KULTURAMA - FIKET

***

Under tre terminer 2011/2012 gick jag tre kvällskurser i Fotografi på Kulturama. En gång i veckan, ibland två, åkte jag upp till Stockholm. Vi började 18 och skulle hålla på till 21, men ibland blev klockan närmare 23 innan jag kunde sätta mig i bilen och åka hem. Jag har berättat om det tidigare här och tycker fortfarande att dom tre terminerna är bland det roligaste jag gjort över huvudtaget, definitivt inom foto.

*

Det tar mig ett par timmar till Stockholm och jag brukade sikta på att vara där vid femtiden för att ha en timme att sitta i fiket i källarplanet, ta en kaffe och en köttbullsmacka. Det fiket var liksom centrum för alla ungdomar som tillbringade merparten av dagarna på skolan. Förutom kursverksamheten var (är?) Kulturama högstadium/gymnasium (?) för ungdomar med konstnärlig inriktning - sång, musik, teater, dans, foto..... Många gånger funderade jag hur livet varit om jag inte valt teknisk fysik och industrin. Dom här ungdomarna såg ut att ha mycket, mycket roligare än vad jag hade studieåren.......

*

Ofta fotade jag medan jag satt i fiket, det kändes väldigt ok i den miljön, här kommer tre bilder till. Bilderna både i den här och i dom två tidigare bloggarna är tagna vi samma tillfälle, den här gången hade man uppvisning på scen med sång och musik. Därav killen häromsistens som under skratt  fick läpparna målade av hjälpsamma tjejkompisar. Sista bilden är croppad typ 100 %

*

*

*

*

***

SVARTVITT FUNKAR OCKSÅ BRA

***

Samma tid och plats, inomhus med relativt klent ljus. Fortfarande A-580, dvs APS-C med Minolta 85/1,4

*

*

*

*

***

ÖGONBLICK

***

Alla foton är ju korta tidsurklipp. Tydligast framstår det med människor i bild, åtminstone är det så jag känner. Fotar vi med människor utanför familj och vänskapskrets i bild vet vi oftast ingenting mer än just vad vi ser. Däremot är det "lätt" att tolka bilderna, ingen säger ju ändå emot. Ibland kanske vi tolkar rätt, men jag skulle säga att alla tolkningar är starkt färgade av våra egna erfarenheter, vår egen livsresa.

*

Då och då har jag jobbat som helper i kurser som handlar om personlig utveckling. Såna kurser man går när något hänt - dödsfall, skilsmässa, sjukdom, övergrepp - eller är på väg att ske eller när man bara känner att man fastnat i livet. En sak har jag lärt mig - mitt eget första intryck av människor jag mött där har alltid varit fel. Färgat av mitt eget liv, färgat av mina egna erfarenheter har jag tolkat det första jag ser, jag har "dömt". När jag efter tre intensiva dagar eller tio lika intensiva kursveckor lämnat har jag haft en annan syn, både på dom jag mött och mig själv.

*

Ofta när jag tar bilder på okända människor blir det inte gatufoto (även om det är ute på gatan, på ett fik eller liknande) jag fastnar ofta för ansiktena. Inte för att jag tror att det skulle ge mer utan därför att det är ett fotosätt som verkar passa mig bättre. Här är en bild fotad med min gamla Sony A580 med APS-C sensor och ett Minolta 85/1,4, i praktiken alltså nästan en 135:a

*

*

***

TE DEUM

***

Uppsala domkyrka, interiör

*

*

**

APROPÅ (O)SKÄRPA - PAOLO ROVERSI

***

Trots att fotointresset funnits i snart 70 år har jag aldrig  medvetet studerat gamla - eller för den delen nyare -  mästare. Det är naturligtvis en brist och det är uppenbart att det finns mycket att lära den vägen. Samtidigt finns det ändå bilder jag på olika sätt kommit i kontakt med som gjort stort intryck på mig. Inte så att det påverkat min fotografering, därtill är avståndet för stort, men bilderna har påverkat mig starkt känslomässigt.  Bästa exemplet är Paolo Roversi´s utsällning på Fotografiska. Jag var där i november 2013.  Här hade jag nu tänkt visa några bilder jag tog av bilderna på Fotografiska och där man kan se oskärpan och samtidigt det fantastiska i hans bilder men inser att det kan jag nog  inte göra. Jo, en av dom är nog ok, den är mer utställningsinteriör. I stället få ni kolla på nätet, tex ( här) och ( här) bild 2.

*

Ett annat skäl till att jag gillar just Paolo Roversi är hans introduktionstext på utställningen. Låt mig bara säga att jag tycker oerhört mycket om den texten. Den uttrycker lite av det också jag tror mig känna ibland, om än på en ytterst amatörsmässig nivå. Men det känns sådär ibland. Inuti. 

*

Bilderna är tagna med min gamla A99:a och mitt ännu mycket äldre Minolta 85/1,4

*

*

*

***