GUMMIVERKSTAN

***

OK, nu kan den få komma, snön. Frost har vi haft, men inga flingor. Men som sagt, nu är jag beredd. Dyrt blev det, spårdjupet på dom gamla närmade sig gränsen som ju är tre gånger så hög, förlåt djup, eller är det så mycket det ska heta? Strunt samma, ni begriper, jämfört med sommardäck alltså. Som vanligt blev det dubbfritt, det har det varit dom senaste 30 åren. Även vinterkörning är ju sen många år mest på barmark, det blir mkt tystare körning och mkt mindre partiklar i luften. Och så kan jag köra Hornsgatan fram till Tårtan, om det skulle behövas......Och så länge det inte är glansis är dom lika bra som dubbade.Och på glansis? Då kör man väldans lugnt!

*

Tårtan blir det inte men ändå en snabbis till Sthlm över helgen och nu är kylan så sakta på väg ner från norr. Men här kommer gummiverkstan, jag gissar ni känner igen er. Både kontor, fikarum och verkstan är med. Här passar A7S´n perfekt!

*

*

*

*

*

***

I KLASSRUMMET - LUDVIKA 1955

***

Med min lilla Robot IIa blev det tekniskt sämre men mer intima, nära bilder jämfört med Yashicabilderna. Eftersom kameran inte var större än dagens små kompakter var den lättare att hantera och alltså lättare att smyga med  i klassrummet. Det tycker jag syns på bilderna, och jag gillar dom här väl så mycket som dom tidigare, trots låg teknisk kvalitet. Och hur var det, skärpan är inte det viktigasteväl......Bilderna är fö några år äldre än dom jag visat tidigare, från 1955  (möjligen 1956) då jag gick i 3:e (eller 4:e) klass i realskolan. Ungefär som en nia idag alltså. Som vanligt har jag scannat från negativen (24 x 24 mm!) . Jag har valt att ha nästan alla bilderna obeskurna, klassrumsmiljön känns också viktig. En bild har inte jag tagit, ni ser vilken eftersom jag är med på bilden.....

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

GATUFOTO - FÄRG EL SVV? EN BILD ELLER FLERA?

***

I går var jag inne i Norrköping med nya vidvinkeln och tog lite bilder i gatumiljö. Utan att ha läst på har jag förstått att riktigt gatufoto gärna ska bestå av enstaka kongeniala svartvita bilder som genom att spontant fånga personer i gatumiljö i speciella situationer eller sammanhang genast för tankarna hos bildbetraktaren till allmänmänskliga reflektioner. Själv bryr jag mig inte så mycket om definitionerna av olika fotografiska genres. Ändå kan det vara kul att få respons på frågorna i rubriken, jag har nog förresten ytterligare nån fråga.

*

Tex, funkar en bildberättelse i gatufotosammanhang? Eller ska det i princip bara vara en bild? Eller flera som inte har något direkt sammanhang? Jag frågar alltså mer på skoj och därför att dom bilder jag själv gillade från gårdagen är en typisk serie, ett litet bildreportage. Jag satt bredvid den stora parkeringen i centrum och tog lite bilder. Den här familjen dök upp och familjesammanhanget känns tydligt, mamma, pappa och tre barn. Varav den minsta inte ville ta på sig jackan, det ville ju pappan och jag förstår honom, pappan alltså, det var bara ett par grader. Den äldre sonen vankade lite runt omkring och försökte medvetet eller omedvetet se lite oberörd ut, som om han inte kände den trilskande lillgrabben. Eller så är det bara mina funderingar, han kanske bara gick i egna tankar.

*

I alla fall gjorde jag några av bilderna i svartvitt också, dom kommer efter färgbildsserien. Dom valde jag enbart pga bildkänslan, dom ska stå för sig själva och inte ses som inslag i en berättelse. Om det nu gör någon skillnad.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

GAMLA HJULSPÅR......

***

.....är svåra att undvika, åtminstone för mig. Det blir mest det gamla vanliga. Jag skyller på allt - för gammal, inget umgänge, slutat resa, Finspång och Korsheden är för små att gatufota i, här händer det inget, osv osv. Sanningen är ju att fantasin tryter och jag blivit en smula lat, diskbråck är en bra ursäkt. Tidigare tog jag ibland med mig kameran på Rotaryluncherna. Det har jag inte gjort på länge, vi har bytt lokal och den nya är för mörk, har nästan svarta väggar och fönster som ger omöjligt motljus - ni hör ju, ursäkter, ursäkter och ursäkter, den ena efter den andra. 

*

Nåväl, idag tog jag med mig kameran och nya vidvinkeln, den har ju många plus, ett är ljusstyrkan.  Medan jag var där bestämde jag mig för att inte försöka ta "bra bilder" utan lite mer av, ja inte ösa på bara kanske men i alla fall inte vara så noga. Ibland utan koll av sökare, ibland med.   Själv tyckte jag det var roligt, roligt också att ha lite andra bilder vid datorn, dessutom bestämde jag mig snabbt för svartvitt. Alla är konverterade till svv via Silver Efex och för 23 av dom 25 bilderna har jag kört enklaste varianten, normal, standard eller vad den heter och nästan utan efterkorrigeringar. Jag påstår inte att jag nu lärt mig något nytt, men det var kul att prova något nytt och med lite annorlunda förhållningssätt. Kanske kan det gå att klura ut något mer motiv med människor involverade? 

*

Det blev en liten serie som jag tänker mig berätta om mötesgång och förhoppningsvis ge lite av känslan. Vi brukar vara ungefär 20 personer , och numera är typ 70 % pensionärer. Vi äter lunch en halvtimme och har oftast ett föredrag med frågor på lika mkt . Både före, under och efter mötet finns tid för umgänge, att pratas vid. Vi är på en restaurang som har discokvällar där vi är på andra våningen och vi noterar närvaron, vill gärna ha 50-% närvaro hos medlemmarna. Just idag var det inget föredrag utan årsmöte men alltid några bilder att dra i projektorn. Rotary är religiöst och politiskt obundet, prästvigde Matti var där som gäst från Norrköping idag Manullt med 1/125 s på alla bilder och 1,6 eller 2 på bländare. Flytande ISO låg mellan 350 och 800 och nästa försök väljer jag nog ett par steg mindre bländare, ISO kan jag tillåta väsentligt högre utan problem med brus. Och som sagt, riktigt roligt!

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

UTEPLATSEN IGÅR ......

***

....fick vara, den lockade inte alls. Däremot är det hög tid att plocka in stolarna och bordet i boden, men det får bli manana, inte för att jag är lat (jo det är jag men inte därför), dom måste få rinna av och torka upp lite innan jag tar in dom och nu är det lite solsken på väg. På kvällen passade jag på att titta på en långfilm med titeln Miraklet i Lourdes som Gunnar S rekommenderade efter att ha läst min blogg från just Lourdes, den hittade jag på TriArt. Fint och inkännande filmat, en alldeles utmärkt film utan givna svar på de frågor som ställs.

*

*

***