DET INGEN BLOGGAR OM
***
Det blir tydligare och tydligare - jag tröttnar allt mer på alla rubriker, allt storstilat, allt märkvärdigt. Sånt som fyller våra tidningar, som fyller våra TV- och radioprogram. Alla tävlingar, eller pseudotävlingar, om att vara bäst, eller vackrast eller häftigast på något annat sätt, men som mest går ut på att visa att här är jag - se mig, se mig, se mig! Lite gäller det bilder också - det häftiga, det unika, det märkvärdiga, det extrema vinner nästan jämt på bekostnad av närheten, det långsamma och det inkännande. Lite så tom här på FS.
*
När jag var i Rättvik härförleden tog jag en kaffe på ett vanligt fik. Satte mig vid ett av de små runda kafeborden utanför. Och länge dröjde det inte innan jag fick sällskap, ett äldre par (lite äldre än jag tror jag:-)). Och mannen i paret kände jag en spontan och omedelbar sympati för. Hon satt med ryggen mot mig, så inget ont om henne. Men honom såg jag. Han såg ut att ha tankarna lite på annat håll, även om han såg på det som fanns där runtomkring. Inte vet jag vad som rörde sig i hans huvud, men det kändes som något viktigt. Väldigt viktigt. Och trots lite bister uppsyn tycker jag han är vacker. Och min känsla är att han sett en del, vet en del, mer än de flesta som självsäkert uttalar sig så fort dom har en chans.
*
Länge satt dom inte där, hon var först färdig, jag tror att han kunnat sitta kvar en stund
*
Och medan trafiken rullar på genom huvudleden som går rakt genom Rättvik tog han sin rollator och följde henne. Honom skulle jag vilja lyssna till, om han ville berätta. Men jag tror inte han berättar för så många vad som rör sig och sysselsätter hans tankar.
*
Själv satt jag tankfull kvar en stund och kände tomheten
*
***





Jag skulle också velat skriva exakt det du här har gjort.
Fick en förtitt i dag på några bilder som plockats ut till Landskronas fotofestival.
När jag frågade Jonen min som är en mycket duktig fotograf så svarade han
"att jag begriper mig inte på de som plockar ut bilder nu för tiden till salongerna".
Kan bero på att han aldrig börjat fotografera digitalt. Jag hade just tänkt detsamma.
Dina bilder här skall jag visa för honom i morgon för de kommer han att gilla.
Där är mening i dessa. Ett mycket tänkvärt fotoreportage du gjort här.
Sov gott
Gun-Inger
Stort tack GIA, glädjer mig mycket att du gillar bloggen!/ Björn T
Kanske hade dom gillat bilderna, svårt att veta. Men jag vet att många människor undviker alla former av publicitet. Ändå gjorde jag bloggen, gissar att dom inte är ute på nätet så mycket, tack för fin kommentar!/ Björn T
Hälsningar Lena
Tack Lena, alltid roligt att få dina kommentarer! / Björn T
Fricks, ser jag.
/magnus
Tack Magnus! Och Fricks, ja!/ Björn T
Det finns också många som gärna pratar, bara det finns någon som verkligen är intresserad, vill lyssna och inte försöker ta över och prata själv istället för att just lyssna. Min tro är att det är lyssnare vi saknar, alla (nästan) vill höras själva. / Björn T
alla stressar inte runt efter de häftigaste upplevelserna, en fika i gott sällskap är nog så viktigt.
Tack Margareta, det tror jag också!/ Björn T
väl skrivet. Och, jag håller med om att det vardagliga, lite tysta och stilla livet är väl så intressant som allt som braskar i våra media.
Hälsningar//GöranR
Tack Göran, tankarna kom ganska osökt!/ Björn T
Fina funderingar Björn!
/B
Jag är också gammal förstår jag - för mig är det såna kaféer som Fricks som är vanliga kaféer, inte Starbucks, Waynes och vad dom nu heter :-), dessutom definitivt trivsammare. Men jag fattar vad du menar - dom är inte så vanliga längre, inte på landsbygden, med hembakt och allt! Tack Bengt!/ Björn T
Tack Ann, jag bockar och rodnar lite :-) / Björn T
ödmjukt
hälsningar
/inger
Tack Inger, uppskattas!/ Björn T
Det där med vardagsdokumentation behöver jag bli bättre på.
Det blir visserligen en del bilder under dagen, men ofta arbetet
mer sällan familjesituationer
Tack Bengt! Du har fina bloggar som jag gillar!/ Björn T