BARA FÖR ATT DET GÅR

***

Några av de vanligaste drivkrafterna jag har för min fotografi nämns aldrig i seriösa sammanhang (=bloggen här). Dit hör tex  Bara för att det går, Jag har just inget annat att göra och Undrar om det här går. Ändå har jag roligt och ändå lär jag mig, eller åtminstone inser jag något nytt varje gång. Och varför lägger jag ut dom då, bilderna? Också bara för att det går så klart! Plus att jag gillar att umgås med er förstås! Den här gången är bilderna hemma från tunet i Korsheden i går och alla tagna med 100-400:an, utan adapter.

*

En bild på klematisen till sist, utan altandäcksribbor

*

En av bukettaplarna

*

Humleslinga

*

Odjuret och skönheten. Rejält croppat förstås. Vad han heter har jag ingen aning om, berätta gärna

*

Genom att extrapolera ut i export gick odjuret att croppa ett steg till. Handhållet med inte så stabila pensionärshänder, 400 mm, imponerande! Visst, 1/640 s, men ändå! 

*

Natti natti!

***

DET MAGISKA TRÄDET I KORSHEDEN

***

Som ni säkert kommer ihåg har jag redan tidigare berättat om björken nere vid Bartjärn. Den som har grov, uppsprucken bark och som savar hela sommaren. Igår var jag där och tog typ 600 bilder på insekterna. Det är inte bara bålgetingar, där finns vanliga spyflugor i mängd men också fjärilar, särskilt amiraler. Dom ser också till att få sig ett skrovmål. Alla bilderna är tagan med Sony-telet 100-400 med converter 1,4. Det är, åtminstone för mig, omöjligt att sätta skärpan individuellt på utvald insekt, men det blir tillräckligt skarpt ändå för att följa vad som händer. Jag kommenterar inte varje bild.

*

Tre amiraler på trädet och en på väg, plus en geting på väg

*

Osäker på den flygande fjärilen här, kanske är det inte en amiral

*

Aktivitet pågår kontinuerligt

*

*

*

Fyra bålgetingar och ett gäng spyflugor låter sig väl smaka

*

Då och då skräms spyflugorna upp i flock

*

Bålgetingar som ter intensivt och en spyfluga som går in för landning

*

Ständig luftakrobatik

*

Omisskännelig amiral

*

Kommer man nära är det intressant att kunna se de segmenterade antennerna, den blårutiga framkanten på vingens undersida och lite annat smått och gott

*

Hur är det med grannsämjan egentligen?

*

Så kommer några bilder på flygande bålgetingar, tillräckligt skarpa för att kunna croppa bilderna

*

*

*f

Här är det två i luften samtidigt

*

Tillräckligt skarp för att croppa ytterligare

*

*

*

***

SENSOMMARDAGAR KORSHEDEN

***

Lata, soliga, varma, behagfulla, stilla och vackra sensommardagar i Korsheden. Ett par dopp i Bartjärn varje dag, ett par ägg till lunch plus lite fil/yoghurt, en ostmacka med kaffe då och då, en lätt middag, ibland med ett glas vin. Kanske en fjärilsbild eller något från promenaden på Saxevägen för någon av dagens bloggar - det blir oftast två. Tittar på klematisen med dom stora blålila blommorna som jag aldrig lyckas ta någon bra bild på eftersom dom klättrar på ett altanräcke med ribbor - blommorna är vackra men inte ribborna.......En och annan bok. Under några år har det blivit väldigt lite skönlitteratur men nu vaknar intresset igen. Förr läste jag jämt. För några veckor sen hittade jag en oläst bok i bokhyllan, Kerstin Ekmans Guds barmhärtighet. Första delen i trilogin Vargskinnet. Inte direkt lättläst och inte direkt muntert, men innehållsrikt och tänkvärt. Lite mer inträngande om hur det var för 100 år sen jämfört med egna ströanteckningar till bilderna i mina Järnbärarbloggar från Bergslagen. Vilket arbete hon lagt ner på att få in det jämtska språket och alla livshistorierna! En skrivarstuga i ensamhet är nog nödvändig för att få ihop en sån historia. En nödvändig förutsättning men såklart långt från tillräcklig. Någon form av ådra är en annan.

*

En fjäril men vilken sort? Hoppas ni kan berätta!

*

***

JÄRNBÄRARLAND 2 - GRANGÄRDE OCH NORHYTTAN

***

Första delen finns (här)

Hade jag inte bott i Bärketrakten vet jag precis var jag annars skulle vilja bo - i Grangärdetrakten. Minst lika vacker som Söderbärke ligger byn där på ett näs mellan Bysjön och Björken, alldeles norr om den större Väsman. Och Sunnansjö, Västansjö och Norhyttan alldeles i närheten, det ena stället vackrare än det andra. Men nu fortsätter jag resan fram till Grangärde som jag var på väg till senast. Grangärde, liksom de flesta byarna, har anor som sträcker sig tillbaka till medeltiden och det vore lätt att fortsätta skriva om historien. Nu är inte min tanke att fortsätta med mkt text, jag vill egentligen bara visa lite bilder från alla lämningar som finns från den tiden då Bergslagen var Sveriges kanske viktigaste industritrakt 

*

Någon mil innan jag kom in i Grangärde får jag syn på en liten slaggbyggnad alldeles bredvid landsvägen. Minns jag rätt stod det Berg(s)bo på en skylt alldeles innan men jag ser ingen by, bara några enstaka hus i närheten. Jag har ingen aning om vad den använts till men dom vackra fd fönstren får mig att stanna till. Inte minst ljusinsläppet över porten är gjord med viss finess.

*

När jag går lite närmare är det lätt att se färgen hos stenen, liksom att många av slaggstenarna är kraftigt porade. Jag har förstått att såna saker som färg, porhalt, viskositet (lättflutenhet), färg på gaserna i och från stenen berättade för gjutmästarna om järnet var färdigt för utsläpp eller om kalk eller annat behövdes sättas till. Förr fanns inte driftslaboratorier och kemiska/ fysikaliska undersökningar som idag utan yrkesskickligheten vilade på lång erfarenhet och känsla för alla detaljer.

  *

Väl framme i Grangärde är det framförallt Stora Sjömagasinet jag är intresserad av. Uppfört av slaggflis omkring 1854 i något som kallas Forsgrens stil, dvs utan fasadputs men med vita hörnkedjor och fönsterinramningar. Magasinet byggdes för Nyhammars Bruks räkning för att förvara säd från brukets jordbruk. (Forsgren (1775-1862) disp Grängshammar). 

*

Stora Sjömagasinet, Grangärde: Detalj med järnkrampa och slaggsten med tydligt gjutmönster

*

Som jag berättat i tidigare inlägg ligger magasinet med ena långsidan i vattnet (Bysjön). Säd lastades in i magasinet genom portarna på landsidan och vidare ut till väntande båtar genom portarna på sjösidan.

*

Det finns flera mindre byggnader i närheten, delvis i slaggsten, delvis i trä. Här växer jättedunört i ett soligt hörn

*

Bara 11-12 km från Grangärde hittar vi Norhyttan belägen utefter vägen från Ludvika upp mot Fredriksberg., rakt västerut från Grangärde.  Jag har passerat där då och då men aldrig tidigare letat rätt på hyttan . Den ligger inte mer än ett hundratal meter från landsvägen och tur att jag letade rätt på den, vackrare belägen hytta har jag nog inte sett. Norhyttan hette ursprungligen Mageråsen och var fäbod till Västansjö. Gruvdrift är känd från 1640-talet. När så hyttan kom till fick den heta Norhyttan eftersom den låg vid nedre Norens utlopp. Hyttan hade verksamhet igång ända tills 1909 då den revs.

*

Hyttan låg på stranden till strömmen mellan Nedre Norens utlopp och nästa sjö, otroligt vackert. Utsikt från bron över strömmen.

*

Åt andra hållet från samma bro

*

Så mycket återstår inte av hyttan och bebyggelsen har krupit in tätt intill bakom

*

Slagghusruin i närheten av hyttan med storskogen alldeles bakom, som den alltid är i Bergslagen

*

Detalj med järnkrampa och slaggsten

*

Efter att ha läst på skylten ser jag att slagghusruinen kallas slaggslottet. Det uppfördes såpass sent som 1881 och innehöll arbetsbostäder för hytt- och skogsarbetare. Två våningar med spisrum på 20-25 m² och gemensam bagarstuga i ena gaveln. Totalt har upp till 84 personer bott i huset, en familj i varje rum såklart. Säkert också igång till 1909, då hyttan stannade. Det är 110 år sen, säg tre generationer. Jag kommer aldrig förstå hur snabbt utvecklingen gått, idag ska vi helkaklat och köksöar, 100 år senare! Det hade bevisligen inte dom som byggde vår industri och vårt Sverige, inte 40 timmars arbetsvecka och 5-6 veckors semester heller. Förstå mig rätt, jag missunnar inte vår generation det vi nått (fått?). Det jag har svårt att förstå är hur snabbt det gått.  Och att dom allra flesta idag inte ägnar en tanke på hur det var för 100 år sen.   

*

På väg eller fäst? Jag har ingen aning. Inte heller om vilken väg framtiden tar.

*

***

ÅLAR OCH GÄDDNATE, SAXEVÄGEN

***

Jag gillar att stå där på den lilla träbron och titta ner i det mörka vattnet. Näckrosor, gäddnate och lite vattenväxter jag inte kan namnet på. Det är alltid något som lockar till ett foto eller två. Efter att precis ha läst ålevangeliet kan jag ju undra om det finns några ålar därnere i bottengyttjan, det ser ganska dyigt ut. Och hit upp kan dom enkelt ta sig, det är segelbart via kanaler och slussar från Mälaren och Östersjön ända upp till Barken.Det vore ju roligt att se en ål här och veta att den som ynka liten glasål faktiskt kommit ända hit från Sargassohavet, det mytomspunna.

*

*

***