Vimmel och vardag Mingle and monday

Reflektioner, mest vardagliga, genom en glugg. Inlägg när andan faller på

Goa gubbar och format

Nu menar jag inte göteborgare av hankön i övre medelåldern, utan på säsongens gubbar. 

Till sommaren hör självplock. Inte pojksporten att palla äpplen och päron, men att utnyttja möjligheterna att skörda andras odlarmödor genom att mot betalning plocka till sig bär, grönsaker och rotfrukter. Mellanleden elimineras och resultatet hamnar från ”kvist/jord” nästan direkt i magen. Hyfsat energieffektivt och näringsrikt. 

Alltid finns det omständigheter som påverkar tillgången. Regnig sommar, kall vår, het sommar, långsam mognad eller allt på en gång. 

Men marknaden anpassar sig och fenomenet blir ett inslag i sommarnöjenas utbud.

En korts stunds arbete och dagens skörd är bärgad.

Tidens ofrivilliga lägre tempo i Coronaskuggan och gör att man börjar komma ikapp planerna. Plocka gubbar  känns inte som tidsspillan. Men än är det mycket kvar.

Har haft X-E3:an inställd på 16:9 formatet ett tag. Det blir "stabila bilder". Även hastigt påkomna snapshots ger med automatik en stabilare känsla än 3:2. Sensorn brukar ju vara 3:2. Med 16:9 utnyttjas inte alla pixlar! En snabbinställning för att skifta mellan formaten i tagningsögonblicket skulle eliminera beskärningsmomentet. Men 16:9 på höjden blir ogörligt på en vanlig bildskärm. I många mindre fototävlingar förordas liggande format. Mycket enklare att hantera, men mister man inte lite av möjlig bildupplevelse?

/MA 

Postat 2020-07-02 23:56 | Läst 162 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Jubileum

Strävan uppåt?

Insåg vid en kontroll av medlemsterminerna att jag till dags dato (plus en månad och några dagar) varit medlem i detta illustra sällskap i tio år. Inte betalande medlem i början emellertid. Har det hänt något under dessa tio år? Jag menar nu fotografiskt för min personliga del. 
Jovars, om jag får säga det själv. För två år sedan gick jag över från att vara vänsterögd till att vara högerögd, men bara då jag använde Fuji X-E3.  Att vara vänsterögd med den innebar att näsan trycktes mot kamerans lilla skärm på baksidan och man kan bli rödnäst för mindre. Även om jag är född östgöte så har jag inte utrustats med uppnäsa vilket hade gett en jämnare kontaktyta. Dock hade skärmen blivit kladdigare och numera kan den typen av kladd kanske vara dödlig, för andra, kanske. Ingen vet säkert. Munskydd hade nog kanske hjälpt men kanske ändå inte, ändå. Förmodligen.

Ta nya tag?

Känner nu en tacksamhet över att både fädernet och mödernets ursprung inte var rent östgötsk. Med en uppnäsa i Halland hade det regnat in hela hösten.

Eller bygga om?

Bilderna då? Har de förändrats? Svårt med distansen till egna bilder och fotografisk distansering är inte detsamma som ett Corona-avstånd: Det vill säga ca 2 meter. (Ett bra betraktningsavstånd för lite större bilder). Entusiasmen över det lättillgängliga digitala konceptet jämfört med det analoga har nog övergått till mera intresse för bildens innehåll och stundens tillfälle. Det vackra och fina (ur subjektiv synpunkt) har fått ge vika för vardag som i och för sig kan vara vacker. Visst faller man ibland för vykortsmotiven: Solnedgångar, vackra blommor, fantastiska utsikter, arkitektur mm det måste erkännas. Men snapshot utgör en stor del inser jag. Stundens ingivelse är dominant i den miljön man befinner sig i vid varje tillfälle. Det är inte så ofta jag söker mig tillbaka till en miljö för att ta den där bilden jag tänkte ta förra gången, men som inte blev av. Även om det händer. 

Blivande fotostudio?

Kan nog betraktas som en allround figur i sådana här sammanhang. Kolla in Stephen Shore's bilder! Mycket Lars Tunbjörk över dem men från en annorlunda tid och ett annorlunda land. (Inte Instagramkontot, det är inte så mycket att hänga i julgranen utan boken ”Uncommen places” ).

/MA

Postat 2020-05-22 18:04 | Läst 385 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Hårt ljus mitt på dagen och kameran mitt på magen.

Har en undring om inte många av de "stora" gatufotograferna under 1900-talet haft ett bra stöd i det hårda solljuset som är på sydligare breddgrader. Frankrike, Spanien, Italien, USA med flera ligger utan tvekan långt söderut. Jämförelsevis. Svartvitt gör sig bra även om ljuset är hårt vilket inte alltid färgbilder gör. De svartvita kontrasterna blir starka och framträdande, (men kanske inte hos Vivan Maier). Motiven mejslas fram med ett grovt dynamiskt spann på film och papper.


Nu är det nog förmätet att påstå att hade de varit i Skandinavien så hade det inte blivit lika bra bilder. De bilder som tagits i Norden och som lyfts fram under samma tid är av annat slag, oftast. I alla fall om man ser det till tidsperioden 1900-1960 eller kanske något längre fram. Städerna har inte varit så stora och stadslivet har varit av en annan kulturell essens.

Ofta skildras mera livsvillkor på landsbygden med hela miljöer än ögonblicksbilder från ett "liv på stan" i den nordiska fotografin. Hade de tagits idag hade de betraktats som bilder i ett socialreportage om misär och fattigdom, nja kanske inte riktigt så. Mera då en materiell torftighet med brist på bekvämligheter. Kanske är det dags att iklädd skottsäker väst skildra ”orten” i bilder, företrädesvis svartvita. En utmaning att få den ”mentalt svartvita miljön” att tränga igenom i bilden och nå fram till betraktaren. Ur miljösynpunkt hade dessutom varit bättre. Inte så långa resor som till Mellanöstern, Östeuropa och krigshärjade områden. Man behöver bara ta tunnelbanan, lokalbussarna eller spårvagnen en bit.

För den fågelintresserade kan jag tala om att det är turkduva i bilden.

Bondkatt 009 (!).

/MA

Postat 2020-03-01 19:42 | Läst 574 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Är fotografi eskapism?

Vackra vyer, vackra scener, vackra blommor, vackra djur, vackra modeller, vackra färger, vacker arkitektur, glada miner, retuscherade porträtt, renodlade bakgrunder med grafiska skuggor, etcetera. Den typen av innehåll är något som säljer/intresserar vid sidan om pressbilder med sensationer och skvaller. Skönhetsbehovet tycks vara omättligt. För vem vill se utsikter över ett rörigt nedsmutsat industrilandskap, dystra scener på gatan eller i grannskapet, sjuka djur, fula människor som modeller, grådaskiga miljöer, halvtaskiga kåkar, bedrövade människor, osminkade porträtt: Konstfotografen?


Hade bespetsat mig på att se bilder från den tjeckiska frigörelsen under sent 80-tal men sprang till ”fel” ställe. V&A museum (Victoria&Albert museum) har stora samlingar av fotografier och de håller på att ställa ut mer av sina samlingar. Det blev en utställning av Tim Walker "Wonderful things" istället. En för mig helt anonym fotograf med en genre som inte intresserar mig, kanske, men nu var jag ju där! Jag kunde ha läste informationen innan men... Inträde på 15£ och ingen pensionärsrabatt, men trots allt någon form av upplevelse. Onödigt dyrt kan tyckas och det tyckte jag nog. Försökte pruta i biljettluckan men det gick inte hem. Äldre ser ju sämre så ett nedsatt pris kunde vara rimligt hävdade jag. Kanske ett rabattsystem som följer styrkan på glasen. (Absolutbeloppet på styrkan så att inte minus dioptrier slår ut rabatten). På konserter och operor och audiella föreställningar skulle man kunna få rabatt i proportion till hörselnedsättningen och också synnedsättningen. Även språkkunskaper skulle kunna vägas in. Ett komplicerat rabattsystem som EU kunde arbeta fram kommande decennier.

Insåg att jag var ensam man bland besökarna. Inget att undra över; Nästan bara bilder med kvinnor utklädda i fantasidräkter i fantasiomgivningar. Hattar av lampskärmar, kvinnor i vitblekta påfågelfjädrar, etc. Allegorier, inte alltid så lätt att tolka. Besökarna blev det intressanta för mig.  Jomenvisst, jag spanade in bilderna också. 

Man känner sig inte dum eller respektlös när inte allegorierna går hem i min värld. Bara blank!

Bildskärmar fungerar som apfällor oavsett ålder och det är väl det som är tänkt. Dramer pågår överallt och ses bäst på skärm.

 

Det fanns en annan del av V&A som hade bilder från fotografins barndom. De har samlat bilder från 1852 så samlingen är stor och arbete pågår för att ställa ut mera av samlingen.

Valérie Belin (ett för mig nytt namn) hade också bilder ur sin serie Reflections. Att hon inte har använt polarisationsfilter i någon nämnvärd omfattning inses lätt. Stora bilder i svartvitt med mycket att upptäcka i.

Fikasalen(!) var också ett exempel på sökandet efter det vackra. Frugan satt där medan jag gick runt!

Egentligen får väl fotografi vara eskapism eller vad som passar. Utbudet är brett och stort och det finns mycket att upptäcka.

/MA

  

Postat 2020-01-25 18:01 | Läst 661 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

E som i series E och God Jul!

Tomten är väl kanske det mest efterlängtade så här dags, eller kanske tomtan? För tomten är väl inte nödvändigtvis en gammal orakad man? 
 
En del sitter nog och väntar på hårda cylindriska paket! Det kan ju vara något begagnat objektiv, alternativt ett doftljus. Det senare gör ingen fotointresserad upphetsad, men kan döva lukten av gamla fotoprylar. Dristar mig att trots det spända läget inför tomtebesöket (tomtabesöket?) att lägga in några bilder med Nikkor E-Series 35/2,5 med adapter på Fuji X-E3. Gråvädret lämnar ju färgerna åt fantasin.

Kontrasten är ju inte något att höja till skyarna men det beror nog mest på vädret.

Den här är inte tagen med 35/2,5 utan med standardzoomen 18-55. 

På tal om serier. Har ett julproblem i att avgöra om en talföljd är konvergent eller ej. Yngste grabben är hemma över jul. Ett bra julpyssel. 

God Jul!

/MA

Postat 2019-12-24 10:04 | Läst 724 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera
1 2 3 ... 9 Nästa