Vimmel och vardag Mingle and monday

Reflektioner, mest vardagliga, genom en glugg. Inlägg när andan faller på

Väl preparerade

påbörjade vi resan till vårt grannland i sydväst eller ”Första nedslaget i Danmark 2021”, som man också kan uttrycka det. Två vaccinationer, intyg från vårdcentralen på vaccineringarna, intyg om hemvist i Halland från skattemyndigheten och pass (vilket man inte skall behöva mellan de nordiska länderna). Samt, om utifall det inte skulle räcka, möjligheter att ladda ner ett covidpass i mobilen. 

Och planen? Ingen!

Jo, om man räknar in att dit näsan pekar, dit åker vi, utom första natten strax utanför Roskilde. Polisen bemödade sig inte att läsa våra papper vid gränskontrollen. De vinkade förbi oss. S-märket på registreringsskylten hjälpte väl till. Det är just nu inga restriktioner för resande mellan Sverige och Danmark. 


Och Roskildefjorden är hyfsat varm att bada i. Vem kan motstå ett dopp i solgasset i en västerslänt? 

Boendet strax söder om Roskilde var något av en oas. Jag måste säga att en del värdar har en sällsynt förmåga att skapa rofyllda gröna rum mitt i en annars vardagsstökig miljö. Kanske är det typiskt danskt och typiskt för lite äldre fastigheter där trädgården inte är så stram som de från 60-talet och framåt, eller skall man säga serieproducerad som från 60-talet och framåt.

För att besöka domkyrkan i Roskilde krävdes coronapass eller motsvarande enligt politiet, men vi hade ju dokument med oss så det var enkelt och det var pensionärsrabatt på inträdet.  Tror att det säkert är tionde gången vi går in där. Har något särskild minne av Lübecks motsvarighet, så jag letade efter den nedfallna kyrkklockan, men insåg snabbt att det var fel kyrka. Roskildes kyrka är mera en stor sarkofag för de kungliga, i stil med Riddaholmskyrkan i Stockholm. 
Arbetena med drottning Margarethes sarkofag är i full gång och en modell av den visades. Jag tyckte nog att det är lite makabert. 


Efter väl intagen frukost i oasen styrde vi på småvägar mot västnordväst. Byarna ligger tätt och landskapet är format av inlandsisen. Tissø en grund insjö med nästan cirkulär form är rester av en dödisgrop. Finns ju sådana lite varstans men inte i den här storleken. 

I Slagelse dag 3 blev det en stunds stopp och inköp av lätt förtäring.

Området runt Köpenhamn undvek vi och en natt logerade vi i lilla staden Haslev. Överraskande trevligt och luftigt att inta medhavd mat i trädgården.

Från Sjaelland och tillbaka via Vordingborg, Falster, Majbölle på Lolland och Bogö gick färden på små vägar. Avstånden är relativt korta och logi finns det i nästintill varje by.

 

Bilfärjan över Grönsund till Bogö är byggd i trä, så även livbåtarna.

/MA 

Postat 2021-07-29 16:04 | Läst 154 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Ålleberg 80 år, down the memory lane

Tja, själva berget är nog sådär 400 - 600 miljoner år gammalt, från kambrosilurtiden, men segelflygcentrat är 80 år i år. Ett utbildningscentrum för segelflyget i Sverige sedan 1941; grundkurser, instruktörskurser och vidareutbildningar med reparationsverkstad. Segelflygsporten har haft en nedgång under senare tid, men det finns många medelålders och äldre med utgångna certifikat, så numera är segelflygveteranerna en väl synlig del av aktiviteterna med ett museum och återkommande flygningar med gamla plan. Gamla segelkärror återställs till flygbart skick och bygglokalerna är fyllda av flygplanskroppar med vingar och tillbehör.

Trä var det självklara stommaterialet i begynnelsen. Trä är lätt och har en hög hållfasthet relativt sin densitet. Även yttäckning gjordes med trä, företrädesvis plywood och/eller fanér. Skört, med krav på mycket underhåll, så mycket arbete fick göras under vinterhalvåret för att hålla maskinerna igång.

Så flitens lampa lyser dag och natt i bygglokalen och även nyare maskinerna kräver tillsyn och då och då reparationer. 

Detta är spryglar till vingarna på en K8, fint träarbete för att hålla vingprofilen. Utefter hela vingen satt/sitter dessa med jämna avstånd för att forma vingprofilen för att få önskade aerodynamiska egenskaper. Avgörande att det blev rätt så att flygegenskaperna blev de avsedda.

Successivt utvecklades tekniken och flygplanskropparna gjordes som dukklädda stålrörskonstruktioner medan vingarna var dukklädda träkonstruktioner. Det fanns plåtkonstruktioner också, som den tjeckiska Blanik.  Den typen användes av amerikanarna som skolning och träningsflygplan fram till 2000-talet. På åttiotalet över New Mexico hade jag tillfälle att lyssna till de karakteristiska "plåtbångarna" som uppstod när fria plåtfält bucklade vid belastning. Lite annorlunda än det vindbrus man hörde vanligtvis.  

Numera är de nytillverkade planen mestadels av plastmaterial, glasfiberarmerat, kolfiberarmerat eller armerat med para-aramidfibrer.

K8b, den röda med beteckningen SE-SZT var den första ensitsaren jag flög 1967. En fantastisk upplevelse som nybliven certifikatsinnehavare och tonåring. Den var mycket känslig på höjdrodret jämfört med skolflygplanen Bergfalke II/55 och Bergfalke III. Det märktes i första starten med flygbogsering.  Jag for som en mätarlarv 5 meter över fältet i 80 km/timme innan jag insåg att det var mindre roderkrafter och och mindre utslag i spaken till den här maskinen.

På bilden syns ett rejält tilltaget höjdroder på stabilisatorn, (den vita ytan). Trimrodret är det lilla som syns i kanten. På den tiden vägde jag mindre än nu. Även med fallskärm blev det låg vikt men jag hamnade inom begränsningarna. Första EK-flygningen med Bergfalke fick jag ha en sandsäck i baksits så att tyngdpunkten skulle bli rätt. Att trimma ut efter bogseringen ingick i proceduren så att spaktrycket blev neutralt, men under flygbogseringen skulle det trimmas framtungt, så det blev ett ständigt "dragande" i spaken tills man kopplat ur och trimmat. Planet K8b är litet med 15 m i spännvidd och med ett numera mediokert glidtal 1:25, men stiger som en kork i termiken på grund av den låga vikten. Varje litet "kytt" i luften känns, så att fånga termiken gjordes mera med ändalykten än med variometern. Det var lätt att dras med in i cumulusmolnen för stiget ökade ofta i molnbasen från 3-4 m/s till uppåt 8- 10 m/s i slöjorna och utan instrumentflygningstillstånd var det bara att dra i luftbromsen och försöka dyka.

Sidroderlåset som sitter på fenan är nödvändigt på backen då kastvindar annars slår rodret fram och tillbaka och då slits det  i onödan. 

I förgrunden syns ett modernare skolflygplan med dubbelkommando. Bland det modernaste som används numera. 18 m spännvidd och ett glidtal på mer än 1:40. Den blå maskinen i bakgrunden är en Bergfalke II/55. 16 m i spännvidd och ett glidtal på 1:28, inte så dåligt egentligen. Det är ett vanligt robust skolflygplan som användes i Sverige under decennier. 

Den här dagen var det lågt i tak, ca 500 m, och regnet hängde i luften. Certifikatet har gått ut sedan länge så jag brydde mig inte om någon start i dubbelkommando.

Men...det fanns en segelflygsimulator... med en välbekant cockpit från en Ls1:a. Där satte jag mig någon timme.

Och tagen satt i! Lite stora roderutslag i början, men sedan satt det. Termikflygningen kan finslipas och simulatorflygning är en variant på träning.

Några gamla uvar som var med för 50 - 35 år sedan finns kvar med giltiga certifikat och de hängde runt flygledarplatsen. De gick att känna igen även om tidens tand gjort sitt, men glimten i ögat gick inte att ta miste på.

/MA 

Postat 2021-07-14 16:32 | Läst 503 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Att lösa kexord

Är inte som att lösa korsord. Det är inte det lättaste att hitta rätt ord direkt ur paketet. Risken är ju att några bokstäver hamnar direkt i gapet, men det är ett bra sätt att introducera bokstavskunskap. 

Finns det inga sifferkex?

/MA

Postat 2021-06-18 19:19 | Läst 369 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Tog en promenad

Inget konstigt med det. Brukar ta åtminstone en, på sådär 6000-8000 steg, varje dag, (när jag hinner). Ibland blir det senare på dagen ibland något tidigare och allt är ju relativt så vad som är tidigt eller sent kan ju egentligen kvitta. Tidigt om det är fågelskådning som är huvudtemat, något senare om det handlar om att röra lite på påkarna och skåda samtidigt. Tar inte alltid med mig kameran, men understundom så händer det. Tänkte ta med den varje gång en vecka framöver för att se vad jag fastnar för och vad som gör att jag trycker på avtryckaren. Kan det kallas processfoto? Igår blev det så här:

Det hann inte mer än gå en dag innan kameran ”glömdes”, men än är dagen inte slut. Har fått ett persikoträd i present och nu blommar det! Läge för lite makrofotografering av de blivande frukterna! Kan nog fota gropen som blivit grävd. En rejäl en. Den skall fyllas med godsaker som persikoträd gillar, gödsel mest, uppblandad med planteringsjord och sand.

/MA

Postat 2021-04-19 23:47 | Läst 685 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Fixat första fixen!

På väg till normalisering? Regionen kom igång så småningom med vaccineringen och det flöt på smärtfritt. Skulle nog ha dokumenterat kön med 65-plussare utrustade med munskydd men stormbyarna och regnet fick vinna denna gången. Kanske kan det bli läge vid nummer 2.

Efter sticket så stack vi vidare mot Båstad. Gjorde sticket att man piggnade till och fick lite behov av att se mer av den annalkande våren söderut? Och se: Solen kom fram! Väl i Båstad blev det att styra kosan vidare ut på Bjärehalvön. Nog är det grönare här än hemma! Undrar om det är grönare på andra sidan åsen, mot södersidan alltså? Men först en fika på rastplatsen vid italienska vägen. Utsikten norrut över Laholmsbukten är väl värd en blåsig och kall stund med ändalykten på en fuktig sittplanka. Kaffet värmer ju och skulle man ha inkontinensbesvär så märks det inte. Det är lika blött överallt på sittplankorna. 
Eftersom man inte börjat ta betalt på parkeringen vid Hovs hallar och inte heller har någon pensionärsrabatt på P-avgiften kan man ju lika gärna ta en sväng förbi där också. Får följa upp grönheten på södersidan vid ett senare tillfälle. (Någon typ av grönhetsindex borde tas fram). 

Kunde konstatera att det såg likadant ut som vid förra besöket. Möjligtvis något mindre sten, men med största sannolikhet är det bara en villfarelse.



Ja, inget tvivel om saken: Lika stenigt som vanligt!

Förberedelserna för midsommarfirandet har börjat. Potatisen har redan kommit i jorden. Hoppas att man inte glömmer sillen, jag menar dillen. Sillen är redan planterat i kyldiskarna såg jag i början på förra året. I år har jag inte kontrollerat hur det ser ut. Har inte tordats!  

/MA i väntan på andra fixen

Postat 2021-04-11 16:32 | Läst 724 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera
1 2 3 ... 42 Nästa