GNISTRANDE FÖRMIDDAG PÅ DOVERN OCH EKÖN

***

Sol och klarblå himmel och några grader kallt - kan det bli bättre väder för en promenad? Idag blev det Ekön och Dovern. Perfekt var att gå på isen utefter strandlinjen, där var det hårt underlag och lätt att gå. Vi gick utefter västra strandlinjen eftersom vinden låg på från öst så där var det var lä. Nästa gång tar vi med en rygga med kaffe och ostmackor, det var riktigt skönt i solen trots någon grad under noll.

*

I på Doverns is

*

Inte bara spännande ekar finns det där, här en tall som jag många gånger tittat på. Om ni tittar på bilden ser ni att den är rotad precis i strandlinjen längst till höger, men så gör stammen en kraftig krök och försvinner under isen för att sen sticka upp 6-7 m ut. Notera att trädet inte vält, stammen kröker 180 grader precis där det är rotat, gör så en krök 90 grader tillbaka och växer sen horisontellt 6-7 m.

Tall á la speciale

*

På väg tillbaka till bilen

*

***

BÅDE OCH

***

Så långt det går försöker jag låta bli att välja, att ordna in mig i fack. Inte heller tycker jag lika ena dagen och nästa. Verkligheten är ju hela tiden både och, inte antingen eller. Dag och natt, ljus och mörker, kärlek och hat, glädje och sorg. Vår och höst, sommar och vinter, fult och snyggt, yin och yan. Vänster och höger, intellektuell och råbuse, ingenjör eller konstnär, gatufotograf eller landskapsfotograf, jpg-are eller RAW-fotograf, svartvitt eller färg. Allt finns ju där, i större eller mindre proportioner, ena dagen eller andra. Alla kategoriseringar, alla etiketter, är begränsande. Varför ska jag begränsa mig själv? Även utan etiketter kan jag ta 99 % landskapsbilder eller 99 % fågelbilder. Om jag vill, har lust. Bara för att fota något annat i morgon. Såklart kan jag ta landskapsbilder även om jag kallar mig gatufotograf. Men då går jag utanför mitt område eller mitt fack och det påverkar bilden av mig själv, bilden av vad jag kan eller inte kan. Men det handlar egentligen inte om foto, det gäller allting.

*

Frågan är, blir man/ jag då trolös, opålitlig? Kanske det, på sätt och vis

It doesn't interest me

if the story you are telling me

is true

I want to know if you can

disappoint another

to be true to yourself

If  you can bear

the accusation of betrayal

and not betray your own soul

If you can be faithless

and therefor trustworthy

(The Invitation, Oriah Mountain Dreamer)

Natur eller teknik? Natur eller människoverk? Stad eller land? Liv eller död?

*

***

ROXEN OCH LINKÖPINGSSLÄTTEN

***

Under åren 1985 - 2008 (23 år!) pendlade jag mellan Finspång och Linköping, eller noga räknat mellan Finspång och Malmslätt. Det är drygt 7 mil emellan, dvs 14 mil om dan. Ändå kändes resorna aldrig jobbiga, huvudsakligen därför att det är en så vacker väg. Typ två gånger av tre tog jag "lilla" vägen, norr om Roxen över Vånga och Bergs slussar, just för att den vägen är vackrast, dessutom slapp jag E4:an den vägen. Mycket rådjur och dovhjort finns också.

*

I det vackra vädret körde jag den vägen i dag på eftermiddagen. Mars är det, men just på eftermiddagen liknande det mer april med omväxlande strålande sol och snöbyar och vackra moln hela tiden. Här kommer några bilder från Roxen och Linköpingsslätten alldeles vid Vreta kloster .

Förstora!

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

RISINGE I MARS

***

I dag är det en sån där strålande, kall och klar marsdag. Efter vinterns alla gråvädersdagar blir ögonen nästan bländade av det intensiva marsljuset, allra helst som solen reflekteras i snön. Jag har sett att många undrar om det blir nå´n vår i år, så mycket snö och så kallt det är långt in i mars. Min reflektion är då att minnet inte är så långt. Det är väl så här det brukar vara, egentligen? Men vi har blivit bortskämda med tidiga vårar många år nu eftersom det knappt varit snö och vinter över huvud taget. Nu har vi haft en riktig vinter, precis som den ska vara, och då blir våren väldigt efterlängtad, också precis som det ska vara.

*

Dagen bilder är utifrån gamla kyrkvägen ute vid Risinge. Med gamla kyrkvägen menar jag inte den som går från Risinge till Finspång och golfbanan utan den som går från Risinge ut mot Ysunda. Nu gick vi inte alls hela, faktiskt bara en kortkort vända bort till Ekbacken, det blåste riktigt kallt. Men några bilder i det hårda, intensiva ljuset blev det förstås!

*

*

*

*

*

***

SÅ OMÄRKLIGT.....

***

....det sker, växandet, mognandet. Det finns inga mätvärden eller hållpunkter som markerar det som sker, inga generella markörer, jag kan inte peka på något särskilt alls. Ändå är det plötsligt så uppenbart . En annan gestalt träder fram. En annan blick, en annan känsla, andra frågor och andra samtal. Och något annat tonar bort, får lämna plats. Så fortsätter det, hela livet. Mitt eget åldrande är för mig lika omärkligt i sina förändringsögonblick, ändå märker jag gång på gång hur något försvunnit och något annat kommit i stället. Men under alla nya lager skymtar jag honom fortfarande, pojken som är jag. 

*

Elias

*

***