SVARTVITT? Nja......
***
Den här bloggen skulle kunna ha många namn, här är några alternativ till den titel jag valt:
Prägling
Svårare med färg?
Blir det mer allmängiltigt för att det är opersonligt?
Trapphuset
Med telezoom i ett trångt trapphus
*
SVARTVITT? Nja....Jag gillar att testa många av mina bilder i svartvitt, det är ju lätt gjort med Silver Efex. Ändå är det förvånansvärt sällan jag faktiskt stannar för svartvitt. Nio gånger av tio saknar jag något i känslan från fotoögonblicket, känslan som faktiskt fick mig att ta bilden, med bilden i svartvitt. Den tionde gången däremot ger det något extra.
*
Prägling. Om det är sant vet jag inte men jag har fått intrycket att svartvitt är särskilt vanligt bland - får jag kalla det seriösa fotografer? Alltså fotografer som tar foto på "allvar", som inte mest tar solnedgångar och barnbarn eller har bilderna som dagboksnoteringar här på FS tex. Och som ofta kan massor av foto och kanske har följt ett stort antal av världens mest kända fotografer sen många årtionden. Och tittar vi på kända fotografers bilder säg sen 30-, 40- och 50-talen och framåt är det ju en otroligt stark dominans av svartvita bilder. Färg var ju då närmast en raritet och förutom högre kostnader svårt att få till och framförallt svårt att få till med god hållbarhet på bilderna. Lite förenklat var det svartvitt som gällde, inte för att det gav konstnärligare bilder utan för att det var det som var någorlunda tillgängligt. Inom psykologin finns det ju så något som heter prägling. Min egen tro är att förkärleken till svartvitt idag ibland har med prägling att göra. Är det något som är levande och precis hela tiden utvecklas så är det allt som har koppling till konst.
*
Svårare med färg? Det tycker jag själv. Det händer ibland att jag gör svartvita bilder helt enkelt därför att jag inte klarar att få färger som jag vill. Ändå blir det för mig oftast färg trots att jag ingalunda behärskar tekniken. Men jag lär mig något nästan varje dag.
*
Opersonligt = mer allmängiltigt? Ofta tycker jag en svartvit bild blir aningen mer opersonlig. Det kan vara en fördel, men oftast inte tycker jag, snarare tvärtom. Jag gillar personliga bilder.
*
Trapphuset. Då och då har jag anledning att gå in i trapphuset till Riddargatan 16 i Stockholm för ett läkarbesök (specialist pmr). Det är ett trapphus jag tycker väldigt mycket om och jag har nästan alltid kameran med mig. Problemet är att det är mörkt, riktigt mörkt
*
Med telezoom i ett trångt trapphus. Den här gången hade jag dessutom telezoomen 70-200 på och trapphuset är trångt. Och mörkt alltså. Men jag försöker ändå. Att byta objektiv är som att byta perspektiv på en del av tillvaron. Så här blev det i går. Bara som ex - första bilden har exponeringstiden 1/4 s och ISO 1600, brännvidden 82 mm och jag gillar resultaten. Och jag har testat, jag vill inte ha någon i svartvitt......
*
*
*
*
***





Tack lena, är själv glad för dom bilderna! Fast för mina ögon ser trapphuset inte renoverat ut på dom senaste 30-40 åren....Sista bilden, trappstegen, är min favorit också!/ BjörnT
Sten
Helt överens med dig Sten!/ Björn T
Färgen i den första bilden gör sig mycket bra tycker jag, likaså bilden på fönstret. De övriga skulle nog klara sig bra i svartvitt också.
Ha det gott! /Thomas
Tack Stefan för trevlig kommentar. Sista bilden är min favorit, tillsammans med fönstret, och just trappen har jag provat rätt noga i svv utan att bli nöjd. Men det är ju jag det..../ Björn T
Hälsn!
Tack det gör det. Och såklart tycker jag dessa passar i färg, även om jag gillar massor av svv bilder, mina och andras, jättemycket ovkså. Men jag är ganska säker på att orsaken att så många seriösa fotografer så ofta favoriserar svv är prägling på årtiondes bildtittande. Tack Jan, kanske är han bättre på tolvan?/ Björn T
När jag gjorde bloggen hade jag en gammal Alf som satt på min axel och skrek det där kommer LO nappa på och han kommer inte gilla bloggen! Förvånad, vad vet alver om sånt? Komposition är inte mitt favoområde men avsaknad av komposition säger inget om bilden är bra eller inte (om man själv inte definierat bra bilder i förväg med att bra bilder bara är bilder med bra komposition. Det finns många fler inslag, känsla, nyskapande och budskap. Det finns gripande bilder som inte har någon komposition alls och det finns välkomponerde bilder helt utan känsla och budskap och därmed utan att beröra MIG alls. Undrar fö vad bilder rakt av är för något, det får du gärna berätta vid tillfälle, några höftskott var det inte. Hälsningar/ Björn T
Och kanske det är så att vi förknippar olika bilder med färg respektive svartvitt av rena känsloskäl, och för att vi är vana vid att det ska vara så för att det alltid har varit så; lite misantropa gatufotobilder med svartvitt - de stora mästarna, grälla färgbilder i solsken hör amatörerna till med sina familjefoton från stranden...
Nå, vad vet jag. Jag är i grunden färgfotograf, men leker nån gång också med Silver Efex Pro och tycker en del bilder passar/blir bättre monokroma.
De bilder du visar här skulle inte gå i svartvitt i mina ögon. Just den här murrigheten i färgerna som är så typisk för den här trappuppgången (känner väl till den också) och många andra trappuppgångar (på Östermalm, från den byggtiden) skulle förloras om man monokromiserade (heter det så?) bilden.
Och kul med djärv komposition, det är inte självklart att fota sånt här med ett telobjektiv.
Särskilt första bilden tilltalar mig.
//GöranR
Hej Göran, jag är inte alls emot svv generellt på ngt sätt, i den här bloggen retas jag bara med etablissemanget lite som jag uppfattar menar att svv är mer "riktig" fotografi, många av dom "erkända" gamla fotograferna jobbade ju i svv (såklart, det var svv som var någorlunda tillgängligt).
Men det är också sant att jag oftast stannar för färg själv även efter att ha provat bilderna i svv. Och jag håller helt med dig att dom är bilderna vinner på färg, tack för trevlig kommentar!/ Björn T