NÄR INTE SOLEN LYSER.......

***

.....får man promenera ändå. Gå för livet liksom. Dessutom vet man inte när den tittar fram solen. Det kom en glimt den här promenaden också. Lite får man gå även om det tar emot. Likadant med fotograferingen, man får ju fota lite då och då även om det inte blir så mycket sevärt, rätt var det är är man där i fåran igen och det blir ungefär som jag vill.

*

*

***

BILDER FRÅN EKÖN

***

I fredags var det strålande sol, blå himmel och kanske en halv decimeter snö. Det blev nästan en heldag ute på Ekön, om än i flera omgångar. Vi njöt av promenaderna I och jag. Nästan vindstilla, ett par grader kallt på morgonen och på eftermiddagen 4-5  på plussidan. Det märks tydligt vilken kraft solen börjar få, annat än den bleka januarisolen. A7RIII med 100-400, from vildnyponet A99:an med 135:an

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

FINSPÅNG OCH EKÖN

***

Dom kalla nätterna förra veckan gjorde det lätt både att komma ner till Ekön men också att gå där utan att det blev för kletigt. Den lilla snön och isen är ju rariteter i vinter så några bilder på det, annars mest på dom karakteristiska strandtuvorna som finns på många ställen runt öns stränder. Inget som jag annars ser i Finspång eller Korsheden.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

DEN HELIGA FÅGELN - EKÖN I GÅR MORSE

***

Främst av de heliga fåglarna var svanen. Med sin långa hals kunde den kommunicera med dom olika världarna, den undre (alinen) liksom den övre (ylinen) och människans värld däremellan. Alltså kunde den kommunicera  både med människans värld och fåglarnas, så var den ju ursprungligen också en människa som omvandlats till en fågel. Svanen  själv hörde till ylinen, den övre världen dit både gudar och fåglar hörde. Dit flyttade de på hösten och vägen gick längs Vintergatan, på gränsen mellan världarna. Så heter därför Vintergatan på finska linnunrata - fågelgatan. Fåglarnas vinterviste hette lintukoto, fågelhemmet. Lintukoto var hemvisten för allt det goda och ordet används än idag för att symbolisera något tryggt, ombonat och isolerat. Och inte undra på att Sibelius valt svanen ur Kalevala för sitt verk Tuonelas svan. Den har jag spelat många gånger i pianoarrangemang. Fast just Tuonelas svan var visst svart. 

*

Tänk så mycket roligt man kan hitta på nätet! Fast precis som med allt annat i världen får man sovra lite själv, inte nappa på allt som bjuds. Det här är brottstycken av en lång berättelse från Bloggar vid Åbo Akademi. och som handlar om fåglarna inom den finska folktron. Jätteroligt och minst lika roligt som alla vanliga fågelfakta.

*

 Jag fick syn på dom båda svanarna vid sydänden på Ekön när jag kom dit i går morse. Först trodde jag dom frusit fast i den tunna isen som bildats under natten, dom  låg blick stilla fastan jag gick ner till stranden. I vanliga fall drar dom sig alltid undan när jag närmar mig, men inte den här gången. Jag hann bli riktigt orolig innan jag såg att dom faktiskt sakta rörde sig. Såklart fryser inte en urnordisk fågel från övre världen fast bara för att tunn is bildats under en natt och en lite dimmig morgon! Jag hade som vanligt 135:an på 99:an och vidvinkeln på min A7RIII. Först blev det några bilder med 135:an men så kom jag ihåg att nu låg 100-400:an i bilen så det blev ett antal bilder också med den. Första bilden är med 135:an och utan croppning så det är lätt att förstå ungefär hur nära/ långt ut den låg. Jag gillade ljuset, molnigt ganska dimmigt men inte så där eländigt mörkt det kan vara. Bilderna är ganska lika - det gillar inte Gun-Inger :-) - men jag visar ändå några för jag tycker det är roligt att betrakta den lite närmare när jag hade den lugn och stilla inom bra fotohåll. Och så vacker som den är, visst måste den vara en helig fågel!

*

*

*

*

*

*

***

RISINGE - PARKBÄNKEN VID S:TA MARIA

***

Som de flesta av er vet är jag inte precis kyrklig av mig. Men som många av våra promenader börjar och slutar därute vid den gamla kyrkan blir det ganska ofta några bilder därifrån. Och jag har förälskat mig både i kyrkan och platsen. Den ligger en halvmil ut från centrum i klassisk kulturbygd, i det totala lugnet som annars är svårt att hitta även i mindre samhällen ((Korsheden undantaget). Frid vilar över platsen. Som kyrkan är i det närmaste tusen år känns det också tryggt att vara där. Och den gamla bogårdsmuren är också gammal, inte tusen men 6-700 år ungefär. Efter några inledande bilder från det hårt solbelysta landskapet blev det bilder från kyrkan igen., den här gången bla ett par detaljer. Det finns många detaljer att studera och fundera kring. Mest intressant i förrgår var parkbänken, en rejäl bänk med tjocka träbrädor som sits vilande  på sten som just då skimrade av vackra färger där i solen.......

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***