
*
*
***


Mvh
Fredrik
Tack Fredrik, det gick bra utan vara perfekt :-)
(Och visst är tiden ett konstigt ting. Som kan mätas otroligt noga men ändå inte finns.)
Tack Måns, vi var i Sankta Birgittas kapell på Klippan. En enkel men ändå stilfull begravning. Att Dag ändå var nära 80 och den senaste tiden inte riktigt frisk gjorde att dödsbudet var väntat. Och närvaro av små och stora barn lätar alltid upp en begravning, fortsättning följer liksom, det rullar på som det ska.
Tack Peter, Dag har varit sjuk senaste året så hans bortgång var väntad - vilket ändå inte hjälper. När släkten med barn och barnbarn är med lättar det alltid upp stämningen - det finns en fortsättning.
/N
Tack Nini! Jag är extra glad att jag åkte ner några veckor innan Dag gick bort det känns väldigt bra. Och Händels Sarabande flöt på ganska bra :-)
Hoppas ni får en fin stund tillsammans med goda minnen av Dag.
Daniel
Tack Daniel, begravningen var enkel men ändå vacker och Händels Sarabande flöt på ganska bra, om än inte perfekt
Hälsningar Torbjörn
Tack Torbjörn, det blev en fin stund i Sankta Birgittas kapell på Klippan nära Röda Sten. Barn och barnbarn liksom mjukar upp stämningen och påminner om livets fortsättning för oss som fortfarande står upp. Ett tag åtminstone. Det är inte mkt vi vet om våra liv när vi börjar, egentligen bara att vi alla ska dö. Det drabbar dessutom oss alla, liksom allt annat levande och kan alltså inte vara något att frukta.
Oavsett hur pianospelet går så blir det ett stycke mellan Dag och dig. Du vill och du kan.
Kram
Hej Gunnar, det var ett hedersuppdrag jag fick och som gjorde mig glad. Det fungerade bra, tack för din positiva stöttning!
MvH
Johnny
Tack Johnny, det var väntat. Begravningsceremonin i Sankta Birgittas kapell på Klippan i Göteborg var enkel men stilfull och blev ett vackert avslut.
Hälsningar, Bjarne
Tack Bjarne, som han varit sjuk senaste året var det inte oväntat, Overkligt är det nog, jag tänker på honom ganska ofta numera. Lite speciellt känns det också att av vår ursprungliga familj på fem är det nu bara jag kvar. Pappa och mamma är borta sen länge, storasyster Sigbrit sen 2016 och lillebror Dag nu 2023.