Ompapa pompapa!

Snart är det allhelgonahelg eller som det mer och mer brukar kallas: Halloween. Anglosachsisk benämning på sagda helg.

Odlarproffset hade redan bullat upp med mogna pumpor. I god tid före helgen eller kanske skördefesten innan vintermörkret. Traktorn kom och levererade pall efter pall med pumpor.

Fantasieggande former. Alla har en tendens till sfäriska skapelser och än så länge finns inga cylindrar, rätblock eller kuber. Så packningen för med sig en del luft. 

/MA

Dubbla måttstockar

Städar, eller snarare rensar i källarförråden. Det mesta är inte fotorelaterat. Visserligen står en gammal Minolta i ett hanterat svart läderfodral på en hylla men objektiven är för "mjuka" för tidens skärpejakt. Måhända blir det uttrycket (det småsuddiga alltså) trendigt någon gång, men trender brukar komma och gå, kanske snabbare än klivet ner till källarförrådet. Källarens innehållet i övrigt speglar tiden som passerat och i viss mån den tid som nu passerar. Ett är säkert: Den tid som passerat har en större del än den tid som passerar. 
Ett visst vemod infinner sig när sådant måste slängas bara för att tiden flytt och av platsbrist. Inte för att innehållet är ogiltigt utan för att har annan utformning än den som nu är förhärskande och ibland har en annan formulering.
Borde nog läsa "På spaning efter den tid som flytt" av Marcel Proust. Sju delar. Den första är på drygt 500 sidor... Egentligen borde jag skriva en egen ”På städning efter tider som flytt”. Ett evigt psykologiserande i så där 5000 sidor är nog övermäktigt för mig. Det här blogginlägget får utgöra mitt övergripande bidrag till genren och förresten så är det inte subjektifierade tirader och dessutom med bilder på mitt sätt. 

Märkligt att allt snack om cirkulär ekonomi, återbruk och minskad miljöbelastning inte gäller när det kommer till kritan. Frugans försök att skänka kursböcker till en skola möttes av:

—Barnen känner av när något är gammalt, så tack, men nej tack!

Ett besök på ortens avfallsstation fick mig att bli häpen. Trots soligt badväder var det fyllt med bilar, släpkärror och folk som sorterade och slängde det de inte längre behöver.
Så efter en sejour i källaren och ett besök på återvinningsstationen blev det att söka tröst i svampplockning. Tänker varje gång att jag skall ta med makroobjektivet och åla omkring bland stubbar, granar och barr. Har sparat liggunderlaget från 1971 (det används då och då) och syntetiskt som det är fungerar det än. 

Och döm om min förvåning! Det verkade som om någon varit ute i skogen och placerat bilder till allmän åsyn. Märkligt på min ära, men samtidigt en behaglig överraskning. Någon från Fotosidan? Jag tycker mig känna igen bilderna... Hamnar de på den digitala sopstationen, eller i cyberrymden, eller än värre på den kommunala sopstation i fraktionen brännbart? 

Svampexcursionen blev lyckad. Överglänste det överraskande momentet av ramade bilder i skogen.  Grisarna (vildsvinen) verkar intressera sig för gula kantareller och konkurrens är ju bra. Överallt där vi hittade kantareller fanns också spår av grisarnas bökande i mossan.

Mjukt trots modernt objektiv!

/MA

Vitsipporna har nästan blommat över, men inte liljekonvalj, ännu...

Ingen idé att för söka fånga vitsippor i full blom längre. Bättre då att fånga dem på bild i ett åldrat skede.

Harsyran har inte satt blommor än.

Och svalörten börjar sjunga på sista versen!

Men som sagt liljekonvalj har knappt börjat blomma.

Lika svårt att hinna med varje vår.

/MA

Och kyligt blev det, om än ganska varmt

Påsken kom sent i år. Andra år kommer den tidigt. De religiösa högtiderna följer sin egen cykel, inte den mer statiska astronomiska cykeln. Statisk är den astronomiska cykeln egentligen inte heller. Vi virvlar omkring i rymden i en ganska komplicerad rörelse som jag förstått det. Bort mot något okänt mål (som vilken pensionärsutflykt som helst), och så tullkriget på det. Turbulent är väl ordet, men inte märks det! Direkt!

En pensionär kanske, som parkerat för gott.

Att vädret skulle initieras av fjärilsvingslag var en populär kaosteoretisk liknelse för 10-20 år sedan. Har inte hört den på senare tid, men den är väl kanske bara uttjatad och risk finns väl att nuvarande klimatdebatt blir uttjatad den också. 

Kvickgräsfjärilarnas revirkamp kommer troligen inte att vara upphov till något kaosartat väder i Mellanamerika om så där tio år. Sannolikare är att värmeböljorna blir fler om tio år, av debatten att döma. Måhända inverkar ett vingslag från en fjäril lite svalkande, men inte heller det märks direkt. 

/MA

Strandfynd

Egentligen skulle titeln vara "Vad jag finner på havsstranden". Det är titeln på en populärvetenskaplig bok som inhandlades för att stilla nyfikenheten över alla föremål som dök i synfältet när man strosade längs vattenbrynet. Mycket är det som spolas upp och många tecken på liv eller kanske rättare sagt spår av liv ligger i vågskvalpet. 

Förutom tång så flyter det upp äggsamlingar av neptunussnäcka. Det är det vita som syns framför skoavtrycket.

Plasthylsor från hagelskott! Tjuvskytte eller gåsjakt från i höstas? Mycket gäss samlas numera utefter kusten. Tusentals gäss övervintrar och det finns de boskapsbönder som hävdar att gåsskit i betet inte faller nötboskapen i smaken. Kanadagås har minskat betydligt i antal sedan jakt infördes. Kommer plasthylsorna från Jyllands östkust? Hur som, man kan ju tycka att hylsorna skulle kunna plockas upp.

Sälskelett.  

Rester från ett "sjöslag". Smuggelsprit?

Ibland, men ganska sällan en trädstam eller trädgren.

Hjulspåren som syns är spår från fordon som samlat tång till de badandes glädje. För vem kan bada i tång? Det gör man bara på kurorten där man betalar för det.

Blåmusslor har blivit sällsynta på den här kuststräckan likaså snäckor och havstulpaner.

Golfbollar är också sällsynta. Havet har troligen inte transporterat den. Golfbollar sjunker, så det här exemplaret är nog en tappad boll. Eftersom golfbanan är långt härifrån så är det heller ingen boll som hamnat i ruffen.

De här juvelerna har dock strandat, delvis av egen simförmåga, men mest vattnets. Det har inte varit påfallande många den här sommaren.

Inte så många rullatorer i år, men betydligt fler än för trettio år sedan. Baddräkterna är, eller man kanske skall säga badkläderna är, inte så ovanliga att hitta här och där i anslutningen till stranden. Modet ändrar sig fort och plaggen blir omoderna. Funderar på om det kan vara så att rullatorägaren helt sonika parkerat sitt hjälpfordon, tagit av sig den obekväma baddräkten och vandrat ut i havet. Kanske ända till Danmark? Det är ju långgrunt och nu är det fler som emigrerar än immigrerar enligt migrationsministern.

/MA