Vimmel och vardag Mingle and monday

Reflektioner, mest vardagliga, genom en glugg. Inlägg när andan faller på

Att gilla läget

Det uttrycket blev ett mantra under värnpliktstiden. Övningar för att överleva ett kärnvapenanfall (åtminstone en kort stund efteråt för att hinna läsa av geigermätaren), sanering efter ett förmodat anfall med biologiska vapen, sanering efter kemisk krigföring, strid under pågående gasanfall, kontrollera sin klaustrofobi och rädsla genom att krypa genom långa rör med en vapenrock nedstänkt av brinnande napalm, mm.

Scenarierna var många. Förrådet av djävulskap som den lede fi kunde hitta på var outtömligt. Warszawapaktens stridsflyg fanns stationerad bara 15 minuter från vår territorialgräns så det gällde att vara beredd.

Nu inträffade inte det värsta och femtio år senare är det dags att förgro fröna till odlingarna i kökslandet. Det blir mera potatis och bönor i år än andra år. Lite blomprakt blir det också. Alla inköpta fröer går inte åt. Enligt datumstämpeln på fröpåsen skall fröna vara grobara även säsongen 2021.

En bra konsumtion av vitlök håller ”icke vitlökskonsumenter” på avstånd. Kan vara bra i dessa tider. 

När det blir dags för självplock av jordgubbar i sommar kommer jag undvika att plocka sorten Korona. Även om de är lättplockade bär. Det finns en hake: De är svåra att snoppa.

/MA

Postat 2020-03-26 20:44 | Läst 2410 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Buteljer, buteljer, buteljer och bilder

Besökte ett buteljerande företag som verkligen hade marknadsföring som en prioriterad aktivitet. Livsstil, roadracing, ocean race, handboll, fotboll, basket, TV-reklam, filmreklam och guidade besök inte minst. Exklusivitet var ordet. Nödvändigt förstår jag för att synas på hyllorna och bland alla sorterna. Marknadsföringen blir i sig en utmaning för de som utövar den. Det framgick av guiden som oblygt berättade om ansträngningarna att följa med i konsumtionstrenderna och känna vart det blåser för att anpassa produkten eller dess användning. Alkohol är just bara alkohol, men sedan kan man smaksätta den på "femtioelva" olika sätt. Användningen är dock i huvudsak bara en: Som dryck. Visserligen kan man ha starksprit till flambering och smaksättning kanske, men till desinficering är koncentrationen normalt för låg.

Vilket osökt får mig att tänka på handspriten som rekommenderas i dessa tider. Den är ju inte drickbar även om säkert några provar med jämna mellanrum. Tips finns i Facebook hur man gör handsprit med rödsprit och glycerol.

Nu är det orostider eller är det bara vetskapen om att det finns osäkerheter i vår omvärld som har ökat? Förmodligen är det det sista: Att vetskapen ökat.

För att lugna och trösta brukar innehållet i flaskan användas och många ekonomier oroar sig för en recession. En tröst kan vara att alkoholkonsumtionen troligtvis ökar liksom konsumtionen av lugnande psykofarmaka. Kommer födelsetalen öka när folk sitter i "hemmakarantän"?

Och framför allt: Kommer de som använder fotografi som en terapi att ta annorlunda bilder? 

En ofrivillig paus i livspysslet som kanske förändrar. Ger tid till eftertanke och nya tankar. 

Corona-viruset går inte att buteljera och inte växthusgaserna heller.

Den som överlever får se!

/MA

 

Postat 2020-03-13 15:22 | Läst 1824 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Hårt ljus mitt på dagen och kameran mitt på magen.

Har en undring om inte många av de "stora" gatufotograferna under 1900-talet haft ett bra stöd i det hårda solljuset som är på sydligare breddgrader. Frankrike, Spanien, Italien, USA med flera ligger utan tvekan långt söderut. Jämförelsevis. Svartvitt gör sig bra även om ljuset är hårt vilket inte alltid färgbilder gör. De svartvita kontrasterna blir starka och framträdande, (men kanske inte hos Vivan Maier). Motiven mejslas fram med ett grovt dynamiskt spann på film och papper.


Nu är det nog förmätet att påstå att hade de varit i Skandinavien så hade det inte blivit lika bra bilder. De bilder som tagits i Norden och som lyfts fram under samma tid är av annat slag, oftast. I alla fall om man ser det till tidsperioden 1900-1960 eller kanske något längre fram. Städerna har inte varit så stora och stadslivet har varit av en annan kulturell essens.

Ofta skildras mera livsvillkor på landsbygden med hela miljöer än ögonblicksbilder från ett "liv på stan" i den nordiska fotografin. Hade de tagits idag hade de betraktats som bilder i ett socialreportage om misär och fattigdom, nja kanske inte riktigt så. Mera då en materiell torftighet med brist på bekvämligheter. Kanske är det dags att iklädd skottsäker väst skildra ”orten” i bilder, företrädesvis svartvita. En utmaning att få den ”mentalt svartvita miljön” att tränga igenom i bilden och nå fram till betraktaren. Ur miljösynpunkt hade dessutom varit bättre. Inte så långa resor som till Mellanöstern, Östeuropa och krigshärjade områden. Man behöver bara ta tunnelbanan, lokalbussarna eller spårvagnen en bit.

För den fågelintresserade kan jag tala om att det är turkduva i bilden.

Bondkatt 009 (!).

/MA

Postat 2020-03-01 19:42 | Läst 2140 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera