I VÄNTAN PÅ BESÖK

***

Där var ju nyss ett gäng småfåglar, men när Tamronet kommit på hade dom hunnit försvinna. I väntan på att dom skulle komma tillbaka testade jag autofokusen på dom tomma buskarna.Tycker det blev användbart också!

*

*

***

KRUSNINGAR

***

Så är alla våra våndor och stora beslut, alla framgångar och misslyckanden, alla kärlekar och sorger bara som krusningar  på existensen hav. Och som Ferlin sa, stjärnorna kvittar det lika. Men vi har  evigheten och oändligheten inom oss.

*

*

***

MIN PROFIL

***

Alla har vi våra profiler. Vi är dom vi är. En del är stickigare än andra men kan ändå ha kärnvirke, inuti. Andra är mer lättillgängliga. En del står med raka stammar och flyttar sig inte en millimeter när någon kommer, andra följer smidigt med i rörelserna omkring och blåser aldrig omkull. En del har ställt sig mitt i skogen, andra står mer för sig själva.

*

Men vänta nu, är vi dom vi är? För tid och evighet? Nej, det tror jag inte. Tvärtom, om vi inte hänger kvar  vid det gamla för mycket, eller drömmer om hur det kunde vara, utan är öppna för vad som är, nu och här, har vi alla chanser att förändras. Tror jag.

*

I alla fall har jag ändrat min profil här på Fotosidan en del. Förut hade jag en ganska lång harang ur förordet till Hjärtats Röst, nu handlar det mest om foto. Dessutom har jag börjat så smått att göra några kollektioner på portfoliosidan. Har ni lust att titta är ni välkomna att titta in, klicka på Björn och sen Profil eller Portfolio

*

*

Hoppas ni haft en fin julhelg alla!

***

RADIUMFLICKORNA

***

Tänk att det går att göra bloggar om i princip allting, radiumflickorna tex. Det var länge sen jag läste om dom, under studietiden på Chalmers var nog senast. Men så fick jag anledning att göra det alldeles nyss och har alltså friskat upp mina kunskaper igen.

*

Radium, som är radioaktivt och alfastrålande, användes första halvan av 1900-talet för att göra visare och siffror på klockor självlysande. Radium fanns i den färg som målades på visarna och urtavlorna och detta ledde till en av de allra första, stora arbetsmiljöskandalerna. Flera av de kvinnor som manuellt gjorde målningen med vanliga små penslar dog av strålningssjuka. Orsaken visade sig vara att de spetsade sina penslar med läpparna och fick i sig dödliga mängder. Radium är sedan 50-talet förbjudet för detta ändamål. Skandalen ledde till rättegång och stor uppmärksamhet från media och blev prejudikat som hade stort påverkan på kommande lagstiftning inom hela arbetsmiljöområdet. Företaget som tillverkade det radiumsalt som blandades i färgen kände väl till att ämnet var farligt men sade utåt att det var helt ofarligt.

*

Idag används tritium, väte med två neutroner i kärnan, tillsammans med fosfor. Det är också radioaktivt men betastrålande med mkt låg energi och partiklarna kan tex inte ens  tränga genom huden. Faktiskt är jag ändå förvånad att man använder radioaktivitet, vet inte om det finns andra alternativ. Självklart är strålningen från ett armbandsur tex helt ofarlig , men jag undrar tex om det är tillrådligt att tex låta ett litet barn slicka på en trasig urtavla utan glas? Engelskspråkiga Wikipedia nämner att även om betastrålningen från tritium har så låg energi att elektronerna inte penetrerar hud kan hälsorisker uppstå genom inandning eller intag via vatten och födoämnen av tritiumhaltiga ämnen, tom via absorption genom huden (alltså betapartiklarna = elektronerna har så låg energi att de inte penetrerar huden men det finns  tritiumhaltiga ämnen som skulle kunna adsorberas av huden).  Rimligen är det extremt låga mängder, har man gått på pumpen så rejält tidigare gör man knappast samma sak igen? Väl? Kanske Bob vet.

*

Och vad har  bilden med radiumflickorna att göra? Inget direkt, men med sån här röra på skrivbordet  blir det ibland oväntade kopplingar mellan det ena och det andra. Som bloggar och radiumflickor tex. 

*

*

Och jag trivs med en lagom röra, det här bordet kan få stå så här några dagar utan krav på städning, det tycker jag är bra.

***

I UR OCH SKUR - 2 MILJ KM

***

Det borde vara värt ett glas champagne. 2 miljoner km har jag kört. 50 år tog det . Starten var en svart Opel Rekord, 63:a, köpt i augusti 1967. Bensinen kostade strax under en krona.

*

Ända sen starten har jag noterat bensinköpen i små anteckningsböcker och noterat mätarställning. Böckerna har legat i en skrivbordslåda och jag har aldrig ägnat dom nån uppmärksamhet. Förrän i går kväll då jag fick för mig att räkna ihop totala körsträckan "på riktigt". Jag skrev en blogg för något år sen om bilkörning och då jag uppskattade att jag kört ca 150 000 mil. Men slutsumman i går kväll blev alltså 200 800 mil. Eftersom jag fn kör drygt 300 mil per månad borde jag passerat 200 000 omkring 1:a oktober i höstas. Körkort tog jag redan 1958, men min första egna bil, den 5 år gamla Opeln, köpte jag alltså 1967.

 *

Alla bilar jag köpt själv har varit begagnade, när jag körde som mest hade jag tjänstebil. Sjutton bilar tog det för att få ihop dom 200 000 milen.  200 000 mil, det är 2 miljoner km. Jag har förstås också räknat ut ungefär hur många timmar jag suttit bakom ratten, men det får ni göra själva. Många timmar blir det, men hade jag åkt tåg och buss hade det blivit väldigt många fler timmar. Miljömässigt? Nej, såklart inte, men det har sina sidor att bo i Finspång.  Innan vi skaffade bil åkte vi just buss och tåg upp till Ludvika där vi båda hade våra föräldrar, drygt 20 mil. Det tog i det närmaste 6 timmar. Med bil går det på 2,5. Och Finspång - Korsheden är samma sak. 

*

I ur och skur har det i alla fall varit, det här var i Söderbärke senast

*

***