PEOPLE

***

Som I är på annat boende den här veckan kan jag röra mig friare. Idag sträckte sig mina härjningståg ända till Ingelsta, Norrköping. Lindahls är en utmärkt fikaplats mitt i det ena stora gångstråket inne i köpcentret. Här är dagens ett urval av dagens skörd. Jag vet, kan inte kallas gatufoto, allra helst som jag hade 99:an med 135:an, det är en stor klump som skrämmer folk. Men sittande vid ett fikabord funkar det ändå. Jag glädjer mig åt det internationella vimlet och åt dom uttrycksfulla minspelen. En annan sak som slår mig är hur många av  kvinnorna, mestadels yngre, som verkligen klär upp sig och sminkar sig. Min känsla är att killar i motsvarande ålder inte alls gör samma ansträngningar för att visa sitt bästa jag. Roligaste var dom två buddhistmunkarna som som opåverkade vandrade igenom mammons tempel.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

SLOTTSPARKEN FINSPÅNG

***

Precis som blåsipporna om våren måste slottsparken hemma i Finspång plåtas minst en gång om året, gärna två. I fjol blev det inte av förrän i november men det går utmärkt då också. Som jag berättat flera gånger tidigare uppfördes slottet under tiden 1668-1685, för ungefär 350 år sen alltså. Men nu några bilder från slottsparken, tagna sent i november i fjol.

*

*

*

*

*

*

*

*

***

FÖRVANDLINGEN

***
Ingen tycker det är roligt med gamla bilvrak. Det här står på parkeringen vid Risinge kyrka, ingen som åker förbi kan undgå att se den. Särskilt trist tycker jag precis vid kyrkogården, omgiven av en stensatt kant till kyrkogården på ena sidan och en rad korta stenpelare med en vacker tung järnkätting hängande på krönen på andra sidan. Ägarens ansvar om jag inte är felunderrättad. Och om ägaren inte kan identifieras eller vägrar betala då, målvakt kanske? Så småningom blir det väl kommunen eller kyrkan som får göra något. Ursäkta att det blev så många bilder men jag har följt förfallet. Bilderna är från fyra tillfällen. Vi passerar här i princip varje dag. 

*

17.12 första gången jag fotade den. Noterar att fönstren är hela och domkraften på höger sida. Vänster bakhjul är kvar och den lossrivna främre bumpern ligger lös bakom bilen

*

*

28.12, ca 10 dar senare. Bilen är nu kollad av polis/räddningstjänst. Bumpern prydligt uppställd bakom bilen med alla rutor är sönderslagna. Domkraften inte på högersida

*

*

*

4 januari, öppen motorhuv men kollade aldrig om motorn var kvar

*

Idag 24.1  Domkraften på vänster sida och hö bakhjul borttaget, bumpern rått inkörd genom bakrutan, en hel del glassplitter på marken

*

*

*

Undrar hur länge den ska stå där? Gissar att det ändå är vi skattebetalare som får stå för transporten så det är väl lika bra att göra det nu som sen? Jag tror myndigheterna har rätt att flytta/skrota bilar som är att betrakta som vrak. Eller är det nå´n här som är intresserad av att renovera den?

***

RISINGELJUS

***

Inte den vanliga promenadvägen om än fortfarande Risinge. Dom första två bilderna är från fälten utanför S:ta Maria, resten från södra Dovernstranden.  Egentligen spelar det ingen större roll vad motiven är, det är ljuset som är det roliga och det är ljuset som gör bilderna, inte motiven (ni hör, vilken insikt....).

 Om ni undrar tror jag det är Sibirien som tagit våra vintrar. Där var det visst -67 C häromdagen, kallt också för att vara Sibirien. Alltid dessa ryssar, tur att vi går med i NATO.  Apropå det, tycka vad man vill om Erdogan men han är rätt bra på att utnyttja situationerna så att säga. Nu har han väl Bidens löfte om att få köpa ett antal F16. Egentligen hade han velat ha F35:or men det gick nog i stöpet när han köpte ryska i stf amerikanska missiler för något år sen.

*

*

*

*

*

*

*

*

***

KVISMAREN I JANUARI

***

Det är inte utan att jag längtar tillbaka till när det var lite ordning på vintervädret. Bilden är så att säga tagen i morgon, 21 jan, fast för 7 år sen, 2016. En kall dag, minns jag rätt -14 C på eftermiddagen. Ändå en av de finaste dagar jag haft däruppe - kallt men klart, vindstilla och fullmåne. Landskapet är alldeles platt, gammal sjöbotten som torrlade nå´n gång i början av 1900-talet för att ge mer åkermark. Alldeles tyst, jag skulle kalla det en nästan existentiell tystnad.

*

*

***