Det såg lite märkligt ut med den röda trekanten men ser nu att det lutar lite utför..En vacker bild
med fint ljus, men en tråkig diagnos hos I...
Bara att hoppas på att det "långsamma" går väldigt långsamt..
Med vänlig hälsning/Gunte..

Fint med det lilla röda i bilden, det sticker ut! Blicken fastnar där!
Hälsn!

Jag önskar er många långa fina promenader tillsammans och att vi får vara med och se dina glimtar från landskapet ni passerar genom.
Hälsningar Lena

Det kan ofta vara en fördel att fota också i bekanta miljöer. Man kan fördjupa sig mer och se nya saker, och som du skriver, följa årets och ljusets växlingar. Det är en skön bild i vackert ljus med det gulaktiga i fin kontrast mot de mörkblå molnen och det röda är förstås pricken över i.

Som de andra skrivit, jag hoppas I:s sjukdom inte går för snabbt.

Hälsningar, Bjarne

Tack för alla fina kommentarer :-) Beträffande I ville jag bara berätta en gång här, flera av er vet sen tidigare. Hälsningar/ Björn T

I. försvinner alltmer i fjärran, både bildligt och, efter vad du berättar, också vad jag kan förstå bokstavligt. Tråkigt för er båda men jag hoppas att ni ännu en tid kan få fina promenader, både i Korsheden och Finspång. Personligen är jag lite svag för bilder i centralperspektiv. Kanske är det en efterhängsen effekt av skoltidens planscher, som ofta hade bilder i centralperspektiv. Det fick jag lära mig när jag lyssnade på en avhandling på Inst för pedagogik vid Uppsala universitet. Bilden får ett starkt symbolvärde när vi nu fått reda på I:s belägenhet.

Ja, vad ska "man" skriva?! Du har antytt detta i ett inlägg tidigare minns jag, utan att skriva det rakt ut, även om jag förstod vad som avsågs. Vi är nog många som, tyvärr, har den här erfarenheten från det ena eller andra sidan. Ni är definitivt inte ensamma, och jag har haft det på nära håll mer än en gång, varav en fullt aktuell... Det känns lite absurt att på frågor från vårdrelaterad personal säga att man, i någon mån, är mer än van. Om detta går det att skriva romaner och mer därtill, men det är inte mycket annat att göra än att ta vara på det som är för stunden. Vad som händer imorgon vet ingen, egentligen, även om vi gärna vill tro det. Men även om dimman en sensommarmorgon till slut kan te sig tjock så brukar den skingras, åtminstone ett tag.