ALLDELES NYSS.......

***

Härifrån till innerstan är det ungefär 150 år. Ja, tjugo mil också förstås, men det är inget som betyder något. Här levde dom, våra far- och morföräldrar, och deras föräldrar, liksom i sin tur deras.......Ja, inte precis här alltså, men så här. Och javisst, innan utladan rasade. Men ingen el, inga treglasfönster, inget helkaklat badrum och så där, ni vet. Fick man lunginflammation dog man antagligen. Det gjorde svärfars pappa när svärfar var fem. Skogen alldeles intill, nära inpå, hela tiden. Stigen jag nyss gick på för att komma hit fanns nog då också, fast det fanns ingen landsväg den mynnade på strax därborta, bara en lite större stig. När dom kom in från åkern, skogen eller smedjan fick dom tända spisen innan det var idé att sätta sig, sen skulle dom ut i lagår´n om dom hade råd med djur vill säga. Och var det inte sommarljust gissar jag dom stöp i säng ganska snart efter maten. Utan att se Mästarnas mästare......Jag känner mig som någon slags brygga eller rest av något slag som fortfarande tror mig ana, tom känna, hur det var. Tänkt att mormor och morfar har jag ju pratat med, lyssnat till och jag har suttit i deras knä, det är inte längesen alls, alldeles nyss faktiskt. Ibland när jag tittat på dom gamla porträtten har jag tänkt (när jag inte tänkt efter) va´gamla dom ser ut, och så bistra dom ser ut. Kanske var dom lite ovana vid att le och skratta bara? 

*

Inget konstigt med det, lite nostalgi bara kanske? Nej, inte bara nostalgi, det var inte bättre förr, tvärtom. Men det jag undrar över hur vi människor så fort blev annorlunda?  Var tog vår förståelse för långsamheten, vardagligheten och slitet vägen?  Acceptansen av livets grundläggande villkor, utan att klaga? Hur kunde antalet likes och följare bli värdemått i stället för människovärde? Och hur kunde jag glömma hur skönt det var i mormors knä?

*

Den rasade utladan borta vid Västerbyfälten

*

***

ehrsa 2019-03-29 12:24

Vilken fin bild som speglar bra det du skrivit om.. tänk så otroligt mycket tankar som också tänkts och ofta berättats, och även berättats om under alla år och århundraden, årtusenden osv.. men det var på den 'riktiga' analoga tiden.. nu går allt via det digitala.. tankarna läggs ut blixtsnabbt.. via Facebook, Instagram, Twitter.. kanske Fotosidan här också.. men jag 'missar' nog det mesta.. :-) Känns rätt så bra!
Hälsn!

Besvara

Svar från Khalad 2019-03-29 22:34

Tack för det Jan! Bilden kom till först, och nånstans i bakhuvudet hade jag redan då en känsla av vad bilden skulle kunna skapa för känsla, därför blev det en svartvit bild med skogen inpå och lite sänkt kontrast Säkert har där berättats många historier! / Björn T

Svara

light 2019-03-29 13:16

Läsvärt om våra fäders armod, jag skulle dock vilja tillägga att de flesta den tiden hade en tro som bar dem under livets alla mödor. Det brukar jag tänka på i en välfärdstid som vår när många övergett vår Herre.

Besvara

Svar från Khalad 2019-03-29 22:43

Kanske var det armod, med dagens mått. Samtidigt kunde man nog känna tacksamhet efter en full dag så länge man inte behövde svälta.....Säkert fanns det dom som bars av sin tro. Min tro är dock att dom flesta såg prästerna som den närmaste överheten och som ställde krav på liv och leverne.I praktiken var det ju inte frivilligt att tro eller att låta bli att tro, inte så länge man ville vara en del av samhällsgemenskapen. Föräldrar och skola, prästerskap och kung ställde krav på att och vad man skulle tro. Tack Ragnar!/ Björn T

Svara

light 2019-03-30 07:20

Tack för ditt svar. Du använder ordet "krav" två gånger i samband med dåtida prästerskap, och du skriver dessutom: "I praktiken var det ju inte frivilligt att tro eller att låta bli att tro...". Här ger du en alltför mörk och dyster och orättvis bild av dåtida samhälle vad avser trons liv.

Svara

Bob Bovin 2019-03-29 13:40

Hej,
Tankar klädda i ord på rätt sätt. Dyster bild därtill.
Ha det modernt
Bob

Besvara

Svar från Khalad 2019-03-29 22:44

Tak för det Bob! :-)/ Björn T

Svara

Vibybo 2019-03-29 14:54

Tiden är ingenting heter en bra bok Hasse Alfredsson skrev. Det kan bli så igen, finns inget som hindrar. Om framtiden vet jag inget.

Besvara

Svar från Khalad 2019-03-29 22:45

Tack Stefan, om tiden kan man tänka mycket! :-) / Björn T

Svara

Sten Björklund 2019-03-29 15:32

Det är inte bara din bilder som är mästerliga, det är även dina texter. Visst har vi det oförskämt bra och det mesta har blivit bättre men nog önska jag att alla kunde ta ett steg tillbaka.
Sten

Besvara

Svar från Khalad 2019-03-29 22:47

Tack Sten, nog inte så märkvärdiga, men det glädjer mig att du gillar dom. Och själv tycker jag det när roligt att skriva, också :-) Hälsningar/ Björn T

Svara

Håkan Eklund 2019-03-29 19:56

Ja, vi förstår inte alltid hur bra vi har det, materiellt/sjukvårdsmässigt sett.
Just nu är jag på stugan, på far och farfars gamla gårdstun. Allt det gamla är rivet och borta, förutom grindstolpar i granit.

Och lunginflammation, ja - farfar dog som 55 åring i lunginflammation, hösten 1939, just innan vinterkriget bröt ut. Pappa var 12 år; en dyster höst - brukar han säga. Före kriget fanns det ännu inte antibiotika.
- hawk

Besvara

Svar från Khalad 2019-03-29 22:51

Det är sant Håkan, liksom att vi inte alltid förstår hur dom hade det, ett par generationer bort bara. Och penicillinet kom väl där nånstans, något år före, eller dom det var under, kriget. Tack! / Björn T

Svara

Dubbelolle 2019-03-29 22:50

Riktigt fin bild och tankeväckande läsning, snyggt o bra! Glad helg, LO

Besvara

Svar från Khalad 2019-03-29 22:54

Tack för det LO! Roligt att du gillar bloggen :-) Önskar dig en trevlig helg nere Skåne också!/ Björn T

Svara