PÅ STAN - NORRKÖPING

***

Det är flera månader sen jag var inne i stan, Norrköping alltså. Hittills har jag undvikit alla onödiga affärsbesök och dito fikabesök. Mat måste vi ju ha men bara enstaka affärsbesök utöver mataffärerna. Nu har dock min mobil börjat krångla så det blev ett besök på Tre inne i stan i fredags. Och väl där gick jag en halvtimme eller så med kameran. För första gången provade jag också  fjärrutlösaren på stan, det kan nog bli bra så småningom. Fortfarande har jag mest kameran i handen, jag har inte kommit på något bra sätt att ge den rätt vinkel när den hänger runt halsen. Dessutom har jag heller inte plockat fram en sån där plastklämma vi brukarförsluta plastpåsar med, jag vill korta av remmen så att kameran hänger i brösthöjd.  Egentligen är det inte gatufotografi jag vill prova, gatufotografer gillar nog bäst att få fota på vanligt sätt. Eftersom jag kör med 24:an på kameran har jag tänkt mig kunna komma ganska nära folk och fota med fjärrutlösaren. Vi får se om det blir nånting av det.  Här kommer i alla fall två bilder från i fredags, gatufotografi eller inte, men svartvita blev dom.

*

*

*

***

LANDSKAPET - RISINGE

***

*

Landskapet utanför S:ta Maria i förrgår eftermiddag

*

***

NYA KAMERAN - SOMMAREN 1955

***

Sommaren 1955 köpte jag min andra kamera, min första småbildskamera.  Jag var 14 och skulle fylla femton samma höst. Min första kamera, en Zeiss Ikon Nettar, hade jag haft i precis ett år. Nu hade jag fått tillfälle att köpa en begagnad Robot IIa i fotoaffären (Stefans i Ludvika) där jag jobbade extra ibland, 250:- kostade den försedd med ett Xenar 37,5 /2,8 objektiv. Den lite udda brännvidden beror på att formatet var 24x24 mm och därför en normaloptik. Kameran var också liten och behändig till sin storlek, om än ganska tung. Största nackdelen med den visste jag ju om när jag köpte den men jag ville ändå prova. Den tog alltså inte standard småbildskassetter utan jag fick köpa film i burk, normalt tror jag det var i 5-meterslängder.  Dom klippte jag i lämplig längd i beckmörker och spolade upp dom på kamerans specialkassett, fortfarande beckmörker förstås.  Det var väl egentligen inte särskilt svårt men det visade sig att dom flesta filmerna fick repor. Kassetten hade inte någon bra precision, inte min i alla fall, och förutom reporna  var det svårt att få kassetten perfekt ljustät. Förutom reporna är det många, många bilder jag har ljusskador på. Jag vet att senare modeller av Robot gick över till standardkassetter. Men visst blev det bilder också med den. Känslan av att ha 55 bildrutor till förfogande var ju lite lyxig när jag varit van 12 på en rulle.

*

Självporträtt i en spegel i vanlig inomhusbelysning. Stativet var långt från dagens lyx, det kostade 30 kr med en mkt enkel kulled och ganska skakigt. Nästan så det förvånar mig att den här bilden blev hyfsat skarp, jag ser ju att jag håller i kameran och trycker av på vanligt sätt, alltså utan trådutlösare. Bilden är tagen sommaren 1955 hemma hos morfar i Deje

*

Här är en sida ur registret i mitt första negativalbum. Första bilden med nya kameran har nummer 217. Ni kan se hur jag nere till höger på sidan markerat var gränsen mellan de två första kamerornas negativ är. Det betyder att jag totalt tog 216 bilder med den första kameran, Zeiss Ikon Nettar.  Alltså 18 filmer.

*

Av negativbladet här kan jag se att det här självporträttet ingår i andra filmen med Roboten, jag gjorde två exponeringar, detta är den andra med nummer 271. Överst på sidan kan jag se att det är en Ilford FP3

*

***

RADIO LUXEMBURG - LUDVIKA 1955

***

Allt oftare bläddrar jag bland dom gamla bilderna. Kanske kan det ha nå´t med åldern att göra? Det här är från lägenheten på Carlavägen, Ludvika. Stora rummet - med ett matsalsbord mitt på golvet, en liten "myshörna" till vänster och pianot där borta till höger. Både pappa och mamma spelade piano men det var mest jag. Fernissat brädgolv förstås. Det här fotot måste vara tagen på senhösten, det är mörkt ute och innanfönstren insatta och tejpade med klisterremsor av papper för att minska draget, dom syns bra på första bilden. Brorsan sitter och lyssnar på radion, kan det vara radio Luxemburg kanske? Över pianot sitter det tre blyertsteckningar av oss barn. Jag tror dom gjordes 1947, då var lillebror Dag till vänster 3 år, jag 7 och storasyster Sigbrit 10. Bilderna är tagna med min Robot IIa på stativ, objektiv Xenar 37,5/2,8 och med formatet 24x24 på vanlig 135 småbildsfilm. För 65 år sen, jag var 15.....

*

Lillebror Dag  (här 11) vid radion i stora rummet

*

Matsalsbordet mitt i rummet, fortfarande stora rummet

*

***

CORONA OCH BONDEN OCH KRÅKAN

***

Bara för några dagar sen hade SvD en artikel om Coronaspridningen med rubriken "Corona släpper greppet om Sverige långsammare än i andra länder". SvD hade tillsammans med journalistnätverket Newsworthy tittat på hur överdödligheten  har utvecklats i Europa, inte bara nation för nation utan region för region. 9 av 21 svenska regioner har visat överdödlighet också under sommaren enl senast tillgängliga siffror trots att vi nationellt i Sverige haft normal dödlighet, eller tom en underdödlighet. Låter lite bekymmersamt alltså....

*

Lördagsartikeln

*

Idag, fyra dagar senare, rapporterar samma tidning - på första sida tom - att Sverige är det positiva undantaget från den  fortsatta och ökande smittspridningen i Europa och "få länder har så snabb nedgång i antalet smittade som vi har". Positiva tongångar med andra ord

Första sidan av dagens SvD

*

Artikeln inne i dagens tidning

*

Jag är lite besviken på SvD att dom inte särskilt kommenterar att dom publicerat två diametralt motsatta uppfattningar med några få dagars mellanrum. Det är fö samma artikelförfattare, Per Kudo, i båda. Dagens artikel innehåller vad jag förstår ingen egen research alls, den är ett referat av FHM:s presskonferens igår. Och rubrikerna till dagens artiklar tycks båda ha tagits från Tegnells uttalanden. Jämförelser med andra länder är tydligen helt ok när dom är positiva för Sverige, däremot omöjliga att göra när man talar om dödstal, "vi har inte sett slutet än" (förutom dom som är döda förstås).

*

Rent generellt är det lätt att konstatera att det tog åtskilliga månader för dom stora media att över huvud taget kritiskt börja  granska FHM:s policy och jämföra med verkligheten och internationell statistik. Public Service-media, som älskar att nagelfara, hårdgranska och ifrågasätta alla privata företag och initiativ, ifrågasatte ingenting under de första månaderna.

***