ÄR DET DU SOM VET?

***

Kanske är det du som vet? Jag gör det inte.  Varken vilken väg som är den rätta eller om det är analogt och svartvitt som är bäst. Eller Leica då. Själv tror jag Leica är en lyckad marknadsploj, ungefär som Rolex eller RR. Pris/ prestanda ligger skyhögt över det mesta. Fastän få är bilderna som höjer sig över mängden. I varje fall idag, och av dom jag sett. Det var nu inte elakt menat, men jag har svårt att skilja Canonbilder från Nikonbilder, Leicabilder och Fujibilder. Inte ens Sonybilder känner jag igen. Men jag är i Korsheden, långt från kulturcentra och mediafokus. Verkligheten är mest vardag, gråväder och vattenpölar. Säkert är mitt fokus deformerat av den utbredda vanligheten som råder här. Det unika, det märkvärdiga och det extraordinära läser jag om i tidningarna, det är inte här det finns. Här finns bara vanliga människor, såna som handlar i Bärkehallen, gör sitt jobb och försöker få tillvaron att gå ihop. Under tiden samlas asplöven på marken på Saxevägen.

*

*

***

UNGBJÖRK MED ZEISS-135:AN

***

Olika objektiv har olika karakteristika. Jag är inte särskilt intresserad av dom tekniska detaljerna, men visst finns det skillnader. Allt oftare tar jag fram 99:an på vilken Zeiss-135:an alltid sitter. Suverän till porträtt men förvånande ofta också till landskap. Just den här bilden har jag jobbat lite extra med, bla ett par omgångar Efex Color Pro, bla för att få yttre delarna av bilden svagt softade. Därför är det inte bara objektivet som gett bilden dess karaktär, jag gillade bilden direkt ur kameran också. Lite akvarellkänsla var väl tanken.

*

*

***

HÖSTLJUS LARSBO

***
Då och då händer det att jag blir trött på både fotandet och bloggandet. Det är en signal att jag fotat och bloggat ett tag utan att vara nöjd med det  jag gör, det har blivit mer vana än glädje. Då är det bra att hålla upp ett tag, några dagar brukar räcka, så kommer lusten och glädjen tillbaka. Här kommer fyra bilder från kvällsturen runt Larsbo - Vibberbo i går kväll 

*

*

*

*

*

***

TILL FLYTBRYGGAN OCH TILLBAKS

***

Efter förmiddagspromenaden var jag varm så det blev ett dopp. Rätt kort, ut till flytbryggan och tillbaks, kanske 20 meter. Friskt kan man säga, 15 C sa termometern som mäter en dryg decimeter ner. Jag la mig på bryggan och tryckte ner den med underarmen, då sa den 14. Men som vanligt  gudomligt efteråt.

*

Bartjärn Korsheden

*

***

SOMMARSLUT - TANKAR OCH FUNDERINGAR

***
Sen några dagar är jag  ensam häruppe i Korsheden, jag skjutsade I till Finspång i onsdags där hon är med äldsta dottern. Jag njuter intensivt av sensommaren. Byn tystnar, det är alltid tomt vid badplatsen. Jag har precis gjort morgonens simtur, det är jag glad för eftersom det nu mulnat. Så konstigt det är, varken vattentemperatur eller lufttemperatur ändrar sig för att solen går i moln, men det blir aningen tråkigare att bada - glittret i vattnet försvinner. Och vattenglittret i sjön är lika viktigt som simturen i sig. Ljusa sommarmoln däruppe och miljoner vattenglitterreflexer på vattnet, då försvinner alla sorger och bekymmer. Fast att bada när det regnar är också härligt, ofta känns det då varmare i vattnet än i luften.  Att över huvud taget bara vara i och fokusera på det som händer i naturen är för mig en lisa för själen och stillar den inre oron.

*

Jag njuter också  av ensamheten, att kunna rå över dagen i alla detaljer. Det gör jag inte till vardags. Verkligheten förändras  allt snabbare. Jag är full av beundran för I:s sätt att hantera det som egentligen inte går att hantera. Själv känner jag mig ofta - eller egentligen hela tiden - otillräcklig. Fortfarande kan jag, utan att tänka mig för, bli irriterad . 

*

Såklart påverkar det fotograferandet och bloggandet. Varken fokus eller inre lugn är detsamma, dessvärre har det nog märkts i några av mina kommentarer också, sorry för det. Samtidigt är just fotograferandet och bloggandet ett sätt att för en stund kunna samla tankarna på något annat, det gör mig gott. Åtminstone inbillar jag mig det, det kan förstås också ses som ett sätt att fly från verkligheten.

*

En som inte flyr från verkligheten är däremot Björn Natthiko Lindeblad, ni vet han som varit buddhistmunk i 17 år, och en av de få sommarpratare vi lyssnat till i år . För oss blev det närmaste en meditation att lyssna till honom. Totalt befriad från den självupptagenhet som annars många sommarpratare ger exempel på, därtill en ödmjukhet som gör starkt intryck. Har ni inte lyssnat på honom,gör det!

*

Bartjärn, Korsheden

*

***