DET VAR ANNORLUNDA DÅ
***
Jag upphör aldrig att förvånas hur fort det gått. Från kroppsligt slit och umbäranden till nu då det mesta ordnas med ett knapptryck. Bra eller dåligt? För mig är svaret självklart, jag har svårt att tänka mig någon som frivilligt vill tillbaka. Det här är några bilder från Hanåker, Husby där I:s morföräldrar levde. Bilderna är från 1940-41, alltså för drygt 80 år sen, och tagna av I:s pappa. I:s morfar Oskar var född -78 (alltså här 62) och bysmed. I:s mormor Engla (f 1883, här 57) hade varit mejerska när hon var yngre men slet numera mest med gården. Ett litet hus, ingen mark vad jag vet förutom gårdstunet, ett par kor ett par grisar och höns förstås. Vattenbrunn på tunet, utedass och vedspis förstås. Vaddå, badrum? Jag var där en gång i början på 60-talet sen I och jag träffats. Då hade Oskar redan gått bort medan Engla själv bodde kvar.
*
Exakt vad Oskar gör här vet jag inte men gissningsvis har hjulet fått en ny, vad kan det heta, axelbussning? Någon del är uppenbarligen värmd inne i smedjan bakom Engla och Engla har nu hällt en spann vatten över för att kyla ner, det ångar om hjulet. Dottern Berit, I:s mamma, håller i en klubba som säkert också använts
*
Inte heller här vet jag säkert vad de gör utan får gissa. Det är Oskar och Engla till höger, barnen som är med hör inte till dom. Deras döttrar Barbro och Berit (I:s mamma) ser ut att sätta potatis. Kanske hade de en åkerlapp, men inte häst så det är någon annan som är bussig och drar upp fårorna, en och en. Det känns långt till fyrhjulsdrivna traktorer med dubbla bakhjul och luftkonditionering.......
*
Efter slitet fick man ändå en kopp kaffe och visst ser det ut som ett tårtfat. Engla längst till höger, sen Oskar. Mitt emot dottern Barbro med man Rikard. Barnen är jag osäker på. Ute i världen pågick andra världskriget så oavsett standarden fanns nog anledning att ändå känna tacksamhet
***




När jag förstod omfattningen av volymer och vikt som hanterades dagligen på några få och näst intill enbart med handkraft fick mitt lilla projekt ytterligare en dimension. Undrar hur många timmar på en enda vanlig arbetsdag en människa idag skulle klara av?
Jo, dåtidens arbetande människa var nog starkare än dagens. Min mors fasters man fick en guldmedalj då han på 30-talet hyvade ut ett 70-tal grisar ur en brinnande laggård. I vardagslivet lastade han ensam järnvägsvagnar på beting med timmer och blev med tiden smått förmögen.
/Stephan
Hej Lars-Gunnar, svårt att svara på. Gissar att produktionstakten här inte var så stor, ingen serietillverkning alls, bara enstaka produkter. Tack för intressant info!
Hej Stephan, så var det nog, man var mer van vid kroppsarbete förr. Och det låter som ett rådigt ingripande!
Bra tidsdokument. Viktigt att ungdomarna ser det här. De saknar ofta perspektivet över tid. Här ser man hur nära i tid det är, en mansålder.
Man skulle hoppas att det visades i skolorna.
Ha det väl
Bob
Tack Bob! Tyvärr har vi nog inte så många ungdomar som läser här :-)
"..Jag upphör aldrig att förvånas hur fort det gått. Från kroppsligt slit och umbäranden till nu då det mesta ordnas med ett knapptryck..."
Jag frestas att göra ett superkomprimerat sammandrag på vad som har hänt:
Under det sena 1700-talet lyckades man kraftigt reducera barndödligheten - befolkningen ökade kraftigt. Detta ledde till extrem hemmansklyvning, och stora delar av befolkningen kunde nästan inte längre försörja sig. Arbetsinsatsen för att få ut ett kilo säd ur jordbruket ökade exponentiellt, och det finns ju en gräns för hur mycket man kan arbeta. Situationen var helt ohållbar och skulle ha lett till katastrof, om vi inte hade blivit räddade - ja, av vad? Jo av FOSSILA BRÄNSLEN som genom vår innovationskraft innebar nya maskiner som tog över arbetet - "saved by the bell"!
På så vis har vi sedan kraftigt kunnat öka vårt välstånd, genom tillgången på billig fossil energi - men vi skall inte glömma bort orsakssambandet: Det är den fossila energin och ingenting annat som har möjliggjort välståndet!
Nu har vi börjat märka att medaljen har en baksida. Maskinerna gör det möjligt att idka en förödande rovdrift av planetens resurser, och vi blir snabbt fler och fler som skall dela på dem - och de fossila bränslena smutsar ner atmosfären.
Vi måste få fram andra energikällor, och vi måste hämma maskinernas framfart. Det är vi nog alla överens om - men vi måste göra det på ett sådant sätt att vi inte sågar för mycket på den gren vi sitter på.
Kan vi? Hinner vi??
Hej Peter. Jag har fullt klart för mig orsakssambandet industrialisering, fossilt bränsle och minskad fattigdom och ökat välstånd. Det tror jag inte så många har, framförallt inte unga. Och rovdriften inom nästan alla områden är ett långt mkt större problem än klimatet, tack för spännande inlägg!
Du får inte missförstå mig Björn. Avsikten med inlägget var inte att skriva dig på näsan om sådant jag är helt på det klara med att du behärskar. Avsikten var att nå ut till dina många läsare - där förhoppningsvis unga personer som inte riktigt har sambanden klart för sig, tar del.
Ingen fara, det är lugnt Peter!
MvH
Johnny
Tack för fin kommentar Johnny! Och åka hölass har våra barn också gjort!
😊
Så är det förstås, tack Hans- Åke. :-)
Jomen så är det, vi njuter av frukterna från tidigare generationers arbete. Det tror jag inte i grund har ändrats. Det vi ger till våra barn och barnbarn är inte bara koldioxidhalter, vi lämnar också ifrån oss en värld med lägre fattigdom, bättre sjukvård, mindre barnadödlighet, större andelfria kvinnor än någon annan generation tidigare gjort. Tack Torbjörn!
Tack för det Christer! Tror inte heller jag skulle orka det dom orkade :-)
Väldigt intressanta fotografier och det faktum att du har det mesta av informationen om dem gör det extra intressant.
Med många vänliga hälsningar och tack för att du visade dem för oss.
//ERIK//
Stort tack för fin kommentar Erik :-) !
Hälsningar Lena
Tack Lena! Säkert såg du att bilderna inte är "mina" fast jag har tillgång till dom . Kvinnor hade nog praktisk taget aldrig byxor på den tiden, om dom inte red förstås :-)
Det har hänt en del på 80 år.
I dessa oroliga tider skulle vi inte klara oss länge vid längre elavbrott eller om internet och mobilnät ligger nere.
Tack Jan Olof! Det har verkligen gått osannolikt fort! Ukrainarna får nu hantera både elbrist, vattenbrist och matbrist och på något sätt "går det".
Bad i tunna på köksgolvet, bära in och ut vatten, matlagning på vedspis. Svärfar jobbade på vägen, svärmor hemmafru sen barnen kommit. Man jobbade många långa timmar sex dagar i veckan, men åtminstone karlarna hade raster och tempot var inte så uppdrivet. Och som sista bilden visar, kaffe och ibland tårtfat.
Tack Måns, precis så. Du har alldeles rätt om att takten i varje fas inte var hög, i stället vann man uthållighet. Och fritid och semester var nog ganska okända begrepp på landet.
God morgon själv Dan, tack för fin kommentar!
HaD/Gunte..
Tack Gunte! Och alla möten irl slår nätet :-)