SVARTVITT LANDSKAP

***

*

*

***

SPÅNGEN

***
Så många gånger jag visat bilder från Spången tänkte jag att det är dags att visa Spången själv. En gång i tiden var det väl bara en spång, numera en liten fin träbro med blomplanteringar i trälådor och ett par bänkar däremellan.Till vänster i bild ser man ut mot norra Barken, ellr åtminstone närmaste viken, till höger i bild ligger våtmarken. där jag i våras hörde rördrommen (liksom flera andra år). Perfekt ställe att sitta, vare sig man bara vill vila benen en stund eller njuta av naturen. 

*

*

***

SOMMARNATT - SÖDERBÄRKE

***

Tjugo i tio på kvällen sista juni, ljuset dröjer sig kvar över kyrkudden och Norra Barken. Jag står på klipphällar som inlandsisen slipat mjuka under nästan 100 000 år vid senaste nedisningen och tittar ut över vattnet. Kanske finns fortfarande några vattenmolekyler kvar i Barken från Ancylussjön som för 10 000 år sen sträckte sig hit. Gränsen för Ancylussjön, Ancylusvallen, ligger just på 100 m i mellansverige, och Barkens ytnivå är just 100 möh. Alla växter, djur och människor som nu finns här har tagit sig hit under de senaste 10 000 åren. En blink i jordens historia 

*

*

***

BARTJÄRNSSOMMAR

***

Vi har tillbringat somrarna, åtminstone del av dom, i Korsheden sen 1965. Det var samma år vi gifte oss men också året då I:s pappa köpte tomten och byggde sommarstugan där. Sen han gick bort -86 har vi tagit över eftersom I:s mamma inte ville driva den själv, men såklart var hon ofta hos oss efteråt.Varför Korsheden kan man kanske undra. Vi behöver inte undra, vi har liksom växt in där. Och som ursprunglig mas resp kulla känns det väldigt fint att ha kontakt med vår egen "gamla" landsända. Men ändå, frågar nån varför Korsheden, blir svaret ofta Bartjärn. Inget märkvärdigt med den annat än att det är klassisk badtjärn med fint (mörkt men friskt) vatten. Vattnet luktar och smakar friskt och aldrig någonsin har jag sett det blomma, alltså ha alger. Förklaringen är nog djupet, trots att det är en ganska liten tjärn är den lodad 17 m. Och känslan att komma ner på morgonen (förmiddan?) när solen lyser, vattnet glittrar och tornseglarna skriar högt däruppe är fantastisk. Ofta är vi ensamma där, åtminstone utanför de riktigt varma semesterperioderna. Och ensamma badar vi näck förstås, det ger också en alldeles särskild sommarkänsla. Tystnaden, sånär som fåglarna då, och solglittret, och friden är om något en lisa för själen. Förr i tiden, när vi var unga, brukade vi simma rumt tjärnen. Eftersom det tog drygt 20 minuter visste vi att det blev ungefär 1 000 meter, vi har genom åren varit flitiga i badhuset, där brukade bli 1000 eller 1500 några gånger i veckan. Ingen av oss har tävlat eller så,men det har alla tre ungarna gjort och för så där 35 år sen hade simklubben hemma ett träningspass med tränare för föräldrarna till barn i klubben. Och som sagt, några proffs blev vi aldrig, men det känns bra att kunna den grundläggande tekniken i bröst, rygg och frisim. Nog för att vi fick instruktioner också för fjäril, men varken jag eller I lärde oss den, den är snäppet svårare.....

*

I i vattnet vid badplatsen Bartjärn, Korsheden

*

***

KAMGRÄSFJÄRIL?

***

Eftersom jag missade dom i mitt tycke bästa bilderna på  fjärilen i går får dom en alldeles egen blogg. Kam gräsfjäril är inget jag kan, det var kommentarsförslag på bloggen i morse.Själv tycker jag inte det stämmer riktigt när jag googlar, översidan ska vara ljusbrun med en mörkare kant? Här ser man dock bara vingarnas undersidor, dom är i alla fall vackert mönstrade

*

*

*

***