Bilder, tankar och reflektioner jag gärna delar. Både lek och allvar och framförallt mer hjärta än förstånd
ÄNTLIGEN SKRIDSKO PÅ BÖNNERN IGEN!
***
Ja, äntligen blev det tillfälle till långfärdsskridskor igen. Det är fyra år sen sist, diskbråck och lite annat sånt har gjort det omöjligt flera år. Men nu är det ok, och det finns is. Och häromdagen körde Pelle Störe upp en finfin bana utmed hela Bönnern med sin fyrhjuling. Och idag blev det provtur, två stycken tom. Lite vingligt första kilometern men sen gick det riktigt hyfsat. Vad kan det bli sjön upp och ner, 6-7 kilometer kanske? I alla fall blev det en vända till senare på eftermiddagen och jag känner mig barnsligt glad för det. Stort tack Pelle!
*
*
***
Inlagt 2017-02-12 21:36 |
Läst 2201 ggr. |
Permalink


Det är det, tack Tommy!/ Björn T
Få saker är så skönt som långfärdsskridskor. Störst är förstås frihetskänslan om hela sjöarna ligger blanka så man inte behöver följa några banor, tack Mikael!/ Björn T
Men jag gjorde mig av med skridskor och pjäxor då vi flyttade ...
Skridsko är fint, tack Bengt! / Björn T
Jag började vid 50, fick mina första långfärsskridskor i 50-årspresent. Tack Stefan!/ Björn T
Igår när jag gick runt en liten sjö, Trekanten, i grannskapet kände jag att det kanske var dags att prova igen efter , tja, kanske sju år. Knäskador och annat har passerat. Strålande sol idag och din bild på Insta gav ytterligare inspiration. Så jag har också åkt. Kändes bra.
Vad trevligt, det är alltid härligt att komma ut på is! Stockholm hade ju sol, det hörde jag av min dotter också som också var ute på skridskotur!/ Björn T
Hälsn!
Håller med, skridsko är toppen, särskilt om det är blankfruset över hela sjön så man inte behöver hålla sig till plogade banor. Men det här var alldeles utmärkt för mig, tack Jan!/ Björn T
Dessutom på naturis. Länge sdan jag stod på ett par skridskor.
Det är härligt, tack Margareta. Aldrig för sent att försöka, just långfärdsskridskor passar bra också när man är lite äldre/ Björn T
Skulle bra gärna testa, men är rödd för att mina lappade fötter inte klarar det.
Jo, barnskridskor med fyra små skenor va vanliga när jag var barn också. Långfärdsskridskor är inte så svårt om man tar det väldigt lugnt de första gångerna, den svårighet som finns är ju just längden på skenorna så man får ta väldigt nätta skär i början. Tack för trevlig kommentar Ernst!/ Björn T
🙂
Härligt är precis vad det är, tack Hans-Åke! Åker faktiskt ensam på isen, för det mesta. Det betyder att jag i stället får välja när och var jag åker och det är aldrig problem med de ganska små insjöar jag åker på och där jag känner inlopp/ utlopp och ev sund. Om du tar gårdagens plogade spår har det plogats upp av en fyrhjuling som säkert väger tre gånger så mycket som jag dagen innan. Skulle däremot naturligtvis aldrig falla mig in att ge mig ut på skärgårdsis eller typ Vättern ensam. Tack för omtanken Hans-Åke!/ Björn T
Och i dag skall jag pröva isen på vår sjö här i Gnesta!
/B
Tack Bengt och ha en go´tur idag!/ Björn T
Hej Astrid, som du säkert läst blir det väl pauser ibland när lusten tryter men sluta för gott gör jag nog inte så länge syn och annat funkar. Kul att du kommenterar och även om du inte åker skridskor går det alldeles utmärkt att nu promenera på den upplogade banan, gärna med broddar för att eliminera halkrisken, det gör min fru I/ Björn T
Det är fint och sjön är fin. Har nyss gjort en tur idag också nu när solen lyser från klarblå hímmel, härligt. Nu får jag däremot kanske vila benet någon dag, ena foten vill domna pga att det gamla diskbråcket trycker på nerver som går ner i hö ben. Men nu vet jag att det funkar, tidigare vek sig ena vristen även när jag gick, så jag är på gott humör. Hoppas det går bra för dig i röran, såg ju bilden på det nertagna köket. Ombyggnationer är alltid jobbiga och röriga, men värst är ju kök och badrum - håll ut! Gå ut i solen, du skulle ju vara ledig den här veckan, läsa kan du göra i kväll när det ändå är mörkt!/ Björn T
Tack för goda råd om att gå ut och visst borde jag, men det har jag ingen ro till, tyvärr - men jag går några ggr tvärs över gården till tvättstugan och passar på att ta djupa andetag ute i det friska ljuvliga vädret.
Ta det lite lugnt nu Björn! Du får sitta utanför husknuten med en rykande kopp kaffe och en filt om benen!!!
Det er et flot og koldt motiv du har fanget her.
Mvh. Erik.
Det är det Erik, härligt alltså. Tråkigt att höra om din fot, och då blir det förstås omöjligt med skridskor. Livet ger inte alla samma möjligheter och tyvärr är det väl inte rättvist heller men jag har också sett och förstått att du har mycket som glädjer dig ändå! Skulle önska dig att en gång komma ut på en sjö helt blankfrusen utan snö - på en spark tex. Skjutsa dig på en spark skulle jag kunna göra. Det är en alldeles särskild känsla när man kan åka fritt och isen sjunger under medarna. Tack för trevlig kommentar Erik!
Har förresten sett att din hustru ibland gillar något av mina inlägg på FB, hälsa och tacka!
/ Björn T
Hälsningar Lena
Det var det, tack Lena! Knakar och låter om isen gör det ju ofta, ibland känner man att isen sätter sig samtidigt när det knakar till. Vattenytan ändrar ju nivå oupphörligt, ibland pga av ändrade till-/avflöden, ibland pga lufttrycket ändras, vind och så där och isen följer ju efter. Själv befinner jag mig väldigt mycket hellre ovanpå isen istället för under :-)/ Björn T
Isar som 'knakar' är fantastiskt! Nu har isarna blivit så tjocka i våra trakter att det är deras tjocklek ihop med temperaturförändringarna mellan kalla nätter och soliga varmare dagar som utlöser det fantastiska 'knakandet'! Det kan ju dåna som kanonskott över sjöarna! Eller mullra som åska kontinuerligt, om det är stora sjöar.. Isen utvidgar sig eller krymper, beroende på temperaturförändringarna. Oftast hörs det mest på förmiddagen efter en kall natt, när solen kommit upp och börjar värma.. Det är ett tecken på tjocka isar, mer än 1 dm. Under 1 dm så kan det ju också knaka när man åker skridskor, beroende på att man med sin egen tyngd utlöser spänningar i isen, så att det blir en spricka eller fler, men är helt ofarligt! Tjockare isar (mer än 1 dm) kan ju däremot ha sprickor som man kör ner en skridsko i så att man tappar balansen.. Tjocka isar får man se upp med när man åker skridskor, det är lätt att köra omkull då! Bäst är isarna för en skridskoåkare när dom är mellan 5-10 cm. då är dom sprickfria och hållbara! Gäller kärnis! Finns en formel för kärnisar som stämmer bra: Isens tjocklek i kvadrat, alltid gånger fem = hållfasthet i kilo. Ex. för en 5 cm tjock is: 5² x 5 = 125 kilo , där kan t.o.m jag åka.. Ex. för en is som är 7 cm tjock: 7² x 5 = 245 kilo, håller för ett flertal människor stående tätt.. Ex. för en is som är 10 cm tjock is: 10² x 5 = 500 kilo, nu börjar det på att hålla för en bil, där hjulen ju är en bit ifrån varandra.. Det finns en del extrema åkare som försiktigt brukar åka på 3,5 cm men då bör man åka 'bredbent' och strandnära.. Med 3,5 cm tjocklek blir hållfastheten endast 61,25 kilo..
Knaka måste isar göra, det är en hård och stel 'materia' och måste spricka p.g.a vindtryck, vattenståndsförändringar, belastningar av människor bl. a. men det här gäller bara sötvattensisar! Saltisar är däremot 'böjliga' och mjuka på ett annat sätt och knakar inte. Men även saltisar blir ofta med tiden ursaltade, saltet vandrar neråt eller uppåt i isen, beroende på temperaturen ovanför isen, på lång sikt kan det bli ursaltad neråt, och beter sig då som en sötvattensis och knakar den också.. så har i alla fall jag lärt mig och också upplevt många gånger!
Hälsn!
Själv är jag såå glad att jag kan åka efter en lyckad "höftledsreparation" i september. Tacksamhetens tanke till kirurgen som fixade de'.
Helt överens, långfärdsskridsko är en höjdare. Roligt att du också står på skridskorna igen!/ Björn T