BARTJÄRNSSOMMAR

***

Vi har tillbringat somrarna, åtminstone del av dom, i Korsheden sen 1965. Det var samma år vi gifte oss men också året då I:s pappa köpte tomten och byggde sommarstugan där. Sen han gick bort -86 har vi tagit över eftersom I:s mamma inte ville driva den själv, men såklart var hon ofta hos oss efteråt.Varför Korsheden kan man kanske undra. Vi behöver inte undra, vi har liksom växt in där. Och som ursprunglig mas resp kulla känns det väldigt fint att ha kontakt med vår egen "gamla" landsända. Men ändå, frågar nån varför Korsheden, blir svaret ofta Bartjärn. Inget märkvärdigt med den annat än att det är klassisk badtjärn med fint (mörkt men friskt) vatten. Vattnet luktar och smakar friskt och aldrig någonsin har jag sett det blomma, alltså ha alger. Förklaringen är nog djupet, trots att det är en ganska liten tjärn är den lodad 17 m. Och känslan att komma ner på morgonen (förmiddan?) när solen lyser, vattnet glittrar och tornseglarna skriar högt däruppe är fantastisk. Ofta är vi ensamma där, åtminstone utanför de riktigt varma semesterperioderna. Och ensamma badar vi näck förstås, det ger också en alldeles särskild sommarkänsla. Tystnaden, sånär som fåglarna då, och solglittret, och friden är om något en lisa för själen. Förr i tiden, när vi var unga, brukade vi simma rumt tjärnen. Eftersom det tog drygt 20 minuter visste vi att det blev ungefär 1 000 meter, vi har genom åren varit flitiga i badhuset, där brukade bli 1000 eller 1500 några gånger i veckan. Ingen av oss har tävlat eller så,men det har alla tre ungarna gjort och för så där 35 år sen hade simklubben hemma ett träningspass med tränare för föräldrarna till barn i klubben. Och som sagt, några proffs blev vi aldrig, men det känns bra att kunna den grundläggande tekniken i bröst, rygg och frisim. Nog för att vi fick instruktioner också för fjäril, men varken jag eller I lärde oss den, den är snäppet svårare.....

*

I i vattnet vid badplatsen Bartjärn, Korsheden

*

***

KAMGRÄSFJÄRIL?

***

Eftersom jag missade dom i mitt tycke bästa bilderna på  fjärilen i går får dom en alldeles egen blogg. Kam gräsfjäril är inget jag kan, det var kommentarsförslag på bloggen i morse.Själv tycker jag inte det stämmer riktigt när jag googlar, översidan ska vara ljusbrun med en mörkare kant? Här ser man dock bara vingarnas undersidor, dom är i alla fall vackert mönstrade

*

*

*

***

FJÄRILEN

***

Ängens sommarblommor har redan blommat över de flesta, hög tid att försöka få några fjärdlbilder.  Det är inte så många fjärilar jag kan, tex den här. Kan någon berätta vad just detta är lyssnar jag gärna. Den fladdrade omkring på tomten här i Korsheden i går eftermiddag och höll sig en stund på rödklövern och en del annat i närheten. Som vanligt ser dom ganska gråbruna och nästan lite tråkiga när jag först ser dom, det är först när jag jag fokuserar med talet som jag uppfattar färgerna och som framgår så bra sen i datorn. Som vanligt får långtelet fungera som makro, funkar bra på insekter, jag slipper gå nära och riskera att jag skrämmer i väg dom. 400 mm och mellan 1 och 2 meter

*

*

*

*

*

*

*

***

REFLEKTIONER UTEFTER SAXEVÄGEN

***

Att vandra utefter Saxevägen är inte bara att röra sig i landskapet, det är också att vandra i tiden. Den här bilden hade lika gärna kunnat vara tagen för 150 eller 200 år sedan. Gärsgården, ladan med takteglet och slaggstenarna under putsen, landskapet, inget påminner om nutid. (Nästan inget, det är nog en fårstängselpinne i vit plast i nedre vänstra hörnet, kanske kan jag klona bort den.) Jag tänker ofta att 150 - 200 år inte är särskilt långt tillbaka. 150 år tillbaka blir 1870, min morfar var född 1872 och jag kommer ihåg honom väl , minns när han berättade. Längre tillbaka betydde 150 -200 år ingen större skillnad i levnadssätt eller utvecklingsnivå, men just dom senaste 150 åren har inneburit en revolution avseende nästan allt. Jag känner det ofta som att många av dagens unga är rotlösa, dom har ingen koppling bakåt i tiden. Och rotlöshet är en slags hemlöshet. Men jag tänker också att samtidigt är fattigdomen och svälten nästan borta, här hemma i alla fall.

*

*

***

BÅLGETINGARNA I KORSHEDEN

***

Också i år har  vi noterat hur bålgetingarna svärmar vid björken som savar vid badplatsen Bartjärn i Korsheden. I dag gjorde jag sommarens första försök att fota aktiviteterna. Det är full fart skulle man kunna säga. Jag sitter 7-8 meter ifrån och fotar med 1,4-konvertern på långtelet, alltså 560 mm. Dom bryr sig inte det minsta om mig, däremot verkar dom ofta fightas på liv och död sinsemellan. Jag har inte tidigare tänkt på att detta är en matplats, inte ett bo. Säkert finns därför bålgetingar från olika bon och är dom som myror vill dom då gärna ta kål på varandra. För att hindra barken att ramla av björken är den omspänd med ett stålnät. Det får man acceptera när man tittar på bilderna, det är så det ser ut. Jag fick känslan av att det är mkt bålgetingar i år. Hoppas det är så, den har annars minskat kraftigt.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

Hej då, nu sticker i alla fall jag!

*

***