KLASSTRÄFFEN
***
Minns jag rätt var vi 35 i klassen. Vi började ettan hösten 1947 och våren 1953 gick vi ut sexan i Kyrkskolan i Ludvika med älskade Svea Morin som lärare. Vi brukar träffas vart 5:e år, förra gången var det 60-årsjubileum. I år är det dags på fredag, kallelsen har skickats ut och jag har tackat ja. Idag gick jag ensam på promenad i värmen och solen ute vid Risinge, en långsam, lite meditativ promenad så där, och betraktade naturens alla små under. Så gjorde jag en paus och ringde Eva, klasskompisen som i alla år stått för kallelserna. När jag skulle boka hotell kunde dom inte hitta bokningen av träffen så jag ville kolla läget med henne. Eva svarade efter ganska många signaler och rösten var sig inte riktigt lik. Hon låg på sjukhus sen två månader efter en större operation i somras. Och klassträffen hade fått så få anmälningar att hon bestämt sig för att ställa in. Alltför många hade drabbats av stroke, synproblem och annat. Och hon hade mailat återbud men missat mig, så det var tur att jag ringde.
*
Det skulle varit 65-årsjubileum och alltså trettonde klassträffen, men den blev alltså inte. Jag fortsatte min promenad i ännu långsammare takt och huvudet fullt av tankar. Och allt oftare tänker jag på att vara rädd om dagarna, timmarna och stunderna.
*
*
***


Tack för det LO! Och visst är det så :-) / Björn T
Tack för det Måns. Och vemodet finns ju där även om jag försöker att inte fastna där :-) / Björn T
//GöranR
Framförallt känner jag för att försöka må bra och ha ro, tack Göran!/ Björn T
Tack för det Ragnar! Bilden är en ganska vanlig bild som jag dragit ner ljusmässigt och använt lite överstrålning p, hälsningar/ Björn T
Vemodigt att livet har sin gång. Men visar hur vi måste vårda det fina vi har. Ypperligt fin bild illustration av ljuset.
Ha det fint
Bob
Bugar och tackar för fin kommentar! Hälsningar/ Björn T
Det gäller att ta tillvara dagen.
- hawk
Jo, sanden rinner hela tiden i våra timglas, tack Håkan!/ Björn T
Hälsningar Lena
Klassträffen i sig var väl inte så viktig, det är ju mer påminnelsen om att tiden håller på att rinna ut, tack Lena!/ Björn T
Ha det gott /Stig
Tack för det Stig, Carpe Diem är ju ett bra uttryck hela livet men kanske särskilt nu, hälsningar/ BjörnT
Tack Torbjörn! Studentjubileer är nog det vanliga, folkskolejubileer mindre vanliga. Och femtio jämnt ät ju en stark orsak, hoppas det blir av, hälsningar/ Björn T
/Janne
Det tackar jag för Jan!/ Björn T
Hälsn!
Tragiskt är väl att ta i kanske och jag är varken modstulen eller nedstämd. Ändå är det en väldigt tydlig påminnelse om att vår, läs min, tid inte är obegränsad. Tack Jan!/ Björn T
Mv/Gunte..
Tack Gunte, det är alldeles naturligt. Det blir bara en väldigt konkret påminnelse om hur begränsad tiden är :-), hälsningar/ Björn T
Säger som de andra, fin bild därtill.
En tankeställare är det, tack Margareta!! / Björn T
Bästa hälsningar GS
Tack för fin kommentar Gunnar! Redundans i tekniska system är ju bra, en säkerhet som ger större feltoleranser men som också kan betyda överflödig eller redan existerande info, alltså onödig info. Där kan jag förstå kopplingen till bild som ska "förtydliga" poesi. Men entropi? Som fysiker vet jag någorlunda väl vad det är men har svårare att se den symboliskt i det här sammanhanget :-). Hälsningar/ Björn T
Redundans och entropi är vedertagna begrepp inom kommunikation och bildanalys. Kan säkert skorra lite grann i örat på en fysiker.
Ha det gott!
Hej Christer, jag tycker att hösten är skön, gillar dom där klara, kyliga dagarna. Känner också större lugn under hösten än under sommaren som jag ibland upplever som mer krävande. Tack för fin kommentar!/ BjörnT
Vi er efterhånden en del, der går og har de samme tanker og overvejelser. Sådan er det jo med vores alder.
En fin bild som illustration.
Med mange venlige hilsener fra Erik.
Hej Erik, så gör säkert de flesta av oss mer och mer med stigande ålder. Det är väl inte konstigt att fundera över döden när den känns närmare och närmare? Men det är sällan den talas öppet om, varken döden själv eller våra känslor inför döden. Många hälsningar/ Björn T