Flitiga Lisa

Borde kanske kalla det här inlägget för kampen om blomman.

Jag planterade för en tid sedan några plantor Flitiga Lisa i en kruka och ställde den på trappan vid entrén. Det såg riktigt fint ut – sådär lagom välkomnande – men naturligtvis tog jag ingen bild på hur det såg ut från början. Bara en kruka och några blommor, inget märkvärdigt.

Tills en dag. En dag då koltrasten fick syn på blomman.

Jag vet, det här är en koltrasthane och ingen bild att skryta med. Men honan – den verkliga blommaröjaren – har jag inte lyckats fånga på bild ännu. Vem vet, kanske är han medskyldig och har smugit hit för att bada bort jordspåren ur fjädrarna. Man kan ju aldrig vara helt säker i den här trädgården.

---------

För en dag när jag kom ut stod krukan där som vanligt, men blommorna… ja, de hade uppenbarligen varit med om något. Någon hade varit framme och “hjälpt till” med omplanteringen. Jord överallt, plantor på sniskan och ett allmänt uttryck av kaos. Jag gissade direkt på koltrasten – den där självsäkra typen som brukar spatsera runt på tomten som om den ägde hela kvarteret.

Jag blev faktiskt ganska sur. Men jag planterade tillbaka allt, skakade av mig irritationen och hoppades att det var en engångsföreteelse. En liten incident. Ett missförstånd mellan mig och naturen.

Men tyvärr – redan nästa dag såg det ut så här igen. Samma jordkaos, samma ommöblerade blomsterarrangemang, samma uppgivna suck från min sida.  .Jag trodde faktiskt inte att de stackars Flitiga Lisorna skulle överleva ännu en attack. De såg mer ut som Trötta Lisor vid det här laget.

Men tydligen är de tåligare än man kan tro. De repade sig, sträckte på sig och låtsades som om ingenting hade hänt. Själv började jag fundera på om jag borde sätta upp en liten skylt: “Här bor en människa som försöker ha blommor. Visa hänsyn.”

För ska det inte räcka med att harar och rådjur äter upp det mesta? Nu verkar även fåglarna ha gått med i marodörklubben. Det är nästan så man undrar om de har ett gemensamt schema: “Måndag – rådjur. Tisdag – koltrast. Onsdag – harar. Torsdag – alla tillsammans.”

Och som om det inte räckte med förödelsen på bron… nej då. Banditen hade tydligen gjort en liten rundtur och tagit sig an altanen också. Där brukar jag så blommor som får klättra upp längs pelaren – en liten sommartradition som brukar bli så fin när allt väl tar fart.

Men nu såg det mer ut som om någon hade haft ett mindre slagsmål där. Det är nästan imponerande hur mycket oreda en enda fågel kan åstadkomma.

Nu hade jag i alla fall lagt ett nät runt blomman vid trappen, ställt en lykta, burken med sand och till och med sopen i vägen. Det såg nästan ut som en liten hinderbana, och jag tänkte att nu borde väl ingen fågel våga sig dit. Jag kände mig rätt nöjd – som om jag äntligen hade listat ut hur man överlistar en koltrast.

Jo då.

Nästa morgon såg det ut så här igen. Samma jord, samma kaos, samma uppgivna känsla av att jag tydligen inte är den som bestämmer här. Men den här gången hann jag faktiskt se boven också. Det är koltrasthonan som lever om där. 

Sopade bort all jord och la nätet ännu tätare runt krukan. Jag kände mig nästan som en säkerhetschef på ett flygplatsområde: inga luckor, inga glipor, inga möjligheter att ta sig in. Nu skulle det väl ändå vara omöjligt.

Tittade ut någon timme senare – och där var det igen. Jord överallt. Plantor på sniskan. Ett nät som såg ut som om någon lyft upp det med ren viljestyrka och sedan krupit in under för att fortsätta sin lilla demolationsrunda.

Den fågeln måste ha lyft på nätet. Jag förstår inte hur hon gör. Det är som att hon har en egen manual: ”Så här tar du dig in i människans blomkruka – steg för steg.”

Och nu undrar jag verkligen varför hon ger sig på just den blomman så intensivt. Det finns ju andra krukor. Det finns gräsmatta. Det finns hela skogen. Men nej, Flitiga Lisa vid trappen – det är tydligen hennes livsprojekt.

Jag lyckades se henne på plats under nätet, i full fart med att sprätta både blommor och jord – men någon bild blev det inte, hon var alldeles för snabb.

Och nu, märkligt nog, har det varit helt lugnt i två dagar. Antingen har hon gett upp, eller så har hon upptäckt att nätet inte är en lekplats utan ett riktigt hinder.

Blommorna är visserligen både jordiga och ganska tilltufsade efter hennes framfart, men de ser ut att repa sig nu när friden äntligen lagt sig. Oavsett vilket: blomman får andas ut, och jag också.

syntax 2026-06-05 11:18

Vilken historia Margareta! Den fågeln verkar vara lite störd.
Jag misstänker att det finns en och annan som skulle plocka fram luftgeväret. Tur att du har en ängels tålamod.

Svar från Margareta Cortés 2026-06-05 11:27

Tack Peter!
Njae, det där med tålamod skulle du nog ändrat dig på, om du hört mig då jag för när den fågeln även gick in under nätet.
Knäpp fågel fågel man nog anta, men förhoppningsvis har den nu gett upp.
Den kanske är sur för att vi inte matar fåglarna nu.

niniz 2026-06-05 12:51

Men jösses busig å knäppt. Den verkar gilla nåt i just den krukan eller blomman själv.
Lustigt att man inte få ha nåt i fred. Men ler trots allt att behöva ha hönsnät, ser ju knappt arrangemanget nu :). Ja jösses
Mina trastar är så uppfostrade ;) å skuttar omkring inget kul kiv å fota
Må den ( blomman) få va nu
/N

Svar från Margareta Cortés 2026-06-07 11:22

Tack Nini!
Är van att ha nät och galler runt det jag odlar, men då är det rådjuren och hararna som förstör, inte koltrasten. Nu har blomman fått vara ifred.

Carina H. Jacobsson ☮ 2026-06-05 13:08

Men jisses. En inlevande berättelse och jag drog på smilbanden (förlåt) ett antal gånger, förstår att den följetången inte var kul att uppleva men det blev underhållande för oss läsare. Detta fenomen har jag bara varit med om när jag ville ha "majsgräs" i krukor som alla andra hade ett tag...då gick skatorna loss som tokiga här hemma. Nuförtiden planterar jag ingen majs fler gånger. Hoppas din Lisa får vara ifred nu, fast det är ju själva f*n att den ska behöva vara inburad.
/Carina

Svar från Margareta Cortés 2026-06-07 11:27

Tack Carina!
Vi både skrattade och nästan grät över den envisa fågeln. Förstår inte vad hon hade mot dessa stackars blommor. Nu verkar de överleva och hoppas de kommer blomma också-

I Christine 2026-06-05 16:43

Hej Margareta! Vill bara tacka för en otroligt charmerande berättelse med bildbevis! Skrattade flera gånger, inte på din bekostnad, utan för din skickliga återgivning av ett naturfenomen nära oss! Nu känns det inte lika ensamt visavi marodörer i trädgården! MVH Christine

Svar från Margareta Cortés 2026-06-07 11:47

Tack Christine!
Är väl sådant man får stå ut med när man lånar marken av naturens innevånare. Fast kan tycka att hon kan nöja sig med det som växer på backen.

lersaker 2026-06-05 18:54

En liten rafflande historia det här! Märkligt beteende av koltrasten, jag har aldrig hört något liknande. Men jag ser på bilderna hur dina planteringar börjar täckas av allt tjockare lager av nät så du och koltrasten verkar vara lika envisa! Hoppas odlingen får vara i fred nu i alla fall....
Hälsn Anne-Sophie

Svar från Margareta Cortés 2026-06-07 11:58

Tack Anne-Sophie!
Fåglarna har varit och krafsat i blommorna förr men ingen har varit så här envis och gått så hårt åt blommorna.

Bjarne 2026-06-05 19:19

Men jösses! Det sägs ju att koltrastar är intelligenta och det ligger nog en hel del i det. För en utomstående är det en kul berättelse, men du upplever det förstås helt annorlunda och det är inte det minsta konstigt. Tack så mycket för reportaget om dramatiken!
Hälsningar Bjarne

Svar från Margareta Cortés 2026-06-07 12:33

Tack Bjarne!
Den är säkert intelligent, hade nog inte klarat att lyfta på nätet annars och även ta sig ut igen.

Stican 2026-06-06 05:30

Oemotståndliga Lisa kunde man kalla blomman för det måste ha doftat väldigt gott eftersom Koltrasten inte gav upp jag har aldrig varit med om något liknande tidigare här på Fotosidan eller vid mina blommor på altanen
Ha det gott /Stig

Svar från Margareta Cortés 2026-06-07 12:37

Tack Stig!
Jo, ditt namn på blomman hade passat här.

sveka 2026-06-06 08:31

Du verkar ha en minst sagt dynamisk trädgård. Å ena sidan återhämtar sig naturen nästan mirakulöst på kala klippor, och å den andra äter den i form av rådjur och koltrast upp delar av det som du vill odla. Som vanligt är det en kul berättelse med stor närvaro från dig även om man anar en viss desperation under ytan.
Som utomstående utan odlingsambitioner är det lätt för mig att säga att det finns ett sundhetstecken i att naturen inte alltid gör som vi vill, men jag inser att ditt perspektiv är ser annorlunda ut. Måhända följer det en fortsättning...
Hälsningar Sven

Svar från Margareta Cortés 2026-06-07 12:38

Ja, dynamisk är nog rätt ord – ibland känns det som att trädgården lever sitt eget liv och att jag mest får försöka hänga med i svängarna. Ena dagen återhämtar sig allt som om naturen hade superkrafter, nästa dag har någon fyrbent eller bevingad granne haft nattöppet i mina planteringar.

Du har helt rätt i att det finns något sunt i att naturen inte alltid gör som vi tänkt oss… även om jag kanske inte är lika filosofisk just i stunden när jord och blommor ligger huller om buller. Men jag försöker se humorn i det – och ibland lyckas jag till och med.

Om det blir en fortsättning? Tja, med den här koltrasten vågar jag aldrig lova något. Hon verkar ha sina egna kapitel på gång.

pdahlen 2026-06-06 10:13

Oj, en sådan historia, har aldrig varit med om något liknade. De koltrastar vi har är mer väluppfostrade och river bara i planteringar och gräsmattor och aldrig i en kruka. Du kanske inte har anlagt något nytt trädgårdsland med nymullad jord som koltrasten får jobba i. De är ganska roliga för när vi rensar i rabatterna så står koltrasten och väntar till det är deras tur att ta vid och göra det där sista

Svar från Margareta Cortés 2026-06-07 12:39

Tack Peter!
Jag har tydligen misslyckats helt med uppfostring på mina fåglar på tomten ;)
Fast nu verkar hon ha förstått att blomman är inte där för henne.

Lena Holm 2026-06-07 11:28

Vilken underhålllning du bjuder på! Jag sitter på en flygplats och har tråkigt. Hittade din historia 🙂 Jag hade aldrig gissat att en koltrast kunde skapa sådan oreda.
Hälsningar Lena

Svar från Margareta Cortés 2026-06-07 12:42

Tack Lena!
Jo, den fågeln höll mig igång. Men nu verkar hon ha gett upp.
Är du redan på väg hem från Island, ska bil spännande att läsa om din resa sedan.

Erik Madsen 2026-06-08 13:35

Hej Margareta.
Sikke en historie. Det var dog voldsomt, at det var en fugl som kunne skabe så meget postyr. Jeg har set noget lignende hos min bror og svigerinde, men da var det hjorte som var forbryderne.
Det lyder til, at du trods alt har taget det meget afslappet og med lidt humør.
Med mange venlige hilsener fra Erik.
PS: Du for min kommentar på dansk, det ved jeg jo at du kan klarer.

Svar från Margareta Cortés 2026-06-11 11:38

Tack Erik!
Den stackars blomman överlevde alla övergrepp och blommar nu så fint, men under galler än så länge.

Vibybo 2026-06-08 18:39

En historia jag verkligen uppskattar! Du är skicklig på att skriva. Känner igen det, men oftast är det koltrasten som kastar ut något skräp på gången, ut ur rabatten och så sparkar jag tillbaka det när jag passerar, den dagliga kampen. Din koltrast är ju något särdeles förstår jag.

Svar från Margareta Cortés 2026-06-11 11:39

Tack Stefan!
Glad av din vänliga kommentar.
Blomman har återhämtat sig efter den behandlingen nu.