Vimmel och vardag Mingle and monday

Reflektioner, mest vardagliga, genom en glugg. Inlägg när andan faller på

Tog en fika!

Inget konstigt med det. Jo lite. En skylt vid entrén till fikets uteplats på baksidan talade om att kameror spelade in både bild och ljud. Den skylten sågs bara om man kom via ett penningstint grannföretags baksida. Hajade till när jag läste skylten. Insåg att här gällde det att hålla tätt i flera avseenden. Tog bara en kopp kaffe och undrade om bevakningen tog upp dofter/gaser också. Kanske hade det blivit outhärdligt för granskaren av det inspelade bevakningsmaterialet; doft av kaffe hela dagen, timme ut och timme in. Då det dessutom är ett fik frekventerat av många damer är parfymdoften påtaglig. Så doftupptagning hade varit en överloppsgärning. Den hade inte avslöjat något unikt.

Det satt en grupp paranta damer som fikade och konfererade nära det ljudupptagande företaget. Undrar om de sa något ofördelaktigt? Det kan ju få oanade konsekvenser. Granskaren kanske är ungdomsledare i någon förening vars A-lag någon av damernas ätteläggar försöker kvala in i och ett förfluget ord… Eller tips till en bra aktieplacering som visar sig vara rena katastrofen i en förlängning…

Triggar sådant här paranoida? Knuffar dem över kanten ned i en psykotisk avgrund? Orsakar ett bevakningssamhälle en ökad frekvens på psykmottagningarna med en hög sjukfrånvaro som följd? 

Lite integritetskränkande är det nog och lite avskräckande för de som planerar en riffifikupp, om de är läskunniga förstås. Själv tänker jag vara försiktig med porslinsskramlet för att inte väcka den väktare som sover och ljudet från kamerans slutare låter nästan som att osäkra ett handeldvapen eller för den delen ljudet från en mantelrörelse om det är en spegelreflexkamera.

/MA

Postat 2021-09-11 17:10 | Läst 224 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Gränstrakter

Det verkar som om gamla gränstrakter förblir gränstrakter under överskådlig tid. De geografiska förutsättningarna på land är egentligen lika svåra nu som då. Som alltid. Att ta sig fram landvägen i obanad terräng är mödosamt. Nu också. Något lättare med en smal grussträng och en ottomotor, men det är glest mellan bosättningarna och ändå bara fyra - fem mil från kusten.

Luftledningar har fungerat men med den ökande risken för extremväder är det bäst att ta det säkra före det osäkra och gräva ner kablarna. Man måste ha "kräm" till bosättningarna annars stannar all kommunikation av. Små nätverk av solpaneler kunde kanske vara ett alternativ, men kablar går det åt i alla fall, och tekniken är inte på plats än.

 
Kreosotstolpar brinner bra och med rökgasrening kan det vara ett tillskott i energiproduktionen. Dock inget att hugga upp och ta in i stugan.


Bättre med veden från ett vanligt kalhygge. Om det blir något över från det som skall till sågverken. Några frötallar är sparade liksom torrakor och högstubbar. De skall inte gå till ved. Tre högstubbar per hektar? Kanske certifierat skogsbruk enligt FSC eller PEFC?


Här och var syns rester av ett generationsskifte,


och ställvis där skiftet blivit försenat, alldeles för sent, eller går det att rädda?


Några har räddat sig kvar.


Och tröst finns! Om inte i kyrkan så på ICA


eller på nästa derby, när fotbollsplanen torkat upp.


Om nu inte fotbollen ger kryddan i tillvaron så finns det andra möjligheter och flåset kan man få upp på flera sätt! 

/MA

Postat 2021-03-27 12:03 | Läst 918 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Sibirisk knölsvärta eller amerikansk sjöorre?

Det kan låta som kulinariska rätter på en obskyr gourmetrestaurang, men det är det inte. Utan det är två rara fågelarter som dyker upp då och då i vår svenska fågelfauna. Larmindex 2 i Club300:as lista. Gjorde ett ryck för att om möjligt få syn på dessa i tisdags. Det blev en dipp. Sjöorrar och svärtor 600-700 meter ut i Laholmsbukten med sjöbris som rörde upp havsytan gjorde det tålamodsprövande att ”tråla” med tuben. Tror att mitt tålamod inte längre är vad det varit, särskilt som fikat låg i trunken och väntade.

Nå, nu blev det en härlig utevistelse ändå. Vårluft, blommande hassel och Laholmsbukten med Bjärehalvön i fonden är en väl så god anblick som en sjöorre med gul knöl på näbben eller en svärta med en mörk knöl på näbben. Jo den har en snygg vit markering bakom ögat också.

Och naturligtvis blev det en tur ut till Hovs hallar. Ni vet där Sjunde inseglets scen med den schackspelande riddaren och Döden togs. Relevant idag med vår nutida pest. 

Ett trettiotal tranor kom sträckande norrut på hög höjd och tranropen annonserade bättre tider eller snarare vårtider. Ur bilradion hördes direktsändningen från Folkhälsomyndighetens presskonferens. Halland ligger illa till.

/MA

Postat 2021-03-10 16:31 | Läst 1023 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Nu är det dags!


Ja, inte riktigt. Först var det det! Kom ett brev om att nu är det dags! I lokalblaskan kom någon dag senare samtidigt en helsidesannons om att det inte var dags för åldersgruppen som angavs i brevet, men snart. Förmodligen om en vecka. Beroende på. Sedan, efter några dagar, kom ännu en helsidesannons om att det är dags för de som är minst tio år äldre. Efter det skall det vara dags, men bankid måste man ha. Det behövde man inte först och läsa på vad som gäller på 1177 skall man göra så det inte blir fel.

Törs man ringa och boka tid nästa vecka utan att bli fuskare? Bli uthängd i Saftonbladet eller Sexpressen! Kan man få tid även om det inte nu är tid, ännu?

När är det rätt tid om man nu är i rätt tid?

Vinner man tid om man bokar i tid eller hinner mutationerna före? 

Vintern övergick snabbt till vår. Inte helt fel. Vädret verkar följa mönstret i den här landsändan. Inga vädermutationer egentligen. Skrämmande varmt i andra landsdelar men här: ungefär som vanligt.

Fika igen i båttom (!) hamn.


I väntan på tid kan dimman avnjutas i väntkuren. Det blir tyst i dimman och allting verkar vara större och närmare. Beror det på att aktiviteterna minskar eller dämpar kondenserade vattendroppar ljuden mera än klar luft och ger dimman en skenbild av storleken? I kameran märks ingen skillnad.

Postat 2021-02-28 22:18 | Läst 697 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Glömt i sand

Arkeologiska fynd görs där man minst anar det. I Korshamn, södra delen av Morups Tånge, som är en bra skådarlokal för vadare, mås, trut, gäss och någon rovfågel, har det gjorts ett spännande fynd. Många är vi som noterat någon enstaka träpåle som stuckit upp ur bottnen vid lågvatten, en bit ut från stranden och tänkt att: Ja, ja någon påle som en kustfiskare/bonde slagit ner för att förtöja båten. I höstas gjorde så marinarkeologer en riktig undersökning. Det visade sig vara rester från ett båtvrak från 1100-talet! Traktens folk har länge pratat om att det legat något i sanden i Korshamn men det har inte blivit mera än prat. Snack i nästan tusen år!

På land upptäcks ofta odlingsrösen vid skogsavverkning. Övertorvade men lätt igenkända och runt omkring ligger fornåkrar eller oftast åkerlappar från några århundranden tillbaka. Skogsavverkarna måste undvika att köra över och skada dem med sin maskiner.

Samma finns utefter kusten men med havets förutsättningar.
Inte upptäckta på samma sätt men de är spår efter ”kustbruk”. Svårt att säga när den första stenraden lades, men de har bättrats på under åren. Och så här, på kvällskvisten, blir det mer synligt.


Rester av en svunnen närtid finns också här och var. Stugföreningen har inte hunnit plocka upp landgångarna än. Snacket går att det ligger något kvar i sanddynerna och påtryckningar förekommer vissa år att daglediga eller dylika skulle kunna ta upp landgångarna. Det pratas om upptagningen under hösten, men det är inte alltid säkert att det blir gjort. På något ställe finns det flera lager. En dendrokronologisk analys skulle nog visa att virket är avverkat under 2000-talet.

Det som glöms i sand
kommer fram ibland.

/MA

Postat 2020-09-03 09:30 | Läst 1080 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera
1 2 3 ... 10 Nästa