SIDENSVANS - SKUGGA

***

Här kommer den andra serien, skuggserien, på sidensvansarna i bukettapeln nere vid allmänningen. Det är naturligtvis självklart att intrycket blir så olika i skugga och ljus, men det är sällan jag tycker det syns så tydlig. Bildserierna är tagna vid samma tillfälle och sol. resp skuggbilder växlade hela tiden.

*

*

*

*

*

*

*

*

***

SIDENSVANS - SOL

***

Så fick jag vinterns första flock sidensvansar inom räckhåll igår. Som vanligt i en bukettapel, dock inte i trädgården (vi har ju tagit bort dom stora bukettaplarna) men vid allmänningen 25 m från huset. Den bukettapeln har större "äpplen" än våra hade, i år dessutom väldigt rikligt. Bukettaplarna har förutom mycket frukt väldigt tätt grenverk och det är näst intill omöjligt (för mig?) att få rena snygga bilder. Samtidigt är det precis så här det ser ut. När jag gjorde bilderna i går kväll noterade jag att det blev helt olika bilder beroende på om fåglarna var i det låga solljuset eller i skugga. Jag gör därför två bloggar .

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

APROPÅ (O)SKÄRPA - PAOLO ROVERSI

***

Trots att fotointresset funnits i snart 70 år har jag aldrig  medvetet studerat gamla - eller för den delen nyare -  mästare. Det är naturligtvis en brist och det är uppenbart att det finns mycket att lära den vägen. Samtidigt finns det ändå bilder jag på olika sätt kommit i kontakt med som gjort stort intryck på mig. Inte så att det påverkat min fotografering, därtill är avståndet för stort, men bilderna har påverkat mig starkt känslomässigt.  Bästa exemplet är Paolo Roversi´s utsällning på Fotografiska. Jag var där i november 2013.  Här hade jag nu tänkt visa några bilder jag tog av bilderna på Fotografiska och där man kan se oskärpan och samtidigt det fantastiska i hans bilder men inser att det kan jag nog  inte göra. Jo, en av dom är nog ok, den är mer utställningsinteriör. I stället få ni kolla på nätet, tex ( här) och ( här) bild 2.

*

Ett annat skäl till att jag gillar just Paolo Roversi är hans introduktionstext på utställningen. Låt mig bara säga att jag tycker oerhört mycket om den texten. Den uttrycker lite av det också jag tror mig känna ibland, om än på en ytterst amatörsmässig nivå. Men det känns sådär ibland. Inuti. 

*

Bilderna är tagna med min gamla A99:a och mitt ännu mycket äldre Minolta 85/1,4

*

*

*

***

SKYMNINGSBILDER - DOVERSTORP

***

För några dagar sedan visade jag några moln- och landskapsbilder från Doverstorp. Den eftermiddagen, i  torsdags, fortsatte jag fota ute tills det mörknade. Här kommer ytterligare några bilder tagna mellan 16.20 och 16.35

*

ISO 500

*

ISO 800

*

ISO 1 000

*

ISO 8 000

*

ISO  6 400

*

***

MINA LANDSKAP - RISINGE

***

Det känns rikt på något sätt, jag har två landskap som jag betraktar som mina. Östergötland, jordbrukslandskapet med städerna Norrköping och Linköping, och Dalarna med bergslagen, skogarna, sjöarna och gruvorna. Ju äldre jag blir desto mer känner jag vad dom betyder, hemlandskapen.  

*

Jag tröttnar aldrig på att fotografera och berätta min version. Här är det Risinge i eftermiddag, solen lågt på väg ner i molnbanken vid horisonten. På eftermiddagarna går jag oftast själv och jag har lite mer tid att dröja vid utsnitt som tilltalar mig. Det är ohäftiga bilder  och såna jag trivs bäst med. Precis som jag trodde är fälten lite längre ut på väg att svämma över vägen, det sker då och då, inte varje år men ganska ofta. När jag stannade till  för att fota den begynnande översvämningen hörde jag en tofsvipa och fick en bild, trots att kameran var inställd för annat med single shot och spot. 

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***