ÖVERRASKNINGAR

***

I går eftermiddag åkte jag upp till Korsheden för att klippa gräset - det hinner bli ganska långt på tre veckor så här års. När jag kliver ur bilen nästan hajar jag till, det ser inte alls ut som det brukar, skogen bakom huset är fälld! Faktum är att vi haft en dialog med ägaren av skogen i kanske 10 år om att fälla, skogen är mogen och ägaren hade planerat fällning för sådär 10 år sen, det var bara det att det aldrig blev av. Eftersom den går tätt upp mot huset blir baksidan mörk. När I:s pappa byggde den ursprungliga sommarstugan (1965) var skogen inte alls så stor och tät, man kunde hitta ställen där man kunde sitta på baksidan och dricka morgonkaffet i solen.. Nu har den ursprungliga skogsägaren gått bort sen flera år och dottern äger skogen så vi hade väl i stort sett gett upp hoppet. Men så......

*

För att förstå skillnaden tar jag med en bild från i höstas som visar hur nära huset skogen gick bakom huset.Ni ser lilla röda huset med badrum och bastu till vänster.

*

Så här såg det nu ut när jag klev ur bilen i går eftermiddag

*

Och här är skogen...

*

Såklart blir det annorlunda när man tittar ut genom hallen, jämför gärna med gårdagsbilden

*

Och så mycket ljusare det blev i gamla vardagsrummet, numera matrum

*

Tyvärr fanns det flera överraskningar, om än inte lika roliga, vildsvinen har bökat upphanka stora ytor.....f

*

Så här ser det ut på lite håll idag

*

Såklart finns det för och nackdelar med allt.  Rent estetiskt var det nog vackrare med skogen som fond, det hade vi sen länge förstått. Ändå är vi nu glada att skogen till sist blev fälld, huset har varit ganska förmiddagsmörkt, nu är det ett helt annat ljus.

***

SKOGEN BAKOM HUSET

***

Ibland skymmer alla detaljer helheten. Det går inte att se skogen för alla träd. Men det lilla kan också bli det avgörande och ett leende kan vara viktigare än alla långsiktiga beslut. Det går inte att veta på förhand. Ofta går det inte att veta efteråt heller. Eller vet du om du valt rätt liv? Eller bättre, om du har gjort dom rätta valen i ditt liv? Nån ångerrätt finns ju inte, så det är väl dumt att fråga sig sånt. Men skogen bakom huset var borta idag, så mycket vet jag. 

*

*

***

NU VET JAG - LUDVIKA 1952

***

Insteget till fotograferingskonsten gjorde jag med pappas lådkamera i början av 50-talet, men jag har varit lite osäker på om det var 1951, -52 eller -53.  Nu vet jag att det i  alla fall inte var senare än 1952. Det slår mig att det är lätt att räkna ut när jag tittar på bilden på mamma och storasyster Sigbrit, tagen på Sigbrits konfirmationsdag. Sigbrit var född i okt 1937, alltså fyllde hon 14 hösten 1951 varför  konfirmationen  var våren 1952. Båda bilderna i princip ocroppade.

*

Tyvärr blev kameran aldrig sparad (inte har jag nå´n mobilbild på den heller). Minns jag rätt sa pappa att han köpt den till hans och mammas bröllopsresa 1936. Men en klassisk lådkamera som gav 8 bilder 6x9 på vanlig 120 rullfilm var det.  Fixfokus var det, möjligen två bländare (8 resp 11 kanske), fast slutartid och så B förstås 

*

Storasyster Sigbrit 14 och mamma 43 i trädgården på Carlavägen 31 på Sigbrits konfirmationsdag 1952. Typiskt lådkamera-perspektiv, taget i maghöjd!

*

Kompisen Paavo Silvenoinen framför garagen Carlavägen 31, sannolikt vintern 1952. Här måste jag stått på husets kökstrappa och tagit bilden

*

***

GODMORGON VÄRLDEN!

***

Önskar er alla en riktigt fin dag!

*

*

***

FINSPÅNG BY NIGHT

***

Bara några dagar kvar så är också maj förbi, det känns nästan som jag inte hinner med, trots att jag är pensionär. Den här majmånaden har för det mesta känts som april. Vädret har växlat, ena timmen sol, nästa regn och åter nästa hagel.  Också när jag betraktat molnen, dom har ofta varit tyoiska aprilmoln. Nu är vi på väg in i en varmare period och dom sista dagarna har varit väldigt behagliga, runt 20 C, tillräckligt  för att sitta ute för det mesta.

*

Bilden är från i lördags kväll, framåt halv elva på kvällen. En tidpunkt då Finspång  inte precis kryllar av folk, det gör det fö inte särskilt ofta över huvud taget. Jag tog mig ändå ut en liten stund och med mig hade jag kvällskameran, min första A7:a, en A7S. Visserligen bara 12 Mix men funkar fortfarande otroligt bra i dåligt ljus., kvällsbilder på fri hand är inga problem. Det är det nog inte med någon modern systemkamera fö. Dessutom, här räckte det fö med ISO 500, inte ens hög-ISO, så inte för det.

*

*

***