JOMENVISST.....

***

....blev det några rosor idag. Marknadsjippo eller inte spelar ingen roll, att köpa blommor till I är alltid roligt, hon älskar blommor.

*

*

***

VARDAG FÖR SJÄLEN

***

Livet består mest av vardagar så det är bra att gilla dom. Nästan varje dag tänder vi ljus, ganska många. Har inte förrän just nu tänkt tanken att dom kanske ger mer koldioxid per lumen, eller om det är candela, än en LED-lampa. Fast vi tänder dom inte för upplysningens skull ( i alla fall inte den yttre :-)) utan för känslans skull. Dom sprider lugn och ger möjlighet  för själen att få vara där också. Själen har svårt för LED-ljus och ännu svårare för TV, när TV:n går på försvinner själen ut genom närmaste fönsterspringa och förlorar sig i kvällsljuset därute. Undra på att jag älskar det så mycket, så många oroliga själar som hittat ro i det där fina blå kvällsljuset.......

*

PS Ni som är observanta ser att det ligger en kortlek på bordet. För att inte Ragnar ska tro att vi är förtappade själar vill jag bara säga att den ligger kvar sen Vilma var här förra helgen, vi spelade "sjuan" tillsammans!

*

*

***

MEDITATION

***

Moderna beskrivningar av meditation, eller den senare varianten, mindfulness, kopplas gärna till särskilda sätt att sitta, andas, hålla händerna, eller till mantra och tankeövningar. Allt för att uppnå avslappning och minska stressen. Men varje tanke att meditera för ett syfte, att uppnå något, för mig allt länge från meditationen kärna. Att meditera är att ingenting göra, ingenting önska, ingenting tänka. Men inget av det kan jag göra. Det finns ett engelskt ord som gläntar på dörren till meditationen -  surrender. Det har med underkastelse att göra, eller lättare att förstå, acceptans. Varje gång vi börjar en meditation finns jaget där, självet som färgar allt vi tror oss se och ger oss känslan av att vara separerade från helheten, existensen. Ju mer vi tillåter oss smälta ner invärtes, desto mer vissnar jaget, självet bort och när vi når vårt centrum finns vi inte, vi är ett med helheten. Vackra ord som inget betyder? Det är det inte, men det går inte att bevisa, bara uppleva. Och det brukar ta en tid innan man som ny upplever att det fungerar, många testar en gång eller två och hoppar besvikna av. Det fungerar inte alltid, inte ens efter 30 år, särskilt inte om jag gjort uppehåll en vecka eller ett halvår. Men det gör inget, det blir nästa gång, eller nästa månad. För mig kan stunderna vara från några minuter till någon timme. Men dom har ändrat min syn på tillvaron.

*

*

***

15 ÅR, 15 BILDER OCH 9 KAMEROR

***

Fick bara för mig att jag skulle kolla hur det såg ut för ett år sen, så blev det ett år till, och så ett år till. Ja, ni vet. Bilderna är inte från precis dagens datum men alla bilderna är från första halvan av februari resp år. Lite har jag väl sorterat, men jag har inte ansträngt mig, jag menar det är inte månadens bild eller så. Tyckte mest det var roligt att se vad om rörde sig i vårt liv då......

*

2006 Canon Ixus 750

Mamma, 97, läser sin tidning i favoritrummet, Ludvika. Hon går bort samma år i november

*

2007  Sony A100, Minolta 85/1,4

Bron över Skuten, Finspång

*

2008 Sony A700, Minolta 85/1,4

Agnes 3 år

*

2009  Canon Ixus 960 (Fotograf I)

På väg till meditationscentret, Poona, Indien

*

2010  Sony A700, Minolta 50/1,4

Från Spången, Saxe (Korsheden)

*

2011  Panasonic GF1  Lumix 20/1,7

Med I på långfärdsskidor, Grövelsjön

*

2012  Panasonic GF1, Lumix 20/1,7 (Fotograf ?)

Elias (2) och jag i Björnrike (?)

*

2013  Sony A99,  Minolta 85/1,4

Första "lift"-turen, Elias (3), Elias pappa Stefan, Vilma (5) och Lovisa (3)

*

2014  Sony A99, Tamron 24-70/2,8

Bokhyllan i arbetsrummet 

*

2015  Sony A99, Zeiss 135/1,8

Utanför huset i Korsheden: Hilda (10) och Agnes (8) i lektagen

*

2016  Sony A7S, Sony 55/1,8

Min Yashica-Mat, inköpt 1957

*

2017  Sony A7RII, Sony 55/1,8

Nersliten kalkstenstrappa, Industrilandskapet, Norrköping

*

2018  iPhone 6s

Konserthuset, Norrköping

*

2019  Sony A99, Tamron 150-600

Landskap utanför Finspång

*

2020   Sony A99,  Zeiss 135/1,8

Julros i trädgården (idag)

*

***

DEN HELIGA FÅGELN - EKÖN I GÅR MORSE

***

Främst av de heliga fåglarna var svanen. Med sin långa hals kunde den kommunicera med dom olika världarna, den undre (alinen) liksom den övre (ylinen) och människans värld däremellan. Alltså kunde den kommunicera  både med människans värld och fåglarnas, så var den ju ursprungligen också en människa som omvandlats till en fågel. Svanen  själv hörde till ylinen, den övre världen dit både gudar och fåglar hörde. Dit flyttade de på hösten och vägen gick längs Vintergatan, på gränsen mellan världarna. Så heter därför Vintergatan på finska linnunrata - fågelgatan. Fåglarnas vinterviste hette lintukoto, fågelhemmet. Lintukoto var hemvisten för allt det goda och ordet används än idag för att symbolisera något tryggt, ombonat och isolerat. Och inte undra på att Sibelius valt svanen ur Kalevala för sitt verk Tuonelas svan. Den har jag spelat många gånger i pianoarrangemang. Fast just Tuonelas svan var visst svart. 

*

Tänk så mycket roligt man kan hitta på nätet! Fast precis som med allt annat i världen får man sovra lite själv, inte nappa på allt som bjuds. Det här är brottstycken av en lång berättelse från Bloggar vid Åbo Akademi. och som handlar om fåglarna inom den finska folktron. Jätteroligt och minst lika roligt som alla vanliga fågelfakta.

*

 Jag fick syn på dom båda svanarna vid sydänden på Ekön när jag kom dit i går morse. Först trodde jag dom frusit fast i den tunna isen som bildats under natten, dom  låg blick stilla fastan jag gick ner till stranden. I vanliga fall drar dom sig alltid undan när jag närmar mig, men inte den här gången. Jag hann bli riktigt orolig innan jag såg att dom faktiskt sakta rörde sig. Såklart fryser inte en urnordisk fågel från övre världen fast bara för att tunn is bildats under en natt och en lite dimmig morgon! Jag hade som vanligt 135:an på 99:an och vidvinkeln på min A7RIII. Först blev det några bilder med 135:an men så kom jag ihåg att nu låg 100-400:an i bilen så det blev ett antal bilder också med den. Första bilden är med 135:an och utan croppning så det är lätt att förstå ungefär hur nära/ långt ut den låg. Jag gillade ljuset, molnigt ganska dimmigt men inte så där eländigt mörkt det kan vara. Bilderna är ganska lika - det gillar inte Gun-Inger :-) - men jag visar ändå några för jag tycker det är roligt att betrakta den lite närmare när jag hade den lugn och stilla inom bra fotohåll. Och så vacker som den är, visst måste den vara en helig fågel!

*

*

*

*

*

*

***